Det finns som bekant många sorters teologi.
I den teologiska djungeln hittar man konservativa och liberaler, framgångsteologer och bakgångsteologer, för att nu inte tala om tomgångsteologerna! Där finns också befrielseteologi och feministteologi, ortodox lära och katolsk, och dussintals till mer eller mindre kända.
Sen har vi också några mindre omtalade varianter – inte mindre kända på det sättet att de inte skulle vara allmänt förekommande, men mindre kända på det sättet, att vi inte alltid ger dem namn och definierar dem!
En sort har jag t ex bara hört nämnas vid ett enda tillfälle, det var när jag gick i bibelskola, och Sven Reichmann kom att nämna den. Det var i samband med att han lade ut texten om försagdhetens andes härjningar i de kristna församlingarna.
Den här speciella teologin kallade han ”Det var då, det-teologin”.
För cirka 1985 år sedan lät Fadern den uppståndne Kristus ge den helige Ande till alla som tror på Honom, och den kristna församlingen föddes i en explosion av kraft och glädje och frihet. Sedan gick de ut och predikade evangelium för allt skapat, och tecken och under följde dem, för Andens gåvor var givna och blev använda!
Jag har hört människor säga något i stil med ”Tänk om man fått leva på Jesu tid, tänk om man fått leva i den första kristna församlingen! Där hörs ett tydligt ”Det var då, det” mellan raderna.
Hela tankegången är fel! Det låter ju som man trodde. att Jesus är kvar i graven! Jesus har uppstått, Jesus lever, alltså lever vi på Jesu tid här och nu!!
(Annars så reagerar jag litet grann mot det här uttrycket ”den första kristna församlingen”. Finns det en andra någonstans? Har Jesus mer än en församling? Redan det här uttrycket i sig förvisar ju de första hundra årens expansionskraft till historien!)
Sen finns det en annan variant på i grunden samma teologi.
Den kan vi kalla ”Det är där, det-teologin”.
Den kommer ibland fram när finländska kristna får höra om hur väckelsen går fram i tredje världen, hur döda uppväcks i Kina och Afrika, hur onda andar drivs ut och sjuka blir helade i Sydamerika och Fjärran Östern.
”Det är ju där, det, men här händer inget sådant.”
Varifrån kommer sådana tankar? Man behöver inte lyssna särskilt noga för att höra efter vems diktamen det här protokollet är skrivet!
Det här är exakt vad försagdhetens ande, fruktans ande, slaveriets ande vill att de kristna ska tänka. ”Det var då, det!” ”Det är där, det”.
När jag växte upp lärde min pappa mig något, som jag har haft stor nytta av att komma ihåg, nämligen att om man säger på förhand att man inte kan, att man inte duger, att något inte kommer att gå, då går det inte heller, för då kommer man inte ens att försöka, inte helhjärtat, i alla fall!
Vem väntar sig sådant, som man inte överhuvudtaget tror sig ska kunna hända, vem ber om sånt man inte tror Gud ger, vem försöker göra det man tror inte är möjligt? Det här är en mycket skicklig strategi, det får man erkänna!
Dagen skriveri är för övrigt inspirerat av några verser i Apg 19, där Paulus kommer till Efesus, och frågar lärjungarna där om de tog emot helig Ande, när de kom till tro?
De svarade, att de inte ens hade hört att någon sådan möjlighet fanns!
De var lärjungar till Johannes Döparen, och fick först nu veta, att Johannes hade sagt att det var på Jesus folk skulle tro, inte på honom.
Nå, när de nu fick de höra detta lät de omedelbart döpa sig i Jesu namn, och sedan, när aposteln lade händerna på dem, föll Anden.
Att vara född av Anden är inte detsamma som att ha blivit uppfylld av Ande, och därmed ha fått kraft att vara ett Kristi vittne i liv och ord! Ibland fastnar de troende halvvägs, i en situation där de visserligen är frälsta och födda av Anden, men ännu inte fått kraft att vara vittnen, som det står i Apostlagärningarnas första kapitel.
Detta kan t ex bero på att man bibringats den uppfattningen, att något andedop inte finns, att man automatiskt får Anden när man blir döpt i vatten, och sen är allt klart, något mer finns inte att få eller vänta.
Jag har till och med en gång mött frågan varför jag talar om att bli döpt i Anden, och varför jag ber för människor att de ska få Anden, ”när något dop i helig Ande inte alls omtalas i Bibeln, för det är bara ett frikyrkligt påhitt”.
När jag då gav frågeställaren en knippe bibelord där andedopet tydligt omtalas, börjandes från Döparens ord om att Messias ska döpa er i helig Ande och eld, och vidare via Jesu egna ord om att Johannes döpte i vatten, men Jesu lärjungar ska bli döpta i helig Ande, då bröt han kontakten med mig och har inte talat med mig sedan dess….
Här mötte jag då en kristen människa, som då, nådens år 2005, uppenbarligen levde i total okunnighet om att Jesus döper i helig Ande, att det finns övernaturlig kraft att få för Kristi lärjungar – och dessutom ville fortsätta med det!
Det var ett av de klaraste fall av inställningen ”Jag har min uppfattning klar, så kom inte och stör mig med fakta”, som jag nånsin stött på.
”Det var då det-teologin” och ”det är där det-teologin” får alltså tydligen kompletteras med något jag skulle vilja kalla ”caterpillar-teologin”.
Jag hörde nämligen en gång en berättelse från femtiotalet om en gammal man, som för första gången i sitt liv såg en caterpillarmaskin dundra fram på sina larvband, röja mark, och schakta undan stenblock och stubbar med dunder och brak.
Han tittade och tittade, gick efter maskinen och tittade.
Till slut gick han sin väg, muttrandes för sig själv: ”Såna där finns inte!”
”Det var då, det”- den otrosartikeln uttrycker en förnekelse av att Herren fortfarande är densamme och gör detsamma, som Han gjorde genom sitt folk i Apostlagärningarna.
”Det är där, det” – här har vi en förnekelse av att Herren skulle kunna eller vilja göra något övernaturligt här på platsen där du och jag bor och verkar.
Och ”sånt finns inte” – i grund och botten är detta en förnekelse av att Andens kraft och gåvor överhuvudtaget skulle finnas!
Slå ihop dom här tre otrosartiklarna, så har vi en stadig försagdhetens tankebyggnad med tre befästa torn, som reser sig upp mot kunskapen om Gud, och lämnar de kristna hänvisade till att med enbart mänskliga resurser försöka göra något som Jesus har sagt är omöjligt om vi inte har blivit utrustade med kraft från höjden! Resultatet lär bli därefter… tomgångsteologi…
Teologier av det här slaget är vi sannerligen inte betjänta av!
Den kristnes grundläggande bekännelse ifråga om vad vi kan vänta oss, att Gud ska göra ibland oss, den ska vara: Gud Är!
Gud är nu, Gud är här, och Anden med Hans kraft och gåvor är precis lika mycket givna åt Guds folk i Finland, som åt Guds folk i Kina eller Brasilien!