Min tid är i Herrens hand

Jag håller på att packa för weekendens resa som bäst, för x hundrade gången.

Man vet på ett ungefär hur länge och hur många gånger man har gjort något, men, som jag och hustrun konstaterade vid frukostbordet, man vet nästan aldrig när man gör något för sista gången.

Jag börjar ju vara i den åldern, när man realistiskt får räkna med att man faktiskt gör saker för sista gången då och då, men så har ju egentligen varit fallet hela tiden. Det finns inga garantier för att ens hjärta slår det där följande slaget, eller att man drar nästa andetag – och den tanken krossar effektivt den illusion av att ha kontroll över sin tillvaro, som vi i allmänhet odlar.

Allt är i Guds hand. Precis allt.

”Om Herren vill, och vi får leva, då ska vi göra det och det”. Så lär oss Bibeln att tänka och säga.

Alltså: Om Herren vill och jag får leva, då ska jag sätta mig i bilen om ett par timmar, och åka ner till Lovisa, en tripp på femhundra kilometer. Där ska jag predika i ett finskspråkigt möte i kväll, och förhoppningsvis träffa en del gamla bekanta och vänner – jag har varit där många gånger förr.

Men, det här kan vara sista gången, så vad vill jag säga dem med den tanken i bakgrunden?

Sen, om Herren vill ha mig kvar på jorden i morgon, då ska jag förflytta mig till Helsingfors, närmare bestämt Matteus församlingscenter i Östra Centrum. Där ska jag medverka i ett så kallat frukostmöte på förmiddagen, och tala om gudsbild(er).

Sen till lördagskvällen blir det premiär i laestadianska sammanhang för min del, för då ska jag tala om gudsfruktan i Södra Finlands fridsförenings lokal inne i centrala Helsingfors. Jag känner mig aningen förundrad och tämligen hedrad över att ha fått den inbjudan, det är sällan man på det hållet tar in förkunnare utifrån!

Kanske det är första och sista gången, så, vad vill jag säga dem – vad vill Gud att jag säger dem?

Efter denna helsvenska lördag blir det sen språkbyte igen till söndag, då åker jag nämligen till Myrskylä – Mörskom på svenska – för att undervisa i en ganska nystartad friförsamling där, kallad ”Kotikirkko”.

Andra gången jag ska besöka dem – men vet jag om det sen blir någon fler gång?  Nej, naturligtvis inte.

Och då så är fallet, då blir tanken och bönen följande: Om jag visste att detta är sista gången jag har möjlighet att säga något åt dessa syskon i Herren, vad är det då jag ska säga? Varför har jag kommit hit?

Efter denna tämligen hektiska helg ska jag sen sätta mig i bilen på söndag kväll och åka hem igen.

Om Herren vill och änglarna är med, då är jag hemma igen nån gång efter kl 24, och om Herren vill något annat, då är jag någon annanstans. Min tid, allas vår tid, står i Herrens händer!

Ingen av oss kan med allt vårt bekymmer lägga en enda aln till vår livslängd.

Så säger Jesus.

Publicerad i Svenska blogginlägg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>