Den värsta ondskan?

Jag hörde en gång en gammal och vis man säga något i den här stilen: ”Något av det värsta onda, som finns i oss människor, är vår önskan att hitta metoder och knep att kontrollera och behärska Gud själv!”

Det var då tal om en undervisning med rubriken ”sju steg till besvarad bön”, där det förklarades hur man skulle gå till väga i bönen för att få önskat svar.

Jag har under årens lopp stött på fler versioner av det här – ett tag hette det ”name it and claim it”. alltså ungefär ”säg vad du vill ha, och kräv att få det”.

I andra sammanhang har jag fått höra, att det bara gäller att hitta ett löfte i Bibeln, som svarar mot vad man för tillfället vill att Gud ska göra, och sen kan man läsa upp det för Gud, och då måste ju Gud göra som han har lovat.

Knep och metoder att kontrollera och behärska Gud, var det. Sånt här luktar ju manipulation lång väg, och manipulation, det är en form av maktutövning!

Den strålande andevarelse, som föll, och blev Djävulen, han försökte sig först av alla på det här med att ta makten över Gud – han försökte ta Guds tron. Alla, som försöker sig på något liknande, går alltså i verkligheten i den ondes fotspår!

Kanske det ligger något i det där, som den gamle sade, att det här är något av det värsta onda, som finns i oss människor, när det får sticka fram sitt fula tryne?

Sen har det här med att ställa krav på Gud, att försöka få honom att göra som man själv vill, också framställts som ”stor tro”. I verkligheten är detta ett uttryck på brist på tro.

Tro och krav går nämligen inte ihop.

Den som tror behöver inte kräva, inte försöka framhålla några inbillade rättigheter.

Trons grundväsen är nämligen tillit, att man litar på Gud, har fullt förtroende för honom!

Litar man på att Gud vill en väl, då är man klar över att Hans vilja är det bästa som kan hända en.

Då räcker det med att stillsamt berätta för Herren hur man har det, ”genom åkallan och bön, med tacksägelse”, och sen överlämna åt Guds vilja vad som ska hända!

 

Kvinnan i dagens evangelietext, Matt 15:21-28, är klar över att hon inte kan komma med några krav på Jesus, som hon ser som en Israels profet. Hon är ju en hedning, en kvinna av blandad syrisk och fenicisk härkomst.

Hon ödmjukar sig till den grad att hon jämför sig med en hund, och ber om smulorna från Israels bord!

Men samtidigt visar hon den tilliten till Jesus, att hon fortsätter att be, fortsätter att lita på att han nog kommer att hjälpa henne, även om det till att börja med inte ser så lovande ut!

Hon står som modell för vad det här med tro och bön handlar om.

 

Motpolen ser vi när Jesus kommer till sin hemstad.

Där möter han otro och, naturligtvis, krav.

”Jaha, här kommer han, snickarsonen som har börjat tro att han är något. Nå, upp till bevis då! Likadana stora och märkliga saker som du lär ha gjort på andra ställen får du allt lov att göra här också, om du vill att vi ska tro på något av det vi har hört om dig…”

Resultatet blir att inget händer.

Det står till och med skrivet, att Jesus inte kunde göra någon kraftgärning där!

Den här episoden säger oss något om vilken förmåga kraven har att blockera allt vad nåd heter.

 

Jag drar mig här till minnes ett telefonsamtal för några år sedan, där mannen i andra änden av den nuförtiden obefintliga tråden ville veta varför Gud inte vakar över sitt ord, och ser till så att det går i fullbordan? Han hade hittat de rätta löftena i Bibeln, de som svarade mot vad han ville ha, och krävt att Gud skulle göra så som det stod skrivet, och inget hade hänt.

Han hörde alltså till dem, som ansåg sig  ha rätt att kräva att Gud skulle fungera i enlighet med hans tolkning av Skriften, och när så inte skedde, då var han beredd att ställa Gud till svars.

Det är inte lätt att få en sådan människa att begripa att själva grundproblemet fanns i hans egen attityd! Jag kom i varje fall inte någon vart – inte den gången heller.

Vi människor tycks emellanåt ha svårt att svälja det enkla faktum, att ingen av oss nånsin kan kräva något av Gud, att alla våra mellanhavande med Herren, hela vår relation till honom,  måste basera sig på nåd!

För skulle Gud ge oss det vi förtjänar, det vi har rätt till, då skulle ingen av oss vilja ha det, som vi då skulle få!

Syndens lön är döden, och det är vad vi har förtjänat – livet, det kommer som en fri gåva, av nåd!

 

Bönen blir till krav i det ögonblick jag börjar anse mig ha rätt att få det som jag ber om.

Tron blir till otro i det ögonblick då jag inte längre vill säga ”SKE DIN VILJA”, utan istället börjar söka knep och metoder för att få Gud att göra som jag vill.

Jag vill inte ens tänka på hur många gånger det här har förgiftat mitt eget tros- och böneliv… otron och rättighetstänkandet ligger närmare till för oss än vi kanske vill inse!

Kanske vi något år kunde ta fastetiden som en tid, när vi lärde oss att fasta från kraven och otron?

Det skulle vara bra mycket svårare än att avstå från TV, smartphone, Facebook, godis, eller rentav kött, som de gjorde i gamla tider. Men också bra mycket nyttigare!

 

Publicerad i Undervisning