Tävlar du om spiran?

En kung gav en gång sin hovnarr en spira, och sade till honom: ”Jag utnämner dig härmed till narrarnas konung! Om du finner någon, som är ännu narraktigare än du, då får du ge spiran vidare åt honom!”

Så gick åren, och både kungen och hans hovnarr blev äldre. Båda bar fortfarande sina spiror, narren också, för någon löjligare människa hade inte stått att finna i hela kungariket.

Så blev kungen sjuk, och ännu sjukare, och det stod småningom klart att han inte skulle komma att återhämta sig. När han låg där på sin dödsbädd kallade man på hovnarren, för att denne skulle komma och förströ sin härskare en sista gång.

Narren kom, men istället för att göra några konster eller berätta något roligt gick han fram till kungens bädd och frågade ”Vet du vart du går, nu när du ska dö?”

”Nej, jag vet bara att jag måste  dö nu” , svarade kungen matt.

”Ja, det finns något som inte ens kungar kan undvika, och det har du vetat om hela tiden, eller hur?” svarade narren. ”Alla måste vi dö en gång. Hur är det, har du samlat dig några skatter eller skaffat dig några vänner i den värld, dit du nu är på väg?”

”Nej, det har jag aldrig tänkt på”.

”Du visste, att du en dag måste dö, och ändå har du inte gjort något för att förbereda dig för den dagen? Har du inte berett dig för himlen? Har du inte gjort något för att undvika helvetet?”

”Jag har ju varit rikets konung i hela mitt vuxna liv! All min kraft har gått åt till rikets viktiga angelägenheter! När skulle jag ha haft tid att tänka på sådant!” försvarade sig kungen.

Då tog narren fram sin spira ur narrkåpans ärm, där han förvarat den under alla de år som gått, och återlämnade den till kungen med orden:  ”Härmed utnämner jag dig till narrarnas konung!”

 

Vi planerar för framtiden. Vad vi ska göra i sommar, vart vi ska resa på semestern,  vad vi ska göra när barnen blir stora, vad vi ska göra när vi blir pensionärer.

Jag hörde till och med en gång en berättelse om en äldre man, som stod och tittade ut över sitt nyligen kalhuggna och nyss planterade skogsskifte, och eftertänksamt sade. ”Ja, nu dröjer det sjuttio år, innan jag kan slutavverka här igen!”.

Vi har så lätt för att glömma, att vi en gång måste härifrån. Det är hård konkurrens om den nyss nämnda kungatiteln!

 

Nå, i och för sig finns det väl ingen, som tror att jordelivet ska vara för evigt, även om vi gärna skjuter den insikten ifrån oss.

Men varför vill vi inte tänka på det här, då?

Ibland är det väl för att vi tänker som damen, som sade så här: ”Men jag vill inte att Jesus ska komma tillbaka än! Jag vill se barnbarnen växa upp, jag vill hinna njuta av att vara pensionär, det är mycket jag har tänkt göra här i världen än!”

Det uttalandet kom  vid ett tillfälle, när det var tal om yttersta tiden och Jesu tillkommelse.

Den dagen möter vi ju evigheten lika ofrånkomligt, som vi gör när vi dör, och lämnar detta jordeliv, och om man tycker sig ha mycket ogjort och osett här, då vill man inte gärna tänka på att den dagen kan komma när som helst – till och med idag..

Uppbrottet kan också upplevas som något rent skrämmande. Det här med att likt Abraham ”dra ut från sitt land och sitt folk” och möta något, som trots att vi har en del information om vart vi är på väg, och dessutom mycket positiv sådan, om man råkar följa Jesus, det kan ändå för många kännas som ett ångestladdat språng ut i det okända.

 

Vi befinner oss i veckan mellan uppbrottets söndag och domsöndagen. Texterna handlar de här söndagarna just om det kommande uppbrottet, och om vikten av att vara beredd när det kommer.

”Jesus kommer snart, är du redo?” Det kan man få läsa på elstolparna längs vägarna då och då, och en och annan kommentar har man ju hört om ”vettlösa fanatiker som försöker skrämma folk till himlen”…

Men det är inte det, som det handlar om! Här är det fråga om att försöka få folk att vakna, och göra sig beredda för den uppbrottets dag som kommer för oss alla, inte om att skrämma någon till himlen!

Så länge man sover vet man inte om att man sover, det är först när man vaknar, som man inser att man nyss sov! Därför brukar vi tala om ”väckelse”, det är det ord som bäst beskriver vad det handlar om, när en människa vaknar till insikt om att avresedagen närmar sig, och hon ännu inte har gjort sig resklar!

 

I en av de aktuella texterna försöker profeten Amos väcka ett sovande Israel till insikt om att det är dags att bereda sig att möta sin Gud. Amos 4:12-13. Det var inget lätt företag då, och inte är det lättare nu.

”Jag tror inte på det där snacket om att Jesus ska ska komma tillbaka! Det där har ju de kristna talat om i snart tvåtusen år nu, att Jesus ska komma snart, och han har inte synts till än!”

Många avvärjer budskapet om Jesu tillkommelse med att säga så.

Ok, tro vad du vill om det, det lär du göra ändå, men tror du att du ska dö? Jo, det gör du.

Och vågar du påstå att du vet, med hundraprocentig säkerhet, vad som händer efter den fysiska döden? Nej, det kan du inte påstå, inte om du är ärlig.

Du har varit noga med brandförsäkringar och hemförsäkringar och bilförsäkringar, du har förstått att gardera dig för något, som kanske kan hända.

När vi talar om döden, då talar vi om något som säkert kommer att hända!

Men då tycker man att man kan strunta i försäkringarna!

Som sagt, det är hård konkurrens om kungavärdigheten, men du behöver ju inte vara med i den tävlingen, om du inte vill!

 

Skriften vittnar tydligt om att det ska komma ett totalt sammanbrott både i världen och i den världsvida kristenheten strax  innan det allmänna uppbrottet kommer, så det gäller att vara vaken och redo! Den som dras med i sammanbrottet, så att all ens uppmärksamhet upptas av det, han kanske missar uppbrottet!

I  en annan av de aktuella texterna, 2 Petr 3, talar aposteln om för oss att redan då, på hans tid, hade människor börjat göra narr av det kristna hoppet, just med argumentet att inget har ju hänt än, och förklarar att Gud i sitt tålamod vill ge så många människor som möjligt chans att omvända sig.

Ta chansen!

Bered dig att möta din Gud genom att erkänna vem du själv är, en syndare, som behöver räddas, och genom att inse vem Gud är, en förtärande eld mot all orättfärdighet!

Och håll sedan kvar den insikten! Då håller du dig till Kristi kors och lever i syndernas förlåtelse, och gör du det, då är du fri att älska och följa och lyda Honom som dog för dig!

Då är du vaken, då är du levande, då är du redo för avfärd, när än den dagen kommer!

 

 

 

 

 

Publicerad i Undervisning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>