Adam, Eva, Sokrates, och vi

När man läser de första kapitlen i Bibeln, blir det klart att äktenskapet blev instiftat före syndafallet. Då var människan ännu Guds ogrumlade avbild, ofördärvad av ondska och avfall från Herrens vilja och plan.

Detta innebär att vi människor av idag, som lever präglade av syndafallets följder, inte automatiskt kan räkna med att allt ska fungera utan problem när vi gifter oss!

Man kan se detta genom att jämföra hurudana Adam och Eva, det första paret, var före syndafallet och efter.

Gud hade varnat dem, och sagt att de skulle dö, om de åt av den förbjudna frukten. I hebreiskan lär ordet för ”dö” två gånger efter varandra – de skulle alltså ”dö, dö”, vilket kan översättas med ”döende dö”. Det Gud säger är alltså att en dödsprocess skulle komma att starta i dem i det ögonblick de vänder sig bort från Honom!

Nå, vad var det så, som hände, efter att de hade lyssnat på den som ifrågasatte Guds ord till dem?

 

Efter syndafallet fick de ett behov av att gömma sig.

De dolde sig för varandra – band ihop fikonlöv att ha som kläder.

De gömde sig för Gud bland buskarna.

Före syndafallet var hade de varit helt öppna inför varandra, och inför Gud. De var nakna, och skämdes inte över det, står det, och detta handlar om mer än bara kroppslig nakenhet!

När döden börjar verka i dem, genom att de plötsligt bär på skuld och upplever fördömelse, är första följden av detta att de blir främmande för varandra och för Gud. De skiljs åt från varandra, blir ensamma, de som förut var ett med varandra.

 

Man kan ofta se samma mönster upprepa sig äkta makar emellan i nutid. Samma dödsprocess, som drabbade det första paret, tar sig uttryck i att äkta makar ofta har hemligheter för varandra, ljuger så smått för varandra, och när sånt sedan kommer fram, då förstör det förtroendet mellan makarna.

Vilket i sin tur leder till besvikelse, misstänksamhet, svartsjuka och annat ont.  ”Ni ska döende dö….”

 

Hemlighetsmakeri och lögner får man alltså se upp med om man vill bygga ett gott äktenskap!

Men hur ska man då bli av med behovet av att gömma sig, dölja sig? Jo, det sker genom att man lever i frälsningen, lever i syndernas förlåtelse. Då blir man av med både skuld och skam!

Ett äktenskap sådant, som Gud hade tänkt det, bygger på Jesus, på frälsningen, på syndernas förlåtelse!

Den som är förlåten behöver inte känna sig skyldig och dålig, och den som inte känner sig skyldig behöver inte gömma sig!

 

Efter syndafallet fick de också behov av att skylla på varandra, på ormen, och litet grann på Gud också, för den delen.

När man skyller på någon, då innebär detta också att man anklagar den man skyller på. Detta är den syndiga människans reaktion när hon själv känner sig skyldig: hon försöker exportera sin skuld genom att skylla på/anklaga någon annan.

När två äkta makar börjar bolla skulden för att de har problem mellan sig genom att skylla på varandra, då blir allt bara värre hela tiden, det här glödande helvetesklotet av anklagelse och fördömelse blir nämligen bara hetare ju fler gånger det kastas!

Det här så destruktivt som något kan vara för den inbördes relationen, så det här beteendet måste brytas!

Istället för att anklaga varandra behöver man välja att be Herren om förlåtelse och rening för det man själv har brutit, och sen tar man den förlåtelse man själv har fått, och ger den vidare genom att förlåta den andra parten.

Det går åt mycket förlåtelse när två bristfälliga människor ska leva tillsammans, men det finns också mycket att få hos Herren!

 

Sedan är det också viktigt att vara inställd på att följa Sokrates´ goda råd: ”Människa, känn dig själv!”

I arsenalen av verktyg, som vi tar till för att kunna gömma oss, ingår nämligen självbedrägeri som en viktig del!

När jag gick i skolan någon gång i forntiden, fick vi lära oss en ramsa på modersmålslektionerna, som började så här: ”Av, bland, efter, som, för, förbi, i, kring, mellan, hos…”

Det handlade alltså om prepositioner.

När man ska till att försöka  lära känna sig själv, och förstå hur man fungerar i relation till andra människor, är det nyttigt att kolla upp hur man använder sådana., framför allt ”av” och ”för”!

Som kristen vill man ju gärna tro att man gör och säger saker av kärlek, visst? Vi har ju fått lära oss att så ska en god kristen göra.

Alltså går man in för att säga och göra rätta, goda saker, förhoppningsvis också i sitt äktenskap, och tänker sig att man gör det av kärlek till den andra.

Tyvärr kom det en otrevlig sak in i mänskligheten i syndafallet, nämligen tanken, förnimmelsen, att kärlek är något, som måste förtjänas på olika sätt. Detta medför att vi ofta, utan att ens inse det, gör saker, inte av kärlek, utan för kärlek, alltså för att andra ska tycka om oss!

Skillnaden märks i att man, när man gör saker för att bli omtyckt, reagerar med ilska och besvikelse, om ens ansträngningar inte ger önskat resultat.

Gör man detsamma av kärlek, då råkar man inte ut för några sådana biverkningar.

 

När man försöker vara en trevlig och god person för att andra ska tycka om en, då sysslar man i verkligheten med manipulation, och det känner ofta den andre av. Eftersom manipulation är en form av maktutövning, reagerar man på den som på all annan maktutövning: antingen med underkastelse, där man ger manipulatorn vad han vill ha,  eller med uppror, där man vägrar gå med i spelet.

I ingetdera fallet uppnås någon jämbördig, god gemenskap av det slag, som vår Herre hade i åtanke, när han instiftade äktenskapet.

Att göra saker för kärlek är att försöka köpa kärlek, och sådant är ett uttryck för att man fortfarande sitter fast i den dödsprocess, som syndafallet initierade.

Missförstå mig inte nu. Det här är ingen frälsningsfråga, inte något som leder till den eviga döden.  Det handlar om ett uttryck för hur vår gamla, köttsliga natur lägger krokben för oss här i tiden, om hur ”köttets sinne är död”, som det står i Romarbrevets åttonde kapitel.

Jesus uppmanar oss att säga nej till oss själva, när så behövs, och ifråga om detta, att lura sig själv att tro att man handlar av kärlek, om m,an i själva verket handlar för kärlek, är det allt skäl att se och säga nej både till självbedrägeriet, och till den lust att styra och dominera en annan människa, som låg bakom det!

 

Taggar:
Publicerad i Undervisning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>