För ett tag sedan blev jag påmind om det gamla bruket att välsigna bröddegen med att teckna ett kors på den. När sedan degen jäst så mycket, att korset var borta, då var den färdigjäst!

Bilden av den jäsande degen och det försvinnande korset gav upphov till många tankar, och här är de nu i sammandrag.

Jesus har ju ett och annat att säga om ämnet jäsande deg. "Surdeg", som det hette i gamla översättningen. Han definierar bl a fariséernas och sadducéernas surdegar, men det finns fler...

Alla har de dock det gemensamt, att korset blir otydligare på församlingsdegen, ju mer den jäser, och till slut är det borta!

Fiendskap mot korset

Ta nu t ex sadduceernas surdeg. Detta religiösa parti i Jesu samtid var lika mycket politiskt som religiöst. De stod på god fot med makthavarna, de satt på de höga posterna i templet - Kaifas var sadducè, om jag minns rätt. De hade också vad man skulle kunna kalla en liberal tolkning av Skrifterna - de trodde inte på änglar och andar, inte heller på någon uppståndelse från de döda. De förstod sig på att samla skatter och ära på jorden, i alla fall! Det var deras affärer Jesus förstörde, när han piskade ut kommersen ur templet...

I Filipperbrevet står det om människor, som vandrar som fiender till Kristi kors, som har "buken till sin Gud" - är inställda på jordiska njutningar, och det vi brukar kalla detta livets goda.

De är inte nödvändigtvis fiender till det som korset ger! Nejdå, visst kan man ta emot syndernas förlåtelse och evigt liv, och visst kan man vara nöjd med att få vara ett Guds barn!

Fiendskapen sticker upp huvudet när det blir fråga om det som korset vill göra med oss. När vi möter det ohyvlade , frånstötande, smärtsamma avrättningsredskapet. När det blir fråga om att ta upp det och följa Jesus. När det blir fråga om att ändra sina gärningar och sin livsstil, att gå mot strömmen, att bära Kristi smälek. Att inse att världens vänskap är detsamma som Guds ovänskap, och utifrån det välja vem man hellre vill vara vän med. Då dyker fiendskapen mot korset upp i oss alla, mer eller mindre, för vi bär alla på en köttslig natur, som absolut inte vill det Gud vill!

Om den här sortens fiendskap får jäsa i degen ett tag, då börjar korset försvinna! Då får vi ett alltmer marknadsanpassat evangelium, ett som vill tala om för oss hur Jesus älskar alla barnen och hur Gud välsignar allt och alla, men som talar väldigt tyst om att ta på sig sitt kors och säga nej till sig själv!

"Vi följer med vår tid, så vi kan styra färden

så som det passar oss, och Djävulen, och världen

vi håller fingret vått, och känner vart det fläktar

och när vi kursen fått, vi hastigt av oss häktar

kappan, som vi än en gång ska vända

för sådan vändbarhet vi blivit kända!

Predikan om synden och domen är lagisk, så den tar vi bort

och svartvita evangelister, dem bör man nog hålla kort!

Inte kan den vara hård, kärleken som är så tålig

vi satsar på den slags vård som säger "du är ej så dålig!"

Sen orkar du än några dar

fastän du har skuldbördan kvar

Bara vi hittar en krycka, som passar, så kan du gå

och skulle dig ändå nåt trycka, serverar vi billig nåd!"

Men kärleken till Sanningen, vart tog den vägen?

Vakna upp, vi har en sadducé i degen!