Inledning & Abel

I höstas inledde jag i min hemförsamling en undervisningsserie om trons människor i Bibeln. Den kommer jag nu att fortsätta med ett bra tag, om Herren vill och jag får leva, det råder ju inte precis någon brist på gudsmänniskor att studera i Skriften!

Eftersom jag kontinuerligt skriver sammandrag av bibelstudierna och delar ut till deltagarna, förefaller det mig lämpligt att också publicera dem här – materialet finns ju färdigt att ta till!

Inläggen om detta ämne kommer att samlas i kategorin ”Trons människor i Bibeln”.

 

Inledning

Bibeln innehåller ingen färdigt systematiserad teologi, sådana har kommit till när vi människor med varierande framgång under kristenhetens historia försökt tolka fram dem ur Guds Ord.

Man kan alltså undra, om Herren fäster lika stort avseende vid de exakt utmejslade lärorna, som vi människor ofta gör….

Däremot har Bibeln massor att berätta om människor, deras liv och erfarenheter, och om deras gudsupplevelse!

Av dem kan vi lära oss mycket, om tro, om Gud, och om vad det är att på riktigt tro på Gud.

 

Låt oss börja med att fundera litet på själva begreppet ”tro”.

Vi känner alla till den klassiska bilden av grubblaren, som sitter och läser Bibeln, tills han är mogen för psykiatrisk vård.

Vi känner också till den lika klassiska bilden av skurken och knarkaren, som blir härligt frälst, och får ett helt nytt, sunt liv.

Den ene blev alltså synbarligen sjuk av sin tro, den andre blev frisk.

Då inställer sig frågan: hur kan samma sak påverka människor så helt olika?

 

Frågan är fel ställd, för den utgår från en felaktig föreställning.

Folk föreställer sig ofta att tro och religion är samma sak, men det är de inte!

Man kan säga så här, litet tillspetsat: den ene blev inte sjuk av sin tro, han blev sjuk av sin religion, och den andre blev inte frisk av sin religion, han blev frisk av sin tro!

 

Vad är då skillnaden?

Jo, religion baserar sig på information, alltså religiös kunskap.

Tro föds genom de helige Andes eget verk i människan, den är en Guds gåva!

Tro har naturligtvis också ett element av information, den information vi får, när evangeliet blir förmedlat, och leder till att människan kan säga sitt ”jag vet på vem jag tror”,  men det är relationen, gemenskapen med Herren, en gemenskap som baserar sig på vår tillit till Gud,  och hans trofasthet gentemot oss, som ger informationen, kunskapen, liv, och gör så att den kan bli fruktbärande i form av människor som börjar leva ut en tro, som är verksam i kärlek.

 

Tron börjar alltså med information, kunskap om Gud, vem Han är, och vad Han vill med oss människor.

”Tron kommer av predikan”.

Fortsättningen beror av vilka svar människan ger på tre frågor:

Först av allt  hur jag förhåller sig till den information jag får – tror jag att detta är sant?

Om jag tror den är sann, då finns det två vägar framåt.

Antingen kan jag uppfatta saken så, att det är själva informationen, som är det viktiga, och ägna livet åt att jobba med den – eller grubbla mig sjuk över den i värsta fall – eller så kan jag se att det är Den, som informationen handlar om, som är den viktige.

I det senare fallet ställs jag inför frågan hur jag väljer att förhålla mig till den, som informationen handlar om, alltså Herren Jesus – släpper jag in Honom i mitt liv, eller håller jag distans?

Tredje frågan är hur jag uppfattar den information jag får – vi tolkar ju det vi hör utifrån den referensram vi redan har, och därför är personlig vägledning ofta avgörande för att människan ska få en rätt bild av Gud.

Det kan behövas en sinnets förnyelse, som består i utrensning av tankesystem och -ismer, som står emot Guds kunskap, innan evangeliet kan landa i sin fullhet i en människa!

Vi har ju lärt oss tänka i den här världen, och det innebär naturligtvis att vi har lärt oss den här världens sätt att tänka…

 

För att saker och ting ska utvecklas i önskad riktning, behöver man alltså både ta emot den rätta informationen, och också Den, som infon handlar om.

Det är nämligen relationen, som är helande och välgörande, inte religionen, inte teorin, inte teologin, inte dogmerna!

De kan bara hjälpa oss en bit på väg till att förstå hurudan den Gud är, som kallar oss till gemenskap – vilket i och för sig är nog så viktigt, på, samma sätt som vägvisarna bredvid vägen är viktiga, när man ska någonstans.!

 

Vi ska alltså ett tag framåt läsa om människor i Bibelns värld, och sedan söka svar på dessa frågor hos dem var och en:

1. Hur uppfattade den här personen Gud, vilken gudsbild växte fram för honom?

2. På vilka sätt fick han lära sig lydnad, vilka frestelser mötte han?

3. Vilka praktiska uttryck tog sig hans tro, och hur vittnade han om den?

4. Ledde tron den här människan i konflikt med världen, och i så fall hur?

5. Vad lär jag mig för egen del av denna persons gudskännedom och trosvandring?

6. På vilket sätt är han en fungerande förebild nu, år 2018?

7. Finns det något, som hindrar mig från att tro som han, eller hon, trodde?

 

 Vi kan börja med den första av de trosmänniskor, som nämns i Hebr 11, alltså Abel.

Vi har väldigt litet information om honom, men vi arbetar med det vi har!

Han var son till Adam och Eva, han försörjde sig som herde, han bar fram ett offer, som behagade Gud, och han blev ihjälslagen av sin storebror Kain i unga år, innan han hade fått några avkomlingar. Det är vad som sägs om honom där i 1 Mos 4.

Han hade fått sin information om Gud från sina föräldrar, vilka ju hade levt i gemenskap med Herren före syndafallet.

Han visste att ett syndafall hade inträffat, och han visste att Gud hade dödat djur för att klä hans föräldrar i skinn, innan de blev fördrivna från Eden.

Han visste också att marken hade blivit förbannad på grund av synden, och att synden hade begåtts därför att människan ville bli som Gud.

 

 1. Hur uppfattade Abel Gud, vilken gudsbild växte fram för honom?

Uppenbarligen förväntade han sig att Gud, trots syndafallet, skulle vara intresserad av människor, som sökte honom. Annars hade han knappast vänt sig till Gud med sitt offer. Att han kom med ett offer visar att han var medveten om Guds vrede över synden, och att han valde ett blodigt offer, det visar att han var medveten om att syndens lön är döden.

När sedan Herren accepterar hans offer, lär han sig också att Gud är en Gud som förlåter, som vill försonas med sina skapade människor!

 

2. På vilka sätt fick han lära sig lydnad, vilka frestelser mötte han?

Hans frestelse var att vända ryggen till den Gud, som fördrivit människan ur Eden, och gjort människans tillvaro till svett och möda. Istället valde han att söka Gud.

 

 3. Vilka praktiska uttryck tog sig hans tro, och hur vittnade han om den?

Hans tro tog sig uttryck i att han ödmjukade sig inför Gud, accepterade att han var en syndare, att någon behövde offras för honom. Detta tog sig då det praktiska uttrycket att han faktiskt offrade något, han omsatte sin insikt i handling.

 

 4. Ledde tron den här människan i konflikt med världen, och i så fall hur?

Han hamnade i konflikt med sin bror på grund av detta, de hamnade på motsatta sidor, när Kain, istället för att ödmjuka sig inför Gud, istället stolt bar fram den frukt, som han fått att växa i den av Gud förbannade åkerjorden, och sedan fick se sitt offer förkastat av Gud.

 

 5. Vad lär jag mig för egen del av denna persons gudskännedom och trosvandring?

Vi kan lära oss en rätt attityd inför Gud av Abels exempel – vi ska inte erbjuda Gud sådant som vi har åstadkommit själva, istället för det, som Gud har sagt han vill ha!

 

 6. På vilket sätt är han en fungerande förebild nu, år 2019?

Av hans förebild lär vi oss att inte ifrågasätta eller göra uppror mot Guds handlande, även om vi frestas vara missnöjda med vår lott här i tiden.

.Den som vet sig leva av nåd ställer inga krav!

 7. Finns det något, som hindrar mig från att tro som han trodde?

Det som ofta hindrar oss nutidskristna från att tro som Abel är bland annat följande: förvrängd information om vem Gud är och vad han vill, alltså när vi försöker använda utombibliskt material som grund för tron, sen har vi tvivel på Guds godhet när vi ser världens ondska, det högmod som Kain styrdes av, som inte vill acceptera tanken på nåd som enda möjliga grund för gudsrelation, och slutligen också rädsla för att hamna i konflikt med världen.

 

 

 

 

 

Taggar:
Publicerad i Trons människor i Bibeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>