I går kväll, när jag höll på att klippa gräs intill landsvägen, stannade en bil, och ut tittade en glad broder i Herren. Jag blev också glad, väldigt glad, till och med! I onsdags var jag nämligen på sjukbesök tillhonom, och då var han inte i skick att köra bil. Han var inte i skick att ta på sig en skjorta, ens.

Han hade låsningar i ryggraden mellan skulderbladen, och rygg- och sidomuskulaturen så svullen och inflammerad att han varken kunde sitta eller ligga eller stå - det gjorde ont varje gång han andades, till och med.

I tisdags välsignade vi en böneduk i slutet på avslutningskvällen i kvällsbibelskolan i Alahärmä, eftersom vi hade hört att han var ordentligt illa däran, och på onsdag förmiddag levererade jag böneduken och bad för honom på samma gång. Och Herren grep in! I går var han återställd och normalt rörlig igen!

"Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren!"

Så står det i Sakarja, och så är det fortfarande.

Det är ju bra att påminna sig om så här på pingstdagen!

Och annars också, för den delen, så att vi inte går och glömmer och försummar de här gamla, enkla sakerna, som att lägga händerna på de sjuka och be för dem, att smörja de sjuka med olja och be för dem, att sända bönedukar till de sjuka.

Någon har någon gång sagt, att vi visserligen inte har någon garanti för önskat resultat när vi ber för varandra, men däremot har vi en garanti för vad resultatet blir om vi inte gör det!

Den garantin finns i Jakobs brev:

"Ni har inget därför att ni inte ber".

Det tål att tänka på....