Jag har aldrig varit med på Facebook, men jag har för mig att man där brukar kalla det ”statusuppdatering”, när man meddelar om förändringar i livssituationen? En sådan är det nu dags för mig att meddela om – för tio timmar sedan, 31.12 24.00, blev jag pensionär!
Livet är dynamiskt, inte statiskt, och det har med sig förändringar.
En del förändringar kommer överraskande, andra vet man om på förhand och kan förbereda sig på, men de rör alltid om i ens tillvaro, och de inverkar också ibland på ens syn på en själv.
”Pensionär” – det är vad jag är nu! I går var jag heltidsanställd resande förkunnare, idag är jag något annat, och det är ju onekligen en viss förändring!
Efter nästan fyrtionio år i arbetslivet får man nu alltså vänja sig vid en ny titel.
Jag hoppade av skolan efter nian, det var anno 1970, och sen dess har jag försörjt mig själv. Först jobbade jag som skogsarbetare om vintrarna, och som yrkesfiskare sommarhalvåret, sedan utbildade jag mig till svetsare och grovplåtslagare, och de senaste tjugonio åren har jag då varit heltidspredikant.
Jag har annars en rätt rolig hågkomst från en kaffestund i ett församlingshem. Det här hände ett par år efter att jag börjat resa på heltid.
Vid samma bord som jag satt några stadiga bondgubbar, och de diskuterade förstås traktorer och lantbruk. Min sista arbetsplats inom metall var på en maskinfabrik, där man bland annat tillverkade extern utrustning för just lantbrukstraktorer, och jag hann jobba där i tolv år, både i serieproduktionen och produktutvecklingen. Jag visste alltså en del om lantbruksmaskiner, så jag var med i bordssamtalet på lika villkor med de andra.
Gubbarna kastade litet undrande blickar på mig, och efter en stund var det en som frågade rent ut, hur en predikant kunde veta något om traktorer?
Jag sade som det var, att jag jobbat heltid med sånt i många år, och då fastnar väl en del, om man inte är totalt obildbar.
Den andre tittade eftersinnande på mig.
”Jaså, du har alltså nog gjort något någon gång också”, konstaterade han.
I det sällskapet räknades inte predikantjobbet som att man gjorde något, det stod klart!
Mannens hustru satt bredvid honom, och hörde vad han sade, och om blickar kunde döda, då hade nog den karln omedelbart försatts i ett framskridet tillstånd av rigor mortis…
Nå, oavsett om man vill räkna det här jag har sysslat med som arbete eller ej, så är i varje fall min aktiva heltidstjänstgöring avslutad nu.
När jag i tiden hade avslutat min militärtjänstgöring, hette det att jag överfördes till reserven.
Jag stod inte längre kvar i heltidstjänst i landets försvar, men jag skulle vara beredd på att bli inkallad igen, om det behövdes!
Som väl är har det inte behövts, Herren har i sin nåd låtit det vara fred i landet under de fyrtiofyra år som har gått, sen jag gick ut genom brigadens port till det civila livet.
Det finns dock vissa paralleller till nuläget – jag kommer ju att finnas kvar ”i reserven” nu också, finnas till hands, om någon behöver anlita mig!
Den här gången är det dock inte fredstid, när jag flyttar till reserven, den andliga striden pågår för fullt, så jag räknar nog med att bli inkallad då och då!
I vilken utsträckning detta kommer att hända, det återstår att se!
Jag vill i varje fall stå till Herrens förfogande så långt krafterna räcker!
Får jag inga predikokallelser, då har jag ju i alla fall denna välsignade hemsida att ägna mig åt, och här tar arbetet inte slut i första hand! Jag har börjat gå genom de olika kategorierna, och röja litet grann i alla skriverierna, och i går hittade jag en artikelserie om tio inlägg, som jag inte överhuvudtaget kommer ihåg när jag har skrivit, även om jag nog kände igen det, när jag läste….
Då är det verkligen dags att börja gå igenom vad som här egentligen finns!
Gott nytt år, förresten, allesammans! Och var välsignade!