Nummer två av de trosmänniskor, som nämns i Hebreerbrevets elfte kapitel, är Hanok.
Enligt 1 Mos 5:21-24 var han ättling till Adams som Set, han levde i sjunde generationen efter Adam, och Adam själv var 625 år gammal när Hanok föddes.
(Här kan nämnas, att den Hanok, som vi talar om nu, inte är densamme som den Hanok, som omnämns i 1 Mos 4:17, alltså sonen till Kain. Denne föddes redan i det tredje släktledet efter Adam, och i en annan släktlinje.)
Det sägs om Hanok, att han vandrade med Gud.
Han sökte alltså aktivt Guds närhet, och han gick på Guds väg, inte sina egna – ska man gå med Gud, då ska man gå på Hans väg!
Sin kunskap om Gud hade han dels från Adam, dels från sin egen gudsrelation.
Enligt Judas brev, v 11-14, var Hanok nämligen en profet, och fick således direkta tilltal från Herren!
Man kan förmoda, att det var den information han fick från Adam, som ledde honom att söka Gud, och att den profetiska dimensionen sedan öppnades för honom – den som söker ska ju finna!
Hanok levde i en ond och fördärvad värld.
I 1 Mos 4:19-24 berättas om en man vid namn Lemek. Denne levde i sjätte generationen efter Adam, och var således tämligen samtida med Hanok. Denne Lemek beskriver sig själv som en så blodtörstig och hämndlysten person, att han hade slagit ihjäl en man för varje sår han fått, och en yngling för varje blåmärke!
Detta stämmer väl överens med den bild av den onda mänskligheten före syndafloden, som målas upp i 1 Mos 6:1-5, ett fördärv som grep omkring sig från den dag, då människorna började föröka sig på jorden.
Trots detta vandrade denne Hanok så helhjärtat med Gud, att Gud slutligen tog honom till sig på samma sätt, som profeten Elia långt senare blev hämtad till himlen, alltså utan att han dog först.
Hur kom det sig att Hanok blev den han blev?
Vad hade han att hålla sig till, hålla fast i, som räddade honom från att dras med i omgivningens utförsbacke?
Jo, han hade ett löfte, som Gud hade gett.
Det löftet har vi bevarat åt oss i 1 Mos 3:15. ”Kvinnans säd ska krossa ormens huvud”.
Det fanns alltså ett löfte om att Djävulens makt över mänskligheten en dag skulle brytas.
Det löftet var bevis på att Gud inte hade förkastat människosläktet!
Därmed kunde Hanok veta, att Gud fortfarande ville ha med människorna att göra, att Gud var barmhärtig och nådig, och att man kunde få komma till Honom! Det fanns ju ett löfte!
I Hebr 11, där Hanok nämns som en av trons människor, fårr vi följande besked strax efter att han nämns: ”Den som vill komma till Gud måste tro att han Är, och att han lönar dem som söker Honom!”
Löftet hjälpte Hanok att tro, att Gud är en Gud, som lönar dem som söker honom, och jag är rätt säker på att det var det. som var nyckeln till hans märkliga gudsförhållande.
Han hade bara ett enda löfte att hålla sig till, men det räckte!
Så kommer vi till frågorna, som vi ska ställa angående Hanok och hans livsvandring.
1. Hur uppfattade den här personen Gud, vilken gudsbild växte fram för honom?
Hanoks Gud är en Gud, som vill honom väl, en Gud, som vill att människorna ska söka honom, och som tar emot dem, som kommer till honom.
Man kan med ett nytestamentligt uttryck säga, att Hanok kom till tro på Guds kärlek!
Hanoks Gud är också helig och rättvis, och kommer en dag att göra slut på ondskans makt.
2. På vilka sätt fick han lära sig lydnad, vilka frestelser mötte han?
Alla, som lever i en gudsfrånvänd omgivning, möter på olika sätt frestelsen att dras med i det allmänna mönstret.
Också de, som till en början avhåller sig själva från öppen ogudaktighet, löper risken att trubbas av, att inte längre reagera med motvilja på synd och lögn, och detta leder då i regel till att man själv börjar luckras upp i sina attityder gentemot mörkret.
Dessa frestelser mötte han med all sannolikhet.
I det läget lär man sig lydnad genom att säga nej till sig själv, sitt eget kött, och istället välja Herrens väg. Detta är att ta upp sitt kors och följa Herren!
3. Vilka praktiska uttryck tog sig hans tro, och hur vittnade han om den?
Han gick på Guds väg, alltså var hans sätt att leva i sig ett vittnesbörd om hans tro.
Dessutom talade han klarspråk om den kommande domen, att Gud inte skulle komma att stillatigande se på ondskan i all evighet, så som av Judas brev framgår.
4. Ledde tron den här människan i konflikt med världen, och i så fall hur?
Man kan utgå från att Jesu ord i Joh 7:7 har varit sanna i alla tider – om någon talar om för världen att dess gärningar är onda, då kommer man att bli hatad av den!
5. Vad lär jag mig för egen del av denna persons gudskännedom och trosvandring?
Hanok står som ett exempel på en människa, som helhjärtat söker Gud.
Just detta, att vara helhjärtad, att söka Gud av hela sitt hjärta, att inte dela sin lojalitet och sin hängivenhet, är något av det allra viktigaste i vårt förhållande till Gud. Han har ju talat om för oss, i Jer 29:13, under vilka omständigheter han är villig att låta sig finnas av oss!
”Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig, om ni söker mig av hela ert hjärta!”
Av Hanok lär vi oss hur viktigt det är att ta fasta på Guds löften, att lita på dem, att handla utifrån dem!
6. På vilket sätt är han en fungerande förebild nu, år 2018?
Han gick mot strömmen. Han följde inte hopen i vad ont är. Han fann det viktigare att vara Guds vän än att vara andra människor till lags.
I detta är han en förebild, som duger i alla tider!
7. Finns det något, som hindrar mig från att tro som han trodde?
Här kan nämnas hur jag väljer att förhålla mig till det, som Gud har sagt och lovat. Det är genom löftena, som vi vet vad Gud har planerat för sina barn, det är genom löftena vi vet vart vi är på väg. Det är genom löftena, som vi vet att Gud är en Gud, som lönar dem som söker honom.
Om jag inte ens känner till Guds ord, inte vet vad Gud har gjort, sagt, och lovat, då har jag inte mycket att grunda min tro på!
Sedan är det också så, att princip allt, som splittrar och delar mitt hjärta och min lojalitet, som får mig att dela mitt fokus mellan Gud och annat, blir ett hinder.
Allt, som fungerar som en avgud i mitt liv, hindrar mig från att tro som Hanok trodde.
Här är en möjlig definitionen på en avgud:
Allt, som får ständig förkörsrätt i mitt liv, det håller på att bli en avgud för mig.
Det som blir så viktigt för mig, att andra saker, som objektivt sett vore mycket viktigare, får lämna därhän, det som före allt annat får ta min tid, mina krafter, mina pengar, det är min avgud.
Har jag sådant i mitt liv, då kan jag inte söka Gud av hela mitt hjärta så som Hanok gjorde.