Marcus Birro får till det igen, den här gången i något som närmast liknar en debattartikel i Dagen. Och reaktionerna har, som man kunde vänta, inte låtit vänta på sig. Birro tycks ha en alldeles speciell, gudagiven, förmåga att reta gallfeber på alla dem som hellre gör sig en bild av Gud än tar Honom som Han är! Det är nästan så man ser litet av profet över honom...

Och det är just detta han skjuter in sig på den här gången: människans önskan att göra sig en gud som passar henne, som ställer upp på det hon vill, som stryker medhårs, och aldrig tillämpar annan uppfostran än den som kallas "fri" - vilket ju är detsamma som frihet från uppfostran...

• Sverige behöver Gud säger han, och detsamma kan sägas om Finland.
• Men jag ger honom hundra procent rätt i att det är inte en gud med litet g vi behöver, inte en gud vi själva har totat ihop, inte den snälla kissekatt med klippta klor, som vi skulle vilja ha istället för Lejonet av Juda.
• Vi behöver Gud sådan han är, den Gud som kommer med både sanning och nåd, den Gud som är kärlek, en kärlek som inte gläder sig över orättfärdighet, utan som har sin glädje i sanningen, den Gud som är en förtärande eld mot synd och ondska.
• Vår gud med litet gud har nämligen inget att ge, kan inte hjälpa.
• Han är bara en projektion av vår egen själviskhet.
• Sverige och Finland behöver den Gud som Är, och därför har Birro rätt i att de som tror på Honom också behöver stå upp för Honom på ett helt annat sätt än nu!