En förbisedd aspekt

I en del texter märks det mer än tydligt, att den kapitel- och versindelning vi nu har i våra biblar inte fanns med i den ursprungliga texten. Slutet av Galaterbrevet är ett sådant ställe.

Femte och sjätte kapitlen i Galaterbrevet hör nämligen ihop, och borde aldrig ha skilts åt i olika kapitel!

Uppmaningen vi får i 6:2, ”bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag”, syftar naturligtvis tillbaka på det, som sagts i det föregående, där aposteln varnar för inbördes stridigheter, för religiöst partiväsende, och för att söka ära genom att jämföra sig med och utmana andra!

Och hur ska då detta slags bärande av varandras bördor gå till i praktiken?

Jo, det ger sjätte kapitlets första vers besked om!

”Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då ska ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan.  Men se till att inte också du blir frestad!”

Det här handlar alltså om att med Herrens hjälp visa varandra tillrätta, hjälpa den som har syndat, att komma tillbaka på rätta vägar! Jesus är inne på samma tema i Matt 18:15-17, när han undervisar om hur en broder, som begått en synd, ska bemötas.

 

Det här är  en av de mer förbisedda aspekterna av Guds omsorg, hoppas bara att den inte blir förbisedd i kyrkorna idag, när temat är Guds omsorg, och texten tagen från Galaterbrevets sjätte kapitel! Risken för att det ska gå så är dock tyvärr överhängande.

Till en del är det ju så, att somlig omsorg har vi svårt att ens känna igen som omsorg. Det är onekligen lättare att ta till sig tröst och uppmuntran, än att ta till sig förmaning!

Till en del kan förkunnarna råka missa det här på grund av att kyrkohandbokens text börjar från andra versen i kapitel sex.

Därmed är sambandet till det här med att förmana överträdarna osynliggjort och avklippt!

Till en del beror det också på att vi i kristenheten har blivit så överösta med ”du ska inte döma” varenda gång någon vågat påpeka, att detta är ju inte bra, detta är ju inte vad Gud vill, att vi har börjat tro att det är fel att överhuvudtaget säga att något är fel!

Och till en del är det kanske också så, att den predikant, som funderar på att undervisa om det här, också känner på sig att ”lär jag andra att göra så här, då har jag också själv en skyldighet att praktisera det, och det kan bli jobbigt!”

 

Man kan ju inte bära varandras bördor på det här sättet utan att  i något skede kalla saker och ting vid deras rätta namn.

Den bördan brukar vi ogärna vilja ta på oss, för vi vet så väl att det är just en börda.

Det är tungt när folk blir arga på en och skäller ut en, och ger en besked om att sköta egna affärer och strunta i andras. Allt, som har med konflikt att göra, är jobbigt för varje normalt funtad människa – det finns ju förstås sådana personer som njuter av stridigheter, och gärna startar ett litet ordkrig då och då, men de utgör gudskelov en liten minoritet.

Att vägra att i det här avseendet bära andras bördor för att man är konflikträdd, är dock ingen lösning.

Den som begår överträdelsen, vad den nu sedan består i, får ingen hjälp och vägledning, om hans beteende bara sopas under mattan.

Den församling han tillhör kommer dessutom att drabbas av ”ett ruttet äpple i tunnan”-syndromet, om inget görs. Sånt här beteende har en tendens att sprida sig!

Den som ser vad som händer, och väljer att blunda och vända ryggen till, han underlåter att följa Skriftens klara uppmaning, och gör sig därmed skyldig till en underlåtenhetssynd.

Alla förlorar, utom den onde.

 

Guds omsorg om oss är en Faders omsorg, och vore han för en far om han inte uppfostrade sina barn?

En stor del av Guds omsorg är vi tänkta att förmedla till varandra, också fostraromsorgen.

Den är inte tänkt att vara en fördömande och förkastande attityd mot sådana, som gör sig skyldiga till mindre lyckade saker, men nog att vara ett omutligt avvisande av sådana saker, som strider mot den goda vilja, som Gud har uttalat genom sina profeter och apostlar!

 

Litet längre ner i texten, i vers 6, kommer så den här dagens bibel 2000-groda.

Där sägs det nämligen så här i riktiga biblar:

”Den som får undervisning i Ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom.”

”Anyone who receives instruction in the Word must share all good things with his instructor”

”Jolle sanaa opetetaan, se jakakoon kaikkea hyvää opettajallensa”

Översättarteamet bakom bibel 2000 vill dock sätta evangeliets tjänare på svältkur, och gör en av sina tvärtom-översättningar:

”Den som blir vägledd i ordet skall ha samma del som sin vägledare i allt gott”.

Det var ju ett elegant sätt att neutralisera Skriftens uppmaningar om att se till så att Ordets tjänare har vad de behöver för att kunna utföra sitt arbete! Tala om att göra vitt till svart! Jag kan bara inte begripa varför folk använder den här bedrövliga parafrasen, när det finns ordentliga översättningar att tillgå?

 

 

 

Publicerad i Undervisning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>