En gång för länge sen – så länge sen, att det inte fanns vare sig persondatorer eller mobiltelefoner – diskuterade jag tro och Guds existens med en av mina ungdomsvänner.
”Du tror ju på det som står i Bibeln, så det där med Gud är väl sant för dig, då, men jag tror inte på Bibeln, så då är det ju inte sant för mig!”
Så sade hon, och tittade halvt frågande, halvt uppfordrande på mig – ”vad säger du om det, då?”
Det här är ett argument, och ett tänkesätt, som jag stött på många gånger, men det här var första gången, så därför minns jag det. Jag minns också min egen reaktion av häpen misstro. Hur kan man tänka, att om man väljer att inte tror på något, då innebär det att saken eller personen ifråga upphör att existera??
Om hon lägger sig på järnvägsspåret och säger att hon inte tror på tåget, inbillar hon sig faktiskt att det ankommande tågsättet kommer det att gå upp i rök då? Vilket jag också sade till henne….
Senare har jag kommit att tänka, att jag borde ha tagit hennes uppenbara övertygelse om att just Bibeln är det enda, som har något att säga Om Gud, mer på allvar. Detta därför att jag mer och mer har kommit att inse, att alltför många människor tror, att det som står i Bibeln är den enda information vi har om Gud!
Ja hur är det? Kan man veta något om Gud, annat än det som sägs om Honom I Bibeln?
Vi talar ju i allmänhet om ”tro”, när det är fråga om Gud, och det är rätt vanligt att både säga och tänka, att ”Gud, honom kan man väl inte veta något om!”
Även om det är vanligt att tänka så, är det dock inte det minsta sant.
Ser vi efter hur apostlarna tänker och undervisar, då får vi ett helt annat besked!
De talar om för oss både att vi kan veta något om Gud, och också hur vi kan veta det, och de källor om till kunskap om Gud, som de talar om, begränsar sig ingalunda bara till de nedskrivna dokument, som Herrens profeter och apostlar har lämnat efter sig!!
”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem!”
Att uppenbara något är detsamma som att synliggöra det. Vad är det då Gud har gjort synligt för mänskligheten om sig själv, och hur har han gjort det?
”Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk han har skapat!”
Det är alltså Guds mening, att vi människor ska se på det han har skapat, och där kunna se både att Gud finns, och hurudan han är!
Det här är vad vi brukar kalla ”den allmänna uppenbarelsen”, och det här är den källa till kunskap om Gud, som är tillgänglig för alla människor, oavsett om de tror att Bibeln är Guds Ord eller inte.
Sedan har vi också den särskilda uppenbarelsen, alltså Bibelns berättelse om hur människosläktet vände ryggen åt Gud, och vad Gud har gjort för återupprätta förbindelsen igen, men låt oss nu koncentrera oss på det som är tillgängligt för alla, oavsett om någon predikar evangelium för dem eller ej, och oavsett om de vill eller kan tro på det de får höra!
Förr i tiden tycks inte människorna ha haft några större problem att se Guds storhet och majestät i skapelsen. Psaltaren talar lyriskt om haven, bergen, och stjärnhimlen, vi finner grundläggande insikter om hur de ekologiska systemen fungerar, och också där är det självklart Gud, som genom sin skapelse ser till så att allt han har skapat har mat och fortbestånd.
Psalmisten häpnar över hur underbart skapad han själv är, och över Guds tankars mångfald, hur han har kunnat tänka ut människan.
I dagsläget skulle vi ha hundra gånger större orsak än de att häpna över Guds verk!
De senaste hundra årens kunskapsexplosion har försett oss med en insikt i hur otroligt mångfaldig och komplicerad Guds skapelse är, som forna tiders människor inte ens kunde drömma om!
Biologerna har utforskat de levande organismernas byggstenar ner på molekylärnivå, och ser man t ex på människans DNA , baxnar man över den sanslösa mängd med information som där finns lagrad i en enda molekyl – och också över det faktum, att cellerna kan kopiera och föra vidare alltsammans, och till och med i en del fall reparera eventuella fel i processen!
Den som är intresserad kan läsa vidare på Wikipedias artikel om DNA….
Den teoretiska fysiken har utforskat materien ner till den nivå, där man inte längre ens med säkerhet kan säga om det längre är materia ,man studerar – vad ska man säga om subatomära partiklar, som tycks vara medvetna om att forskarna försöker iaktta dem?
Astronomerna kan tala om för oss, att det universum, som vi lever i, är oändligt mycket större än vi alls kan föreställa oss – en etta kan man begripa, men den där tunnan med nollor, som töms ut efter ettan, när världsrymdens avstånd ska beskrivas, vem kan begripa den?
Trots allt detta tycks ändå nutidsmänniskan vara blind och döv för detta skapelsens budskap om Gud, ett budskap som vi har fått så mycket mer djup och bredd på, än någon generation före oss har haft. Varför?
”Fastän de kände till Gud, prisade och tackade de honom inte, utan förblindades av sin falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.”
Människorna använder alltför ofta sitt intellekt till att bortförklara och förneka det, som deras hjärtan vet är sant.
Så har det uppenbarligen alltid varit, och i dag är det värre än någonsin.
All den kunskap om skapelsen vi nu har samlat borde, rätt använd, få oss att säga som astronomen Johannes Kepler sade på sin tid: ”Gud, jag tänker dina tankar efter dig!”( “O, Almighty God, I am thinking Thy thoughts after Thee!” 1619, The Harmonies of the World. )
Istället bugar människan för Darwins obevisade och obevisbara teorier, och låter de falska föreställningarna förblinda sig, så att vi ingenting ser av hela det fantastiska panorama av gudomlig vishet, kraft, intelligens och skönhet, som breder ut sig omkring oss.
I stället stirrar vi oss blinda på våra egna skapelser, med eller utan skärmar och applikationer.
Men. Om Gud säger om människorna för tvåtusen år sedan, att de är utan ursäkt, om de vägrar att se det som är uppenbarat för dem, hur mycket värre är då inte läget för oss människor av idag, som har fått se så mycket djupare i skapelsens under, om vi fortfarande inte vill se det, som är uppenbarat?
Bibelcitaten är hämtade från Rom 1:18-21