Vissa dagar är det värre än vanligt, och igår hann jag inte riktigt med i allt som hände.

Jag visste på förhand att dagen skulle bli rätt stressig - en sån där arbetsdag som börjar på morgonen och slutar mitt i natten, med ett par timmars andningspaus på eftermiddagen, men eftersom jag visste att jag är ledig idag, var det ingen fara med det.

Det extraordinära började på eftermiddagen. Utan förvarning var jag plötsligt döv på vänster öra!

Det lilla jag hörde med det skorrade och skrällde så jag knappt hörde något på andra örat heller, och när jag sade någonting gjorde det ont i örat.

Så jag såg inte precis fram emot att stå och prata i en timme på kvällen i Alahärmä!

Mitt tidsschema var aningen tajt, så jag rusade genom duschen till klädskåpet till bilen - och när jag var en halvtimme på väg lade jag märke till att siffrorna på instrumentbrädan var så märkligt små och suddiga, att jag inte kunde läsa dem.

Hurra för mig! Glasögonen låg kvar i badrummet där jag lade dem innan jag duschade...

Där satt jag då i bilen, halvdöv och oförmögen att läsa innantill ur bibeln, och var på väg till kvällens bibelskola. Hade det varit en svensk bibelskola hade det inte varit några problem, efter tjugo år som heltidsförkunnare har så många texter fastnat att jag utan problem kan predika en kväll utan innantilläsning, men nu var det finska som gällde, och finska bibeln kan jag inte på samma sätt!

Halpahalli kom till min räddning. När jag kom på att billighallen i Härmä låg precis på vägkanten på min rutt löste sig problemet med synen - där kunde jag nämligen köpa billiga läsglasögon för två euro, och det räddade läsningen!

Då var det dövheten kvar. Jag har aldrig sagt "mitä" så många gånger på så kort tid som före mötet i går kväll, jag hörde helt enkelt inte vad folk sa! Distortionen var för stor...

Sen skedde undret. När jag ställde mig upp och började undervisa började dövheten försvinna, och vid slutet på undervisningspasset var örat nästan normalt igen.

I morse när jag vaknade var allt helt OK igen!

Man blir ju att undra vad det här egentligen var frågan om.

Varför var jag helt plötsligt döv och blind igår?

Jag har aldrig, säger aldrig, förr glömt glasögonen, jag sätter dem på mig när jag stiger upp på morgonen och tar av dem när jag lägger mig på kvällen, aldrig annars, utom när jag duschar, då.

Var det någon som inte ville att jag skulle höra och se ordentligt i går kväll?

Eller var allt bara en tillfällighet? Svårt att veta.

Spännande liv, i alla fall, på både ett vis och annat!

Mannen med den dåliga ryggen vi bad för för två veckor sedan vittnade att hans rygg var smärtfri nu.

Ett av kvällens tacksägelseämnen handlade om en broder som blivit helad från svår cancer.

Vi välsignade och sände iväg tio bönedukar. Sak bli spännande att höra vad för rapporter som kommer om dem.

Och jag fick tala om hur Gud i Kristus ger oss sin perfekta, fullkomliga rättfärdghet, och hur vi på inga villkor ska gå och blanda ihop den med vår egen...

Men vem skulle nu vilja klä sig i smutsiga trasor när man kan få ta på sig hela och rena kläder? :)