"Jag hörde nyligen en teolog säga att de kristnas Gud och muslimernas Allah är en och samma person, och att vi alltså egentligen tillber samme Gud, fast vi har litet olika förståelse av honom. Jag har också hört talas om en luthersk biskop, som sade att Muhammed är Guds sändebud till araberna. Vad ska man tro om detta?"

Jodå, jag känner till att en del kyrkliga auktoriteter på senare tid offentligt har hävdat att de kristna och muslimerna har samma Gud, och man har också ivrigt framhållit likheterna mellan islam och kristendomen. I en del kristna kretsar har man dessutom börjat uttala sig i försiktigt positiva ordalag om Muhammed!

Det är inga små steg man därmed tar, och det är allt skäl att syna sådana påståenden och attitydförändringar litet närmare i sömmarna!

Frågorna/påståendena jag prövar i det här frågesvaret är alltså:

Har vi samma Gud som muslimerna?

Är Muhammed en äkta Guds profet?

Det är kanske bäst att börja med en snabbskiss av hur islam startade:

Islam är den yngsta av världsreligionerna, den uppkom på 600-talet e Kr, och innehåller element från judendom, kristendom (kanske främst nestoriansk sådan), och arabiska stamreligioner.

Likheterna, som fått en del människor att anse att det är samma Gud som tillbes i både kristendom och islam, kommer från det faktum att islams grundare, Muhammed, redan tidigt i livet tycks ha varit mycket religiöst lagd, han var en sökare, som i sin ungdom lyssnade till både kristna och judiska förkunnare, och snappade upp brottstycken från alla håll.

Hans egen släkt, hashimiterna, var en del av den härskande stammen i Mecka, och där växte han upp.

Eftersom Mecka var ett kultcentrum, där trehundrasextio avgudar, bland dem Allah och hans tre döttrar, dyrkades i templet Kaba, växte Muhammed upp med den förislamiska beduinreligionen, och tog naturligtvis starka intryck också från den.

Islam kan alltså sägas vara en blandning av flera olika äldre religioner, givetvis med egen kryddning av soppan.

Muhammed trädde omkring 612 e Kr fram och sade sig ha fått i uppdrag av ängeln Gabriel att vara den siste och störste av Guds profeter, och berättade att ängeln också visat honom "den himmelska Koranen", som Muhammed sedan lät nedteckna.

Den gud, vars profet han fått kallelse att vara, var Allah.

"Det finns ingen gud utom Allah, och Muhammed är hans profet", sade han.

Efter diverse stråtröverier, krig, och avtalsbrott lyckades Muhammed och hans anhängare ta makten i Mecka år 630. Två år senare dog han. (Närmare beskrivning finns längre ner i texten)

Efter Muhammeds död erövrade islam snabbt den arabiska halvön och fortsatte sedan att expandera. De tidigare stormakterna i området, Byzans och Persien, hade gjort slut på varandras krafter i oändliga krig, och kristen mission hade dessutom varit förbjuden inom hela perserväldet, så det fanns ett vakuum i området både politiskt och religiöst. Detta tomrum utnyttjade islam maximalt. Ett tag var till och med Spanien under muslimskt välde!

Efter de första århundradenas årens explosion avstannade dock islams utbredning, och har sedan gått betydligt långsammare fram till vår tid. Under det senaste århundradet har islam igen expanderat.

Islam har också blivit alltmer mångfacetterad under tidens gång, inom de två huvudriktningarna shia och sunni finns det otaliga mindre sekter och riktningar.

Så länge Muhammed levde hade han monopol på att avgöra lärofrågor, men efter hans död fanns ingen med obestridd auktoritet att utlägga Koranen, så då uppkom många olika läroskolor som än i denna dag inte erkänner varandra.

All denna splittring finns dock enbart inåt inom islam. Utåt håller man upp Koranen, förklarar att den är Guds eget, omedelbara, odisputabla tilltal, och tar således inte emot några som helst intryck utifrån.

Man tycker ju att detta borde utgöra något slags skäl till eftertanke för de kristna ledare som nu tycks vara så angelägna om att krypa upp i Muhammeds knä. Några kompromisser kommer det aldrig att bli tal om från muslimsk sida, om det nu är vad man hoppas på från kristet håll!

Idag är islam efter kristendomen näst störst av världsreligionerna med ca 1 miljard bekännare.

Så till första frågan: är Allah densamme som Bibelns Gud?

A. Namnfrågan först.

Det brukar framhållas att "Allah" rätt och slätt är arabiskans ord för "gud", och att en kristen därför utan problem skulle kunna åkalla "Allah" när han ber - vilket arabiska kristna också ofta gör.

Vid närmare granskning visar det sig att saken inte är fullt så enkel.

Islam översätter nämligen i princip inte "Allah"!

Bekännare med andra modersmål än arabiska kan visserligen säga "gud" på sitt eget språk, men ska det preciseras vilken gud som åsyftas, då är det "Allah" som är namnet på islams gud, inte Jahve eller Jesus eller något annat namn på Gud som skulle återfinnas i Bibeln

Alltså är "Allah" inte bara det arabiska ordet för gud, utan också ett egennamn.

At det har kommit att få betydelsen också den mer allmänna betydelsen"gud" i arabiskan beror helt enkelt på att det är Koranen som normerar arabiskan, den är grunden för det arabiska skriftspråket.

Bibelns Gud kallas "Jahve" nära niotusen gånger i Bibeln, och Han kallas "Elohim" mer än 2500 gånger.

Inget av de namnen används en enda gång som namn på Allah i Koranen.

Inte Bibelns "Adonai" heller, för den delen…

Gud säger till Mose att Hans namn ska vara "Abrahams, Isaks och Jakobs Gud" för alltid. 2 Mos 3:1-6

Koranen använder aldrig det namnet för Allah.

Det förefaller inte vara fråga om samma Gud!

I varje fall har de inte samma namn, och med tanke på hur viktig namnfrågan är på vardera hållet är det här en mycket tungt vägande sak!

B. Vems gud är Allah?

Bibelns Gud förklarar gång på gång genom hela Bibeln att Han är Israels Gud, judarnas Gud.

Han säger att Hans förbund är med Isak, judarnas stamfar, inte med Ismael, arabernas förfader, som Muhammed påstår. 1 Mos 17: 19-21

Bibelns Gud säger också, att Han gett Israels land som evig arvedel åt judafolket. 1 Mos 13:15, 17:8

Allt detta förnekas av Islam.

Koranen byter ut Isak mot Ismael, och vänder upp och ner på allt det Bibelns Gud säger om Israels folk.

Judarna är helt klart inte Allahs utvalda folk!

Inte heller har han gett något land åt dem.

Hur skulle han då kunna vara identisk med Bibelns Gud?

Bibelns Gud är också de kristnas Gud. Den kristna församlingen sägs höra ihop med Israel, "bäras av roten", som det står i Rom 11. Kristi församling beskrivs som "Guds församling" i Bibeln, och de som tar emot Jesus får enligt Joh 1 rätt att vara Guds barn.

I Koranen befaller Allah muslimerna att inte ta judar eller kristna till vänner. (sura 5:51)

I hadith, traditionen om Muhammed, säger denne: "Den yttersta dagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar och dödar judarna". (Mishkat al Masabih Sh. M. Ashraf, 1990, sid 147, 721, 810-11, 1130)

Islams gud hatar alltså judarna och har inget till övers för de kristna heller, medan Bibelns Gud älskar dem och kallar dem sitt folk, sin församling och sina barn!

Hur skulle då Allah och Jahve kunna vara identiska??

C. Vilken är Allahs stad?

Bibelns Guds stad är Jerusalem.

Jerusalem kallas "Davids stad" åtminstone 40 gånger i Bibeln, och den kommande Messias kallas "Davids son". Jerusalem är den stad som Messias ska regera från över hela världen. Jes 2, 9

Jerusalem nämns över 800 gånger i Bibeln!

I Koranen nämns Jerusalem inte alls, såvitt jag vet. Där kallas staden ifråga "al Quds".

Mecka är islams heligaste stad, och Kaba, templet i Mecka, är dess heliga plats framför andra. Medina är den andra, och "al Quds" den tredje, detta pga att Muhammeds himmelsfärd påstås ha ägt rum därifrån. Hela den historien är f ö så svagt underbyggd, att inga anspråk kan grundas på den. I det ställe i Koranen, sura 17:1, där detta omtalas, är inte staden ens nämnd vid namn!

Där står det bara så här:

"Honom allena all ära, honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat, för att visa honom några av våra tecken! Han är förvisso den Hörande, den Seende."
Den muslimska traditionen har sedan utifrån den här koranversen kommit med en tämligen fantasifull berättelse om hur Muhammed red på en bevingad häst till Jerusalem...
I verkligheten satte Muhammed aldrig sin fot i Jerusalem.

Mecka, inte Jerusalem, är alltså Allahs heliga stad!

Mecka nämns i sin tur aldrig i Bibeln. Bibelns Gud har inget att skaffa med den staden.

Samma Gud är det följaktligen definitivt inte fråga om!

D. Har Allah någon son?

Skulle man i en moské ta sig för att påstå att Allah har en son, då skulle det uppfattas som skymf och hädelse. Det finns ju enligt Koranen bara en gud, Allah, och han har inga söner!

Allah är inte en treenig gud. Han är inte Fader, Son och helig Ande. När Koranen talar om "guds ande" åsyftas inte en person i gudomen, istället menar man Allahs kraft.

Bibelns Gud har däremot en Son! Luk 1, Joh 1, 3

Så, den ene har en son, den andre har ingen son, och hur skulle de då kunna vara identiska med varandra?

E. Är Allah kärleksfull och nådig?

Ordet "kärlek" används ytterst sparsamt i Koranen.

Det sägs att Allah älskar den som utövar välgörenhet (sura 2:195), den som gör goda gärningar (sura 3:146-148) samt den som kämpar för hans sak (sura 61:4)

Det sägs dock ingenstans att han skulle älska alla människor, eller att han skulle älska syndare.

Allah har 99 "tillnamn", med "den nådefulle" och den "barmhärtige" först i raden, men "kärlek" finns inte med.

Bibelns Gud, däremot, är kärlek, och Han älskar alla människor, också dem som är Hans fiender!

Guds första bud säger att vi ska älska Honom.

Koranen säger ingenstans att muslimen ska älska Allah.

Han menas vara så stor att ingen kan vare sig känna eller förstå honom, än mindre ha en personlig kärleksrelation till honom. Det är bara att underkasta sig honom och hoppas på det bästa.

"Islam" betyder ju också som känt "underkastelse".

Allah sägs alltså älska och vara nådig mot dem, som han tycker har förtjänat det. Han är inte nådig mot dem som verkligen skulle behöva nåd.

Då finns ingen verklig nåd hos honom, bara lön efter prestation!

Bibelns Gud säger att alla har syndat, och att Han trots detta älskar denna värld så mycket att Han har gett sin enfödde Son för att den som tror på honom ändå ska få evigt liv!

Låter det som dessa två vore samma Gud?

Vem är då denne Allah?

Allah fanns, som redan sagts, som arabisk gudom långt före före Muhammed, som föddes ca 570 e Kr.

Herodotus, "historieskrivningens fader", som han kallas, berättar på fyrahundratalet f Kr, alltså ca 1000 år tidigare, om en gudom i Arabien som kallades Al-il-lat eller Al-lat.

Denna var i Meckas förislamiska religion en av Allahs döttrar(!)

Will Durant berättar i sitt historiska verk "The Story of Civilization" om hur den styrande stammen i Mecka, som Muhammed sedermera föddes inom, dyrkade Allah som den högste av gudarna i Kaba.

Det var alltså inte Muhammed som insatte Allah som högste gud i Kaba, det var han redan tidigare. Det han gjorde var att proklamera den redan erkände och dyrkade högguden som ende gud!

Kaba fanns också långt före Muhammed, och då dyrkades 360 olika gudar där!

Islamsk tradition säger att det var Abraham och Ismael som byggde Kaba, och att den svarta stenen i templet sändes ner från himlen till Abraham...

Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta åt påståendet att Abraham skulle ha färdats med all sin boskap och hela sitt hus från det land, som Gud själv hade befallt honom att stanna i och dra omkring i, genom hela den arabiska öknen, för att nere på arabiska halvön bygga upp ett avgudatempel åt beduinska stamgudar!

Detta då tillsammans med den son, som han tidigare förskjutit och sänt bort.

Inte ens Ismael bodde där nere, det ger Bibeln klara besked om! Han fanns ju tillräckligt nära till hands för att komma och begrava Abraham tillsammans med Isak, när Abraham dog i nuvarande Israel! Senare berättas hur Esau, Abrahams sonson, ett bra tag efter Abrahams död tar en av Ismaels döttrar till hustru, så Ismael med sitt hus fanns alltså kvar i grannskapet av Kanaan alltfort...

Den Allah som i förislamisk tid dyrkades i Kaba som skapar- och ödesgud hade som sagt tre döttrar, som också dyrkades som gudinnor. En av dessa hette då al-Lat, de andra al-Ussa och Manah.

Allah före Muhammed och Koranskrivningen hade alltså ingen son, men väl tre döttrar...

Redan långt före Muhammed vallfärdade araber till Mecka för att kyssa den svarta stenen i Kaba.

Det Muhammed gjorde var alltså att blanda element från både judendom och kristendom, grundligt förvrängda, med den stamreligion han vuxit upp med, och sedan presentera den färdiga blandningen som den slutliga gudsuppenbarelsen.

Då kommer vi in på nästa fråga: Muhammed, är han en sann eller falsk profet?

Svar på den frågan får man enklast genom att läsa 1 Joh 2:22-23, samt 1 Joh 4:1-3, och jämföra det med vad Muhammed sade om Jesus.

Bibeln säger att Jesus är Guds Son, och att den som förnekar den saken är Antikrist, eller åtminstone drivs av Antikrists ande.

Muhammed förnekade att Jesus är Guds Son, även om han för övrigt nog erkände Jesus som en stor profet.

Bibeln säger att Jesus korsfästes, dog och begravdes, och uppstod från de döda på tredje dagen, och att Han dog till försoning för våra synder.

Muhammed säger att han inte dog alls på korset, och att någon syndernas förlåtelse inte kommer genom honom.

Enligt den definition som Bibeln ger är Muhammed alltså en antikristprofet.

När man anordnat gemensamma "gudstjänster" med kristna och muslimerna, har muslimerna regelmässigt krävt att kors och krucifix måste tas ner från väggarna.

De vet, att det är korset som är den avgörande skillnaden.

Frågan om hur, och genom vem, människan kan bli frälst, och svaret på den frågan, drar en skiljelinje mellan Allah och Bibelns Gud som aldrig i evighet kommer att överbryggas.

Frågan är om de kristna längre vet och bekänner sig till detta??

Sedan får man konstatera att Muhammed inte precis var något dygdemönster, inte enligt kristen måttstock, i alla fall. Han hade barnhustrur, var en stråtrövare, en krigsherre och en löftesbrytare.

Efter att man i Mecka tröttnat på hans predikande, flyttade han till Medina år 622, och organiserade därifrån rånöverfall på karavanerna till Mecka för att skada och försvaga sin hemstad och sina släktingar, utkämpade tre krig mot meckaborna, 624, 625 och 627, och slöt sedan, när han misslyckats med att erövra Mecka, ett tioårigt fredsfördrag med dem.

Efter två år, när hans krigarskaror vuxit tillräckligt, bröt han sitt fredslöfte och överföll Mecka, denna gång framgångsrikt.

Med tanke på att Muhammeds liv är normerande föredöme, "sunna", för muslimen, är det inget att undra över att t ex Yassir Arafat så glatt brukade bryta alla sina löften, och strunta i ingångna avtal när det passade honom - en muslim behöver inte hålla ett avtal som han ingått med de otrogna! Det gjorde ju inte Muhammed heller!

"Av deras frukt ska ni känna dem," säger Jesus...

Här är värt att nämna, att Muhammed trots allt detta för muslimerna är en unik person, till och med övermänsklig, och att han tillskrivs sådana exceptionella drag som syndfrihet!

Kritik eller ifrågasättande av honom är ytterst kontroversiellt, för att inte säga livsfarligt, i den muslimska världen, vilket t ex fatwan med dödsdom över författaren Salman Rushdie visar.

(Rushdie hade skrivit en roman som hette "Satansverserna", som ansågs ifrågasätta både Muhammed och Koranen. Det är dödsstraff på sånt inom islam. Undrar hur våra islamfriande liberalteologer, som regelmässigt brukar ifrågasätta och förneka allt vad Bibeln säger, ska klara av den omställningen?)

Begreppet "Jihad" är värt en särskild rubrik.

Från början betydde jihad "strävan eller kamp för att utbreda islam."

Redan de tidiga islamiska auktoriteter som formulerade sharian, den muslimska lagen, förklarade dock att jihad mycket väl kunde bestå i regelrätt krig. Helt naturligt, eftersom Muhammeds väpnade kamp för att underkuva Mecka hade gått under namn av jihad.

Ska man kriga måste det ju vara klart vem man ska kriga mot!

Så det har man också klart definierat inom islam.

Det viktigaste målet är avfällingar från islam.

Därnäst kommer kampen mot sådana otroende som inte vill underordna sig islams överhöghet.

Sura 5:34 i Koranen säger så här: "Den enda belöningen för dem som för krig mot Allah och hans sändebud och strävar efter att skapa ofrid i landet är att de ska dräpas eller korsfästas eller att deras händer och fötter ska huggas av på grund av deras fientlighet."

Med den versen som grund kan alltså jihad riktas mot vem som helst som blir anklagad för att bekämpa Allah eller "skapa ofrid i landet!"

Under den tid då islam utbreddes med svärdet räckte med att andra folk inte genast kapitulerade, och lät de muslimska härarna marschera in och ta över deras länder, för att de skulle bli måltavlor för det "heliga kriget".

Under de arabiska ländernas förnedringstid under västerländsk kolonisation på 1800-talet var det många muslimska tänkare som kom fram till att detta var Allahs sätt att straffa muslimerna för att man inte längre gav honom den ära som tillkom honom.

I följd av detta politiska och religiösa uppvaknande uppstod så det muslimska brödraskapet i början på 1900-talet. Därifrån har sedan Islamisk Jihad, Hamas och andra liknande rörelser vuxit fram.

I deras tappning betyder inte jihad något annat än krig, totalt krig, mot allt som står islam emot.

Dessa rörelser är bara en liten minoritet bland muslimerna, men deras inflytande är stort, detta på grund av den skräck de sprider bland sina trosfränder.

Terrorn är nämligen ingalunda begränsad till attentat i Israel eller västvärlden!

Moderata palestinier mördas t ex regelmässigt.

Blotta misstanken om att vara försonligt inställd till Israel kan innebära dödsdom, ofta plågsamt verkställd.

Den vanlige muslimen är mestadels som alla andra människor, han vill leva i fred och sköta sitt. Denna fanatiska minoritet ser en sådan inställning som förräderi mot islam, och handlar därefter.

Islam delar upp världen i två delar, krigets hus och islams hus.

"Islams hus" är den del av världen som redan vunnits för islam, och "krigets hus" är resten av världen, som det är muslimens plikt att med både fredliga och krigiska medel försöka vinna för islam.

Detta är de radikala islamisternas världsbild.

Islam lär också, att ett område som en gång varit under islamisk överhöghet sedan för alltid tillhör islams hus, och måste återerövras med alla medel om det går förlorat.

Detta gäller då också det territorium där staten Israel finns i dag!

Mellanösternkonflikten gäller inte palestinierna, de är bara täckmantel och propagandainstrument.

Arabvärlden har i femti år demonstrerat att den struntar totalt i hur det palestinska folket har det.

Striden gäller i grunden islams anspråk på landet.

Konflikten är religiös.

Det är därför det är så omöjligt att få en politisk lösning till stånd.

PLO och Hamas är åtminstone ärliga när de öppet i sina stadgar deklarerar att deras målsättning är att utplåna staten Israel!

Skulle de säga något annat vore det ett brott mot islam.

Finland är en del av krigets hus, en del av det som ska erövras.

Det är så islam ser på oss, och på hela världen!

Att i det läget säga som en del finländska kristna ledare de facto säger, att "vi tror ju på samma gud, och islam är ju en fredens religion, och det är klart att vi ska bygga moskeer åt invandrarna", på samma gång som kristna fängslas, torteras, lynchas eller avrättas i de muslimska länderna, det är nog en aningslöshet som gränsar till ren dumhet!

Missionsbefallningen

"Gör alla folk till lärjungar" - vems lärjungar? Muhammeds eller Jesu?

Det låter väldigt bra och tolerant på alla vis, när man förespråkar "dialog mellan religioner", men resultatet är oftast att Jesu befallning åsidosätts. Man kommer osökt att tänka på sammanträffandet mellan Chamberlain och Hitler strax innan andra världskriget bröt ut! Precis som Chamberlain då gjorde, försöker man nu från kristet håll kompromissa och ge efter för att få vara ifred, men det går inte, inte med en fiende som är ute efter att ta en med hull och hår!

Muslimerna är våra medmänniskor som Jesus har dött för att frälsa.

Deras religion hindrar dem från att se Jesus som världens Frälsare och enda väg till Fadern.

Islam, religionen och andemakten bakom den, är alltså både vår och deras dödsfiende!

Vi sviker både vår Herre och våra muslimska medmänniskor om vi går in för dialog och erkännande och gemensam gud-propaganda i stället för att lyda missionsbefallningen!!

Källor: Religionslexikonet, Forum förlag

Bra Böckers lexikon

Den religiösa politiken, S Reichmann

Ajankohtainen islam, Kirjapaja

Bibeln

Koranen

samt, förstås, diverse artiklar på Internet...