Jag kom här att tänka på några rader ur Bo Giertz bok "Stengrunden", jag tar det fritt ur minnet :

"Du tar det för allvarligt med religionen, det ska vara lagom med allt !" sade baronen. "Lova mig nu att du blir litet mer som vanligt folk, så ska du få en tunna råg!"

"Herr baron, om något ska vara lagom ska det det vara rätta måttet av det, och Gud säger själv vad som är rätta måttet för gudsfruktan, att vi ska älska Honom över allt och vår nästa som oss själva", svarade den gamle."

Det är inte alltid så lätt att veta hur man ska sätta ner fötterna på väg genom landet Lagom, där en av trafikreglerna lyder "Stöt dig inte med någon!", en annan "Stör inte någon!", en tredje "Konsensus framför allt!", och en fjärde, tämligen nytillkommen: "Tro vad du vill, bara du gör som vi säger!"

Och inte blir det lättare av den utlovade tunnan råg, som visserligen uppträder i andra skepnader nuförtiden, men som ändå i grunden handlar om samma sak: Gå med i lagom-mentaliteten, kompromissa när så behövs för att hållas på lagomspåret, så vinner du fördelar och undviker tråkigheter!

Det var visst Bengt Pleijel, som gav ut en skrift med titeln "Att överleva i Laodicea" för några år sedan? Frågan hur detta ska gå till har inte precis blivit mindre aktuell sedan dess... och den aktualiseras ju faktiskt redan i slutet på Uppenbarelsebokens tredje kapitel.

Där finns också receptet på hur man överlever som kristen i lagomlandet, kort och tydligt:

"Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom, och han med mig!"

För att hålla den dörren öppen får man nog lov att för egen del överge det alldeles egna tillägg till saligprisningarna, som det nutida Laodicea har gjort till sitt utan att riktigt ha formulerat det klart:

"Saliga är de lagom kristna, ty de väcker ingen anstöt".