Det bästa ting…

”Frihet är det bästa ting som sökas kan all jorden kring”

Den visan är ju inte precis obekant. Nu kunde jag, efter den inledningen, ägna det här inlägget åt att filosofera över vad frihet egentligen är, men det har jag gjort förr, i inlägget ”Vara fri, leva fri”.

Den här gången ska jag i stället filosofera över påståendet som sådant, alltså att det är det bästa ting som finns.

Naturligtvis är det sant, om man talar om att vara fri från syndens, dödens och djävulens makt, men i övrigt?

Jag har avverkat alla vinterns förkylningar på en gång den senaste veckan. Sällan är jag förkyld, det här var första gången på mer än ett år, och ännu mer sällan är det så illa att jag behöver sjukskriva mig – senast det hände var 2006 på hösten – men nu hann virussvärmen ikapp mig med besked. Jag ska försöka klara av kvällens engagemang, även om jag fortfarande är hes som en kråka, men de ställen jag skulle ha besökt i måndags och tisdags fick jag så vackert lov att avboka.

Så vad är ”det bästa ting”, så där rent jordiskt sett?

Nog kommer hälsa högt på min lista, i alla fall, högre än den mångbesjungna jordiska friheten!

Har man inte hälsan, vad glädje har man av det övriga då?

Tyvärr tycks det vara så, att somliga saker saknar man inte förrän de är borta, man begriper varken att värdesätta dem, eller att tacka Gud för dem.

Själv lärde jag mig min egen läxa ifråga om detta, när jag drabbades av GB-syndromet för snart tolv år sedan, och fick uppleva hur det känns att ligga totalförlamad och vara helt beroende av andras hjälp. Före det hade jag aldrig varit ordentligt sjuk en enda gång i mitt liv, och tog min hälsa som något självklart, istället för att inse att den var en gåva från Gud.

Det kom tillbaka till mig igen, det här med hur värdefullt det är att få vara frisk, när jag tillbringade början av veckan under filten.

Okej, visst hade jag feber, visst hostade jag dag och natt – det gör jag än – men jag kunde ju vända mig själv i sängen! Det kunde jag inte då, det var andra som kom och vände mig.

Jag kunde stiga upp och fixa varm dricka åt mig när jag ville! Det kunde jag inte då, det var andra, som matade mig.

Jag kunde gå på toaletten utan att nån hjälpte mig! Det kunde jag inte då, då hade jag kateter, och blev lyft på byttan.

Jag kunde hålla i en bok och läsa! Det kunde jag inte då, det var bara att studera taket och långledas.

Jag har ju så massor kvar av min hälsa, även om jag är litet förkyld!

Det är en på allt sätt god och uppmuntrande insikt, när man har såna här övergående krassligheter! :)

 

 

 

Publicerad i Blogg, Okategoriserade