En kung gav en gång sin hovnarr en spira, och sade till honom: "Jag utnämner dig härmed till narrarnas konung! Om du finner någon, som är ännu narraktigare än du, då får du ge spiran vidare åt honom!"

Så gick åren, och både kungen och hans hovnarr blev äldre. Båda bar fortfarande sina spiror, narren också, för någon narraktigare människa än han hade inte stått att finna i hela kungariket.

Så blev kungen sjuk, och ännu sjukare, och det stod småningom klart att han inte skulle komma att återhämta sig. När han låg där på sin dödsbädd kallade man på hovnarren, för att denne skulle komma och förströ sin härskare en sista gång.

Narren kom, men istället för att göra några konster eller berätta något roligt gick han fram till kungens bädd och frågade "Vet du vart du går, nu när du ska dö?"

"Nej, jag vet bara att jag måste  dö nu" , svarade kungen matt.

"Ja, det finns något som också kungar måste, och det har du vetat om hela tiden, eller hur?" svarade narren. "Alla måste vi dö en gång. Har du samlat dig några skatter eller skaffat dig några vänner i den värld dit du nu är på väg?"

"Nej, det har jag aldrig tänkt på".

"Du visste, att du en dag måste dö, och ändå har du inte gjort något för att förbereda dig för den dagen? Har du inte berett dig för himlen? Har du inte gjort något för att undvika helvetet?"

"Jag har ju varit rikets konung! All min tid har gått åt till rikets viktiga angelägenheter! Jag har aldrig haft tid att tänka på sådant!" svarade kungen.

Då tog narren fram sin spira ur narrkåpans ärm, där han förvarat den under alla de år som gått, och återlämnade den till kungen med orden:  "Härmed utnämner jag dig till narrarnas konung!"

Vi planerar för framtiden. Vad vi ska göra i sommar, vart vi ska resa på semestern,  vad vi ska göra när barnen blir stora, vad vi ska göra när vi blir pensionärer.

Jag hörde till och med en gång en berättelse om en man, som stod och tittade ut över sitt nyligen kalhuggna och nyss planterade skogsskifte, och eftertänksamt sade. "Ja, nu dröjer det sjutti år, innan jag kan slutavverka här igen!".

Och vi har så lätt för att glömma, att vi en gång måste härifrån.

Och att vi inte vet när, vi lika litet som han, som fick höra Herren säga "Du dåre, i denna natt ska din själ utkrävas av dig!"

Medmänniska, låt bli att vara med i konkurrensen om kungatiteln i rubriken!