Den unge Josef

Josef var den äldre av de två söner Jakob fick med Rakel, och dessa två var i sin tu de yngsta i brödraskaran. Eftersom Jakobs tolv söner var födda av fyra olika kvinnor, Lea, Rakel, Silpa och Bilha, var åldersskillnaden mellan elva av dem, de som var födda i Haran, inte så stor.

Jakob fick sina hustrur Rakel och Lea efter att ha tjänat sju år hos Laban i staden Haran, och han var där i totalt tjugo år, 1 Mos 31:38

De första elva sönerna var alltså födda inom typ tolv år.

Undantaget var Benjamin, den yngste, som föddes efter att Jakob återvänt till Kanaan, och också bott där en tid. Han sägs ha blivit född på Jakobs ålderdom, och kan antas ha varit närmare tio år yngre än Josef.

 

När berättelsen om Josef börjar i 1 Mos 37 var Josef sjutton år gammal, och Ruben, den äldste av bröderna, bör då ha varit strax under trettio.

Jakob, deras far, var då ca 90 år gammal – tidsuppgifterna är inte lika exakta som vi är vana med nuförtiden…. och berättelserna i 1 Mos står inte heller i kronologisk ordning, vilket gör det hela ännu snårigare.

Som exempel kan nämnas att Isak dog vid 180 års ålder, och begravdes av sina söner Esau och Jakob, vilka då var 120 år gamla. Den berättelsen finns redan i 1 Mos 35, och vid den tidpunkten hade Josef redan varit i Egypten i närmare trettio år, och varit högste ämbetsman i Faraos rike halva den tiden!

 

Nå, tillbaka till början av 1 Mos 37: som pojke lärde Josef sig herdens yrke tillsammans med Dan, Naftali, Gad och Aser, sönerna till Bilha och Silpa.

Även om han i någon mån favoriserades av sin far, var han alltså i varje fall inte fritagen från att lära sig arbeta.

Som sjuttonåring vallade han redan fåren som en fullgod herde bland de andra, tillsammans med sin bröder, men fungerade enligt 37:13-14 också som förbindelseman mellan fader Jakob i baslägret och herdarna ute i omgivningarna. Fast han var näst yngst i brödraskaran, var han alltså ändå utsedd att tala med Jakobs röst, framföra befallningar och tillrättavisningar, och rapportera vad han såg och hörde till fadern.

Han fungerade som en slags arbetsledare, med andra ord.

Undra på att de andra surnade till… ”ska nu lillebror komma här och kommendera oss, vuxna karlar? Inte kan han hålla tyst heller!”

 

Sedan hade han de två profetiska drömmar, som beskrivs i 37:5-11, och berättar om dem för sina bröder, som redan tyckte illa om honom, både på grund av att han rapporterade missförhållanden till Jakob, och på grund av att Jakob så tydligt visade hur mycket Josef betydde för honom.

Man kan tänka sig vad de tyckte om drömmarna.

Till och med Jakob själv hade ju svårt att svälja dem!

 

Inget sägs om Josefs duglighet, men om han hade varit en odugling, hade han knappast fått så mycket ansvar. Han var alltså ung, men hade lärt sig snabbt, och hade varit samvetsgrann nästan till överdrift, och hade, på sin fars befallning, rapporterat också mindre missförhållanden till fadern.

Allt detta sammantaget ledde fram till den situation, där en stor del av hans bröder bara ville bli av med honom. Att döma av hur snabbt beslutet fattades i 37:19-20 var det inte första gången sådana tankar hade vädrats. Att ta livet av en bror var ingen liten sak!

 

Här kan inflikas, att mycket elände och många svåra syndafall börjar med en tanke.

Man tänker på möjligheten av att göra något, som man vet är fel, men det är ju bara en tanke, man har ju inte gjort något, och skulle heller aldrig göra det! Men, vartefter man går och leker med tanken, vänjer man sig vid den, och den blir mindre hemsk vartefter, och börjar mer och mer framstå som en möjlighet, ja, rentav som något som skulle kunna lösa problem, eller ge en något, som man gärna ville ha!

De mindre önskvärda konsekvenserna av det man går och funderar på att göra, dem väljer man att aktivt förbise. Josefs bröder tycks inte ägna en tanke åt vilken sorg och smärta de står i begrepp att förorsaka sin far – lika litet som t ex de, som ägnar sig åt att drömma om och planera otrohet, tycks tänka på vilken sorg och smärta de står i beråd att förorsaka sin familj.

 

Vi vet inte om bröderna var mangrant närvarande, när Josef blev såld till slavhandlarna. Med tanke på att man inte kan ha hur många får som helst på samma betesplats är det inte troligt, i varje fall.

Jakob var en rik man, som hade massor av boskap!

Ruben och Juda ville inte slå ihjäl honom, 37:22, 26-27. Ruben planerade att rädda honom, och föra honom tillbaka hem, och Juda föreslog i sin tur försäljning i stället för avlivning, men dessa två är de enda, som nämns vid namn i samband med den här händelsen.

Ur Josefs synvinkel var det i varje fall tydligt, att ingen av de närvarande bröderna öppet ställde sig på hans sida, han kunde ju inte veta något om Rubens avsikter, när denne föreslog att han skulle kastas i brunnen.

Inte hade han heller någon anledning att tro att någon av dem, som eventuellt inte var på plats heller skulle ha haft något större förbarmande med honom, utom lille Benjamin, då.

 

Han fick alltså som sjuttonåring uppleva den totala förkastelsen: att hans egna bröder sålde honom som slav, och dessutom gjorde detta som något de tyckte lönade sig bättre än att ta livet av honom.

Hur han väljer att handskas med den erfarenheten, det kommer sedan att ha en avgörande betydelse för hans liv i fortsättningen.

 

1. Hur uppfattar Josef Gud, vilken gudsbild växte fram för honom?

Vi får inte veta vilken undervisning Jakob hade gett sina söner om Gud, och hur Gud vill att vi ska leva. Av hur Josef senare reagerar på Egyptens frestelser kan vi ändå förstå, att Jakob uppenbarligen understrukit vikten av att leva rättfärdigt, så som Gud vill att vi ska göra.

Med säkerhet hade Jakob också förmedlat insikten att Gud är med också då det ser mörkt ut, och man inte förstår vad som händer, den erfarenheten var så stark i hans eget liv.

Jakob hade också upplevt Gud som en Gud, som talar till oss människor genom drömmar, så också den biten kände Josef till, och hade också själv upplevt, även om Jakob ifrågasatte hans drömmar.

 

2. På vilka sätt fick han lära sig lydnad, vilka frestelser mötte han?

Här möter han frestelsen att börja hata sina bröder, och börja ruva på hur han ska hämnas på dem för detta fruktansvärda, som de gör mot honom.

 

3. Vilka praktiska uttryck tog sig hans tro, och hur vittnade han om den?

Han skötte sitt arbete i ”familjeföretaget” efter bästa förmåga, utan anseende till personen, och han berättade frimodigt om sina drömmar, som han uppenbarligen uppfattade som budskap från Gud.

I valet mellan att vara lojal mot sina bröder och dölja deras felsteg, och att vara lojal mot sin far valde han fadern. I en klassisk lojalitetskonflikt valde han rätt, inte det som hade varit lätt!

 

4. Ledde tron Josef i konflikt med världen, och i så fall hur?

Ingen har ännu blivit populär genom att påpeka andras felsteg och försyndelser, i stället för att blunda för dem och hjälpa till med att sopa dem under mattan.

 

5. Vad lär jag mig för egen del av den här delen av Josefs liv?

Har jag fått en uppgift ska jag sköta den samvetsgrant, utan att fuska. Oavsett vad den består i!

Om en lojalitetskonflikt uppstår, då ska jag göra det som är rätt, inte det som är lätt.

Att vilja leva så i en värld, som är full av orättfärdighet, kommer inte att ge mig enbart applåder, det får jag räkna med. Men jag ska ändå göra det som rätt, just därför att det är rätt!

 

6. På vilket sätt är han en fungerande förebild nu, år 2019?

Se svar på fråga 5.

 

7. Finns det något, som hindrar mig från att tro som han gjorde?

Lojalitetskonflikter är en svår bit.

 

Gud säger att en man ska överge sina föräldrar och hålla sig till sin hustru.

Det budet är tänkt att ge stöd att välja rätt i en ofta uppkommande lojalitetskonflikt.

 

Vi befalls lyda Gud mer än människor.

Människor gör nämligen i alla möjliga sammanhang anspråk på vår lojalitet, också påså sätt att vi förväntas strunta i vad Gud har sagt för att i stället vara lojala mot några eller något annat.

 

Vi kan inte tjäna både Gud och mammon. Mammons tjänst kräver att man är mer lojal mot samlandet av pengar och ägodelar, än mot Guds krav att allt ska gå ärligt och hederligt till i alla affärer.

 

Att gå in för att alltid välja den lojalitet som är rätt inför Gud, det är en central del av att ta sitt kors på sig för att kunna följa Jesus!

 

 

Publicerad i Trons människor i Bibeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>