"Jag har undrat över vad laglöshetens hemlighet är för något, och vem det är som står i vägen för den? Alltså det som det står om i andra Tessalonikerbrevet, andra kapitlet. Är det den kristna församlingen som ska röjas ur vägen innan Antikrist kan komma?"

Det här är frågor som många har försökt besvara, och inte har alla kommit till samma resultat heller. Jag kan berätta hur jag tänker, och vad jag grundar mig på, men jag är medveten om att andra bibelutläggare ser annorlunda på saken. Sedan får du/ni följa Skriftens uppmaning om att pröva allt och behålla det goda!

Vi har alltså här i 2 Tess 2:1-12 en beskrivning av det händelseförlopp som leder fram till att den Laglöse - Antikrist - öppet träder fram. Det sägs här att något står i vägen för honom, att detta måste bort ur vägen innan han kan komma, och att en fördold laglöshet, "laglöshetens hemlighet", redan är verksam.

Av sammanhanget kan man dra den slutsatsen att denna dolda laglöshet arbetar på att röja undan det som hindrar laglöshetens öppna framträdande. Det som står i vägen kan alltså inte hindra den dolda laglösheten från att finnas och utföra sitt förstörelseverk! Jag är då böjd för att välja den enklaste lösning som finns på den här frågan. Det står ju också skrivet att i det som apostlarna skriver till oss "inte finns något annat än det vi läser och också kan förstå"! (2 Kor 1:13)

Då så är fallet kan vi vänta oss att också den här texten i 2 Tess 2 ska vara begriplig!

Den enklaste lösningen blir alltså att fråga vad laglöshetens motsats är.

Svaret på den frågan är respekt för lagen - att det finns en lag, och att det finns respekt för den!

Så länge samhällets lagstiftning bygger på Guds lag, och den kristna församlingens ordning och normer bygger på Guds ord, så länge finns det också ett effektivt hinder för den Laglöses framträdande, både i världen och i kyrkan.

Om man på detta sätt utgår från att det är respekt för Guds lag som står i vägen, då skulle laglöshetens hemlighet kunna förstås som ett mullvadsarbete på att få bort Guds lag/ord ur vägen, och ersätta det med något annat. När detta har skett, då har vi fortfarande till synes lagar i vårt samhälle, vi har fortfarande normer och ordningar i våra församlingar- men de är inte längre Guds lagar och ordningar! Istället är de uttryck för ett uppror mot Gud och vad han har förordnat - en laglöshet i fårskinnspäls, men laglöshet likafullt.

Då har den Laglöse tagit ett stort steg mot sitt mål!

Det här kan väl sägas redan ha skett i stor utsträckning, både i samhället och i den kristna kyrkan.

I och med att all lag nuförtiden ska utgå från folket, inte från Guds bud, har vi fått en lagstiftning som kan ändras vartefter folkviljan ändras. Sen är det bara att påverka den allmänna opinionen i önskad riktning, så får den som står för påverkan så småningom de lagar han vill ha!

Samma mönster går igen i kyrkan. Laglöshetens hemlighet är febrilt verksam! Varken den särskilda uppenbarelsen eller ens naturlagen anses längre i praktiken vara normerande. Och kärleken kallnar hos de flesta...

Det finns annars en intressant knorr i den grekiska grundtexten just vad det gäller uttrycket "röjas ur vägen". I grekiskan står det nämligen att detta som är i vägen och håller tillbaka ska "ek mésou", och det betyder ordagrant att det ska bort "ur mitten".

Det är enligt expertisen i och för sig helt korrekt att översätta "ur vägen", men där finns också betydelsen "ur mitten" med. I ljuset av som skett både i samhälle och församling vad det gäller Guds Ord, och den ständigt minskande auktoritet man är villig att tillerkänna det, är nog "ur mitten" en väldigt beskrivande term! Gudsordet har stadigt knuffats ut mot periferin, och dess plats har tagits av mänskligt tyckande och mänskliga filosofier. "Människan som alltings mått" gör stora anspråk på plats i Guds tempel!

Det här är alltså vad jag tänker om laglöshetens hemlighet och om den som håller tillbaka, samt om ur det går till när hindret röjs ur vägen.

Sedan ska vi se på möjliga invändningar mot den här tolkningen!

Den första skulle då bli att texten talar om hindret som "han", alltså om en person.

Ja, i Folkbibelns översättning gör den det. Grekiskan gör det däremot inte.

Där finns inget "han", bara ett "det"!

Orsaken till att en del svenska översättningar talar om "han" är antagligen att man har gjort en så kallad förklarande översättning. Samt utgått från en annan tolkning än den jag har fört fram här ovan.

I Svensk Studiebibels kommentar föreslår man att det är församlingen, och Guds Andes närvaro i församlingen, som är den tillbakahållande faktorn, och att det är församlingens uppryckande som röjer hindret ut vägen. Med den synen i bagaget blir det naturligt att översätta som man har gjort.

Eftersom jag inte omfattar vare sig läran om församlingens uppryckande före vedermödan, eller läran om uppryckande mitt i vedermödan, kan jag naturligtvis inte heller tolka den här texten i 2 Tess 2 som att det som nu hindrar, och sedan röjs ur vägen, skulle vara församlingen!

Det är väl på sin plats att jag också redogör för varför jag inte tror att vi ska ryckas bort härifrån innan slutet kommer. Så vitt jag kan se står det nämligen tydligt och klart, i svart på vitt, i Bibeln exakt när uppryckandet sker!

I 1 Tess 4:13-17 står det både att vi ska ryckas bort från jorden, och när det ska ske.

Det ska ske den dag när de döda uppstår.

Först efter att de döda har uppstått sker uppryckandet!

Då behöver vi bara få veta exakt vilken dag de döda uppstår, sedan vet vi också när uppryckandet sker!

Det beskedet får vi i Joh.6. Där upprepar Jesus fyra gånger om i ett och samma tal exakt när han kommer att uppväcka de döda! I verserna 39, 40, 44 och 54 säger han att detta ska ske på den yttersta dagen!

De dödas uppståndelse inträffar alltså inte sju år före den yttersta dagen, inte 31/2 år före den yttersta dagen, utan just på den yttersta dagen. Alltså sker också bortryckandet den yttersta dagen, för det står ju skrivet att uppryckandet sker först efter att de i Kristus döda har uppstått! Och eftersom Antikrist ska framträda före den yttersta dagen, kan det därmed inte vara församlingen som håller honom tillbaka!

Det är bl a på grund av denna ovan beskrivna tillbakahållande funktion som det är så viktigt att försvara Ordets auktoritet som normerande för tros- och församlingsliv!

Frågan om vi ska fortsätta att hålla fast vid Skriften, eller om vi ska anpassa oss till det omgivande samhällets värderingar, är i princip densamma som frågan om vi ska vara med och stänga dörren för Antikrist, eller om vi ska vara med och öppna den!