Abraham och Isak

I  1 Mos 22 finner vi den märkliga berättelsen om hur Abraham får Guds befallning om att gå till Moria land för att där offra sin son Isak som brännoffer på ett berg, som Herren skulle visa honom. Enligt 2 Krön 3:1 byggdes Salomos tempel tusen år senare just på Moria berg, så Abraham kallades alltså att gå till ett berg i det, som senare skulle bli Israels huvudstad Jerusalem, den stad där Jesus blev offrad för världens synder !

Judarna beskriver den här händelsen som ”bindandet av Isak”, vilket är helt korrekt – detta var ju vad som i verkligheten hände, och de skriftlärda ville på detta sätt understryka en av lärdomarna från den här berättelsen, nämligen att inga människor ska offras åt Gud!

 

Vad kan vi annat lära oss?

Till att börja med får vi konstatera, att troslivet, vandringen med Gud,  aldrig är fri från kriser.

Det går inte ”som på Strömsö”!

Abraham hade anledning att krisa gång på gång under sitt långa liv, han mötte många svårigheter och faror, och också situationer där han fick lov att avstå från sådant, som var kärt och viktigt för honom.

 ”I världen lider ni betryck” säger Jesus till sina lärjungar, och detta fick minsann trons fader erfara!

 

Varför ska det då vara så här? Det frågar vi oss ofta, när det kärvar till sig.

Varför kan inte Gud jämna vägen för sina trogna, det vore ju en smal sak för Honom?

Varför kan vi inte få vara unga, vackra, rika, friska, och problemfritt lyckliga människor, som får allt vi vill ha, och aldrig behöver avstå från något, under våra jordeliv?

 

En anledning finner vi i det största budet av alla,  det att vi ska älska Gud över allt, mer än allt annat.

Det avgörande testet på den saken är om vi faktiskt är villiga att överlämna allt åt honom.

Finns det något vi har så kärt, något som är så viktigt för oss, att vi undanhåller det från Gud, då blir detta något som står mellan oss och Herren, något som hindrar vårt lärjungaskap.

”Om någon kommer till mig, och inte är beredd att avstå från allt han håller kärt, så kan han inte vara min lärjunge”. Luk 14:26, min parafrasering.

 

Abraham levde i en tid och en värld, där människooffer var vanliga, och till och med betraktades som den högsta formen av offer.

Han hade följaktligen egentligen ingen anledning att tro, att den Gud han trodde på skulle ha något emot människooffer – han hade ju ingen skriven Guds lag att tillgå, som skulle ha förbjudit sådana! Han hade dessutom sett Gud förstöra Sodom och Gomorra, och döda städernas hela befolkning, och han hade varit med om att få Guds hjälp i ett krigsföretag, där hundratals, kanske tusentals människor blev dödade.

Han hade alltså ingen anledning att på några allmänna religiösa eller moraliska grunder ifrågasätta den befallning, som Gud ger honom!

Vad han däremot hade, det var goda anledningar att på rent personliga grunder ifrågasätta den. Om han nu skulle döda Isak, vad skulle det då bli av de löften, som han tidigare hade fått av Gud?? 1 Mos 21:12

 

Den äkta tron, hjärtats tro, den lyder, också när den inte förstår.

Huvudets tro kräver förklaringar, kräver att kunna förstå rent förnuftsmässigt först, sen kan den kanske tänka sig att lyda.

 

Enligt Hebr 11:17-19 löste Abraham dilemmat med spänningen mellan Guds löfte och Guds befallning genom att helt enkelt utgå från att det var meningen att han skulle döda Isak, och sedan skulle Gud uppväcka honom från de döda.

Att så var fallet framgår av det han säger till sina tjänare i 1 Mos 22:5, ”Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka”

Och detta är anmärkningsvärt!

Bibeln ger inga antydningar om att någon skulle ha blivit uppväckt från de döda före det här tillfället, Abraham hade inga sådana referenser!

Abraham hade alltså förmågan att tänka utanför boxen.

I stället för att bara se två alternativ: ”antingen lyder jag Gud, och då dör Isak, eller så vägrar jag, och Isak får leva”, söker han ett tredje alternativ, ett där han både lyder, och Isak ändå får leva!

 

Den tro, som ska lyda Gud, väntar inte heller med att göra det som ska göras.

Det blir bara svårare, ångesten blir bara värre, man hittar bara på fler anledningar att undvika det jobbiga ju längre man väntar. Det står så här i 22:3 ”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna….”

Han gav sig alltså iväg på morgonen nästa dag.

 

Just den här gången räckte det med att Abraham visade sin vilja att lyda. Han behövde aldrig döda sin son.

Andra gånger fick han lov att lämna och ge upp många saker.

Så är det för alla, som vill följa Jesus. Det kan man inte göra utan att säga nej till sig själv någon gång….

 

 1. Hur uppfattar Abraham Gud, vilken gudsbild växte fram för honom?

Här lär han sig att Guds anspråk på honom är totalt. Herren godtar inga delade lojaliteter, det är älska Gud över allt som gäller. De hedniska avgudarna var inte sådana, dem kunde man tillbe ett dussin i taget.

 

2. På vilka sätt fick han lära sig lydnad, vilka frestelser mötte han?

Det är väl rätt uppenbart den här gången…

 

3. Vilka praktiska uttryck tog sig hans tro, och hur vittnade han om den?

Han lydde den omöjliga, frånstötande, horribla befallningen – och han uttalade sin tro på att det på något sätt ändå skulle finnas en utväg.

 

4. Ledde tron Abraham i konflikt med världen, och i så fall hur?

Man kan tänka sig att Abraham hade en annan syn på människooffer än hans hedniska omgivning från den här dagen och framåt, men därom har Skriften intet att säga.

 

5. Vad lär jag mig för egen del av Abrahams gudskännedom och trosvandring?

Att det kan finnas utvägar och alternativ, som inte är så där omedelbart synliga. Gud har ju lovat att det ska finnas utvägar! 1 Kor 10:13. Tänk utanför boxen!

 

6. På vilket sätt är han en fungerande förebild nu, år 2019?

Han visar att tro och lydnad är oskiljaktiga begrepp. Tack vare hans lydnad fick vi en av GT:s starkaste förebilder till Jesu offer på korset. Varje kristen människas lydnad i tro har med sig ett budskap till omgivningen!

 

7. Finns det något, som hindrar mig från att tro som han trodde?

I princip allt och vad som helst, om jag låter det få första platsen i mitt liv.

Jesus kommer med bistra uppmaningar om vad man ska göra med sådant, som blir en till förförelse,  Matt 5:29-30, t ex…

Gud låter oss ha allt möjligt gott, men ibland kan han pröva oss genom att anmoda oss att lämna något, eller rentav genom att ta något ifrån oss.

Då kan vi antingen reagera med vilda protester, eller med att säga som gudsmannen Job: ”Herren gav och Herren tog….”

 

Publicerad i Trons människor i Bibeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>