Ingenting nytt under solen, så skrev redan kung Salomo för tretusen år sedan. Att så är fallet kunde jag konstatera i morse, när jag satt med min morgonbibelläsning. Jag befinner mig just nu i andra Kungaboken, och läste idag om Ahas, kung i Sydriket, och hans tama präst Uria.

Denne Ahas var drabbad av en olycklig kombination av religiöst intresse, bristande respekt för Guds Ord, samt allmän klåfingrighet.

Det religiösa intresset tog sig uttryck i exkursioner i främmande religioner och deras rekvisita för gudsdyrkan, det räckte liksom inte med Guds tempel i Jerusalem, och de former för tillbedjan som var föreskrivna i Lagen.

Den bristande respekten för Guds ord tog sig uttryck i att han med friskt mod lånade idéer härifrån och därifrån, trots att sådan religionsblandning var förbjuden i Guds Ord, och klåfingrigheten, den visade sig i att han införde sådant lånegods, som han funnit intressant och tilltalande, i gudstjänsten i Herrens tempel.

Den ansvarige prästen, Uria, borde ju i den situationen ha satt ner foten och förklarat för kungen att han var långt utanför sin maktbefogenheter, när han började blanda sig i det som hörde prästerna till.

Han borde, med hänvisning till vad som stod skrivet, ha vägrat att införa något alls av det som kungen kom dragande med från sina utlandsresor!

Men nej.

Denne Uria var en "Herrens tjänare" av den sorten som egentligen inte alls är någon Herrens tjänare.

Han lät den världsliga makten bestämma över vad som skulle ske i Guds hus, han sade ja och jo och bugade och skrapade med foten, och gjorde "alldeles som kung Ahas befallde honom". Så står det.

Säkert var det ett klokt och välbetänkt handlingssätt, han fick ju behålla sin ställning och sitta kvar vid köttgrytorna på det sättet. Klokt och välbetänkt om man anser att det viktigaste av allt är att behålla sin ställning och sitta kvar vid köttgrytan, alltså!

Den sortens huvudlösa prioritering var inget nytt då, och den är inget nytt nu.

Ingenting nytt under solen, nej...

Världen, djävulen och vårt eget kött tycker fortfarande att den domesticerade kristendomen är den bästa, och de gör fortfarande sitt bästa att tämja dem som tjänar Herren.