För ett antal år sedan, när jag hade hållit ett bibelstudium på temat mänsklighet och kristen tro, kom en dam fram till mig, och tackade mig med glimten i ögat för "en bra performance". Den kommentaren gav mig anledning till några dagars självprövning, och det var inte första gången!

Det finns nämligen ett bibelställe i Hesekiel, 33:31-32, som ständigt förföljer mig:

"De kommer till dig som de brukade göra, och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord, men de gör inte efter dem. De talar ljuvliga ord med munnen, men deras hjärtan strävar efter orätt vinning. Och se, du är för dem lik den som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord, men de gör inte efter dem."

Här beskrivs en situation, där folket hade börjat betrakta förkunnelsen som underhållning, och förkunnaren som ett slags entertainer.

Herren är inte alls nöjd med detta, det framgår tydligt av texten!

Jag läste en gång om en kristen, som hade tagit med sig en av sina vänner för att lyssna till en uppburen och känd predikant.

"Nå, vad tyckte du?" frågade han på hemvägen. "Ja, sinnet roades och känslan tjusades, men själen frös och anden svalt", var svaret.

En utmärkt beskrivning av hur det blir, när förkunnelsen urartar i underhållning!

Och jag vet med mig att risken finns där, risken att också ag ska börja syssla med underhållning, även om jag inte är varken känd eller uppburen...

Predikanten är inte mer än människa, och det känns bra för oss människor när de andra är med på noterna, när samspelet fungerar...

Den religiösa underhållningen sätter upp neonskyltar. Där finns ingen sådan eld, som verkligen värmer frusna människobarn.

Allt görs så tilltalande som möjligt, det är fina fönstermålningar, fyrstämmiga koraler av Bach och Händel - eller kilowattförstärkt lovsång, kristna rockkonserter och dragspelsfestivaler, för dem som har den smaken.

Förkunnelsen är fin och kultiverad - eller så slår den över till ståuppkomik, om det passar bättre in i sammanhanget.

Grundtonen är dock densamma: underhållning. Förströelse.

Människor som uppträder för andra människor.

Ett marknadsanpassat evangelium. Neon.

Nu är jag inte ute efter varken musik på kyrkorgel, lovsångsteam, eller dragspelsfestivaler!

Jag vill bara aktualisera frågan om varför vi gör allt detta, varför vi besöker och arrangerar allt detta?

Vi skulle söka gudsmötet, Ordet som träffar, utmanar, dömer, förlåter, förvandlar!

Inte bara litet trevlig samvaro, litet underhållning, litet av sådant som roar sinnet och tjusar känslan.

Jag vill inte bli betraktad som en underhållare, inte ha beröm för en "bra performance".

Går det så, då har antingen jag själv spårat ur på något sätt, eller så har det jag skulle förmedla tagits emot på fel sätt.

Första gången jag på riktigt insåg att också ett i och för sig rätt och gudagivet budskap kan bli uppfattat och mottaget som underhållning var anno 1982, när jag hade besökt en karismakonferens i Sverige tillsammans med några andra finländare.

En av konferenstalarna hade hållit en av de djupare predikningar jag hört om nåden, och vad det betyder för arbetet i Guds rike om arbetarna verkligen lever i och av nåd. Han var en humoristisk och glad kille, som på ett helt naturligt och otvunget sätt fick sin framställning att bli både medryckande och smilbandspåverkande!

Jag köpte kassetten från det här mötet, tog hem den, och skrev av den ord för ord, för jag ville verkligen ta till mig det här budskapet!

Ett par månader senare träffade jag ett par av dem som också varit med på resan, och försökte då börja tala om just den här kvällspredikan.
Då visade det sig, att de inte mindes något annat än ett par av de anekdoter, som berättats i belysande syfte, några lustiga ordvändningar, och så förstås hur rolig de hade tyckt att talaren var. Själva innehållet hade gått spårlöst förbi.

Jag minns än hur överraskad och besviken jag blev. Herren hade velat ge oss alla ett verkligt evangelium, en vägvisare till att få leva det liv där vår mat skulle vara att få göra Dens vilja, som sänt oss, och det hade blivit mottaget som underhållning...

"Ge akt på hur ni lyssnar", säger Jesus. "Den som har öron må höra!"