Så har man då fått vara på en alphaweekend igen, den här gången med Vasa studentmission. Det var den största alfakurs jag hitills varit med på, drygt fyrti deltagare, unga, härliga människor med en frisk och ofördärvad nyfikenhet på kristen tro och längtan efter mer av Gud! I ett sånt gäng kan det mesta hända, och visst hände det en del! Gud är god...

En av de saker jag finner rätt roande på såna här lägerhelger är att få beskåda mina medmänniskor när de kommer vacklande på söndagsmorgonen, halvsovande, med håret på ända och grus i ögonen - det är ju inte så värst många som kommer sig i säng i någon vettig tid på lördagskvällen, och sen är inte heller sovplatsen den bästa alla gånger....

Den här gången var folktätheten av den klassen att många sov bredvid varandra på madrasser på golvet, sängarna räckte helt enkelt inte till. Så på söndagsmorgonen satt en ung man av kokkolensiskt ursprung och begrundade tillvarons misär med följande ord: "Noo e he en uslian måron! Föst vaknast ja breive ein kar, å saan sitär ja me ein papersmugg me vattn å ein tallrik gröit framfö me..."

Här finns material till ett bevingat ord! :)

Kanske det också säger något om undertecknad, att av allt roligt och härligt som hände den här weekenden var det just den här lilla episoden jag kom på att skriva om idag....