En av mina vänner stannade till en stund för några dagar sedan, han hade varit på fisketur i Maxmo skärgård, och vi fick oss en pratstund när han förärade mig ett par nyfångade gäddor på hemvägen.

Bland annat berättade han om en gammal dam, som öppnat sin pensionärslägenhet för husmöte förra veckan.

"Jag orkar inte bjuda på något, och jag orkar inte ställa i ordning något, men vill ni bara komma hit och ha möte, så nog orkar jag bjuda in grannarna, och nog orkar jag öppna dörren när n kommer!" Ungefär så hade hon sagt, vad jag förstod.

Och min vän och ett par till hade gått hem till henne, de hade skött om programmet, talat och vittnat bett, och varenda en av hennes grannar i pensionärsradhuset hade infunnit sig! Och välsignat hade det varit! Det kan kanske nämnas att damen ifråga är nittitvå år gammal....

Jag har bevistat en hel del samlingar i hem i mina dagar. På en del har det inte varit någon servering alls.

Andra gånger har man ställt fram en kanna saft och ett fat med kex.

Och jag har sett alla varianter av servering ända upp till dignande kaffebord, som skulle ha dugt för ett förlovningskalas minst.

Nu är det antagligen så, att det finns värdinnor som bara tycker det är roligt att bulla upp och ställa till och duka fram, och inget ont i det, tvärtom! Visst är det roligt när det är litet festligt nån gång!

Problemet är att annat möjligt husmötesvärdfolk kan bli avskräckt.

"Ja, om det är det här som är standarden för hur kaffebjudningen ska se ut när det är möte i ett hem, då får det nog vara för oss".

Jag undrar jag, om det inte vore bra många fler som gärna skulle ha ett kristet möte i sitt hem någon gång, om de bara visste och kände med sig att det räcker med att bjuda in och öppna dörren, att det inte behöver dukas med sju sorter varenda gång och på vartenda ställe!

För ett par år sedan kom en äldre dam till förbön efter ett möte. Hennes problem var just det ovan beskrivna. Hon skulle så gärna vilja ha möten hemma hos sig, men hon gruvade sig för kaffearrangemangen. Medan vi bad gav Herren mig ett ord till tröst för henne.

"Påminn henne om att det står skrivet: "Har ni inte era hem, där ni kan äta och dricka?" Och det handlar just om att det inte ska vara det myckna ätandet och drickandet som är det viktigaste när mitt folk kommer samman!"

Så, om du vill ha ett möte hemma hos dig någon gång, ta det då precis som du själv hinner och orkar och vill med serveringen! Jämför inte med andra ställen där du har varit! Tänk inte heller att "eftersom jag bjöd på si och så mycket förra gången måste det väl vara minst lika bra den här gången".

Det viktiga är att du öppnar dörren och bjuder in, precis som den gamla damen min vän berättade om...