Nyheten gör mig ledsen och arg. Ledsen för hans skull som fallit, arg på den som lade ut fällan för honom. Jag talar, naturligtvis om nyheten att Markku Koivisto fått sparken från Nokia Missio på grund av sexuella överträdelser. Listan på de evangelister och andliga ledare, som före honom fallit på liknande sätt kan göras lång, det här med sexuella synder tycks vara ett av de bananskal den onde mest gärna använder. Det enda goda som kunde komma ur det här vore väl om Herrens tjänare kunde ta varning av det som har hänt, så att inte listan efter Koivisto behövde bli lika lång som listan före honom!

Lika tragiskt, lika destruktivt och förödande är det varenda gång det händer. Jag ryser invärtes vid tanken på det gatlopp Koivisto nu kommer att få löpa, och jag ryser vid tanken på att det kan finnas - antagligen också finns - sådana som byggt sin tro på honom som person, och nu känner att allt rasat samman. Kanske det för övrigt finns en god sak til som kunde komma ur det som hänt, nämligen om vi kunde lära oss att aldrig bygga vår tro på något annat än Jesus själv...

Men det finns något som får mig att rysa ännu mer, nämligen insikten att det här kunde ha varit jag.

Ingen är osårbar, ingen ska inbilla sig att han inte kan frestas och falla.

Marrku Koivisto själv säger att han blev fartblind och övermodig, att det var därför det gick som det gick, och jag har inga svårigheter att tro honom.

"Den som menar sig stå må se till att han inte faller!"

Det är skäl för alla små och stora andliga ledare att ta varning för egen del av det som nu hänt!

Det är skäl att se över sitt skyddsnät, att skaffa sig någon man öppet och ärligt redovisar sitt liv, sina tankar och sina frestelser inför, det är skäl att komma ihåg att det som börjar med en knappnål kan sluta med en silverskål!

Och det är skäl att väldigt noga undvika att känna något slags förakt för den som nu fallit, att akta sig väldigt noga för att känna någon liten skadeglädje, om man råkar höra till dem som inte tidigare heller hört till hans supporterskara! Förakt är nämligen ett uttryck för högmod, och högmod går före fall...

Även om du och jag kanske inte gjort oss skyldiga till just det han nu fallit i, så är det ändå så, att det i oss alla finns potential till att begå vilka synder som helst, om vi inte genom Guds nåd blir bevarade!

Om det fanns potential i Mose till att slå ihjäl folk i hastigt mod, om David kunde börja med äktenskapsbrott och fortsätta med mord, om Petrus kunde svära och förbanna sig på att han inte ens kände Jesus, vem är då jag att tro att inte också jag skulle vara kapabel till liknande saker?

Det här inlägget är inte något försvar för det Koivisto gjort.

Synd ska bekännas och överges, den kan aldrig försvaras.

Det är bara tänkt som en påminnelse om att det inte bara är han som har en akilleshäl!

En sådan har vi antagligen alla, även om vi inte allltid är medvetna om det, alltså en svag punkt där vi är extra sårbara. Lyckas den onde sätta in en brinnande pil i den, då liger vi illa till om vi inte har någon till hands som kan dra ut den igen!

Då så är fallet gäller det att ta varning, istället för att låta sig gripas av något slags övermod, där man går omkring och inbillar sig att man är skottsäker!