Henrik Perrets blogg innehöll en tragikomisk berättelse för ett tag sedan. Ett par damer hade konfronterat en kvinnoprästmotståndare på grund av dennes enligt dem horribla åsikter. När han försiktigt påpekade för damerna i fråga att de ju själva var ortodoxa kristna, och alltså hörde till en kyrka som inte heller accepterar kvinnliga präster, fick han till svar att "detta ju är den ortodoxa kyrkans lära, och den kan absolut inte ändras...."

Det här är första lektionen i konsten att inte lyssna: Låt det alltid vara viktigare för dig vem som säger en sak än vad det är som sägs! Då kan du vid behov acceptera en sak som en av dig accepterad och godkänd person säger, och på samma gång anse det vara helt horribelt fel, om en av dig redan utdömd och avskriven typ skulle gå och säga samma sak...

Andra lektionen: Bestäm dig för att du och dina meningsfränder alltid har absolut, totalt rätt i vad ni säger! Sedan behöver du nämligen aldrig pröva det andra säger mot något annat än dina egna åsikter, och då har du naturligtvis i dina egna ögon alltid rätt!

Tredje lektionen: Ha alltid den attityden, att de som tycker annorlunda än du, givetvis aldrig har en genomtänkt, välgrundad ståndpunkt. Istället lider de av diverse personlighetsstörningar, är okunniga, samt allmänt illvilliga. Då kan du helt hoppa över det här med att diskutera sak, och i stället direkt övergå till att angripa person, vilket är betydligt enklare, eftersom det kräver betydligt mindre insikt i det som själva saken skulle ha gällt!

Fjärde lektionen: Läs/lyssna alltid in något annat i det som sägs, än det som verkligen blev sagt! Då kan du själv välja vad du hör, och slipper således lyssna på något som skulle kunna tänkas rubba dina cirklar!

Ett praktiskt exempel: När du läste inledningen till det här inlägget, drog du då automatiskt den slutsatsen att jag är rabiat kvinnoprästmotståndare? I så fall läste du grundligt mellan raderna, och valde själv vad du ville höra! Något sådant sa jag ju inte, jag bara tog ett exempel på hur tokigt det kan bli när man är mer upptagen med "vem" som talar än med "vad" som sägs - och det exemplet tog jag från en känd kvinnoprästmotståndares blogg!

Och då kom vi till den femte och sista lektionen: Tillämpa alltid det som engelsmännen kallar "guilt by association", dvs, om den, som du talar med, på något sätt uttrycker sympati eller förståelse för någon av dem, som du redan har bannlyst, då ska du omedelbart dra den slutsatsen, att han också till alla delar tycker precis som den han just på någon enstaka punkt sympatiserade med, och därmed med alla säkerhet är lika illa eller ännu värre än denne!

Ha en bra dag! : )