Jesus hade inte kommit än, och lärjungarna satt och småpratade i klassrummet inför dagens första lektion. Petrus, okammad och fortfarande litet yrvaken, var för ovanlighetens skull tyst, och hörde tydligen bara med ett halvt öra på de andras sorl.

Hans ögon sökte sig gång på gång mot fönstret, mot bygatan som ledde ner mot stranden, mot människorna som redan var i full gång med dagens sysslor.

Judas Iskariot var sitt vanliga, prydliga jag, nyduschad och fräsch,  och dokumentportföljen stod exakt där den alltid brukade stå på golvet bredvid hans plats, lätt att nå, men ändå diskret ur vägen.

Han hörde med ett småleende på de andras samtal - han hade haft en bra start på dagen, när han läste börsnoteringarna!

Så öppnades dörren, och Jesus kom in med bibel och utkast under armen.  Sorlet upphörde, och alla satte sig tillrätta. Johannes, mönstereleven, satt med sin 0.5-blyerts i högsta hugg, alert som alltid och beredd att anteckna. Matteus lutade sig bakåt i lugn förlitan på sin exceptionella förmåga att memorera allt han hörde. Petrus plockade med resignerad uppsyn  fram sin bibel, och tittade sedan frågande på Jesus.

"Vad ska du tala om i dag, mästare", frågade han. "Jag förstod inte riktigt det där du sade igår om de möjliga teologiska implikationerna av att ta profetiska utsagor uttalade i en viss tid och på en viss plats på allvar på ett sådant sätt, att tron kontamineras av gärningar!"

"Nå, det ska väl klarna vartefter", svarade mästaren. "Idag ska vi ägna oss åt att studera de kommande olika synsätten på den undervisning jag ger er. Miljontals människor kommer att sitta i klassrum som detta, och ju mer det forskas, desto mer kommer teorierna att förökas!"

Förmiddagen gick, och solen steg allt högre.  Petrus svettades på sin fönsterplats.

Till slut räckte han upp handen. "Mästare", utbrast han.

De andra växlade uppgivna blickar. De kände igen tonfallet.

"Mästare", upprepade Petrus. "Om jag kommer tillbaka till mina  gamla fiskekamrater och börjar tala om "den transcendenta verklighet som genom inkarnationens mysterium åstadkommit satisfaktion", då kommer de att slänga mig i sjön! När jag sade ja till att följa dig hade jag ingen aning om att jag skulle hamna så här långt bort från näten! Jag trodde att du skulle lära oss något om hur man hjälper och helar alla som har det svårt, och att vi skulle få gå ute bland människorna också!"

Simon och Tomas tittade på varandra och skakade på huvudet. "Att det ska vara så svårt för somliga att inse vilka fantastiska möjligheter till from verklighetsflykt, som erbjuds, bara man begriper att hålla bibelstudiet på ett teoretiskt plan!"

Så sade blicken de växlade..."

En ganska omöjlig historia, inte sant?