Messiasprofetior IV

I 5 Mos 18 profeterar Mose, att det någon gång i framtiden skulle komma en profet, som är lik honom.

Detta kan då inte innebära något annat, än att det en gång skulle komma ännu en profet, som likt Mose förde folket in i ett förbund med Gud.

Det kom ju många profeter efter Mose under Gamla Testamentets tid, men ingen av dem uppfattades någonsin som Profeten!

Ändå var också de profeter, som förutsade kommande händelser, profeter, som gjorde under och väckte upp döda, och som på många sätt var lika Mose. Ingen av dem var dock den profet med stort P, som Mose förutsade! Ingen av dem förde nämligen  folket in i något nytt förbund!

De ägnade i stället sina liv åt att försöka föra folket tillbaka till det förbund, som Mose redan förmedlat!

Först när Jesus kom, kom en profet, som både kom med en ny undervisning, gjorde underverk, förutsade kommande händelser, såg rakt genom människor – och som dessutom som kronan på sitt verk till sist instiftade ett nytt förbund!

Jesus uppfyllde alltså den redan då 1470 år gamla profetian från 5 Mos 18.

 

I 1 Mos 3:5 säger Gud själv, att ormen, den onde, kommer att hugga den kommande Frälsaren i hälen, när denne kommer för att krossa hans huvud. Uttrycket ”att hugga i hälen” indikerar ett lömskt, listigt angrepp. I Jesu jordeliv går detta i uppfyllelse många gånger om. Jesus var utsatt för ständiga attacker av detta slag!

Det som sker i Matt 4, när Jesus blir frestad under sin ökenvistelse, anger tonen för alla de kommande konfrontationerna mellan Jesus och ondskans mänskliga hantlangare.

När man i Joh 6:15 vill använda våld för att göra Jesus till en politisk härskare, en jordisk kung, är det en upprepning av erbjudandet i Matt 4 om att han ska få alla riken på jorden.

Samma sak gäller Petri ord i Matt 16:22-23, där lärjungen försöker övertala Mästaren att vända sig bort från korset, och i stället välja en lättare väg till seger.

När folket i Joh 6 följer efter Jesus i hopp att han ska göra nya brödunder, är detta en förnyad frestelse att ”göra stenar till bröd”, att göra ett nytt skapelseunder, den här gången för att möta folkets förväntningar, inte för att göra Faderns vilja.

När man i Matt 12:38, Mark 8:12, Luk 11:29, och Joh 6:30 försöker pressa Jesus att ge ett övernaturligt tecken, för att bevisa sina anspråk, är detta ett da capo på frestelsen att hoppa ner från tempelmuren, landa oskadd, och den vägen skaffa sig erkänd position.

Den här pressen, de här återkommande lömska stingen, levde Jesus med under hela sin verksamhet. Till slut blev han också rent fysiskt huggen i hälen, vid korsfästelsen – de romerska bödlarna slog in spiken genom hälen, strax under vristen.

Under hela sitt lidande utsattes Jesus för frestelsen att dra sig ur: ”Kalla på änglarna, ge upp det här vanvettiga företaget, du kan slippa smärtan!”

Jesus uppfyller alltså också profetian från 1 Mos 3:5, både bildligt och bokstavligt.

 

I Ps 78:2 sägs det att Messias ska komma att undervisa i liknelser. Åtminstone står det så i citatet i Matt 13:35.

När man kollar originalet i Ps 78 blir man dock aningen konfunderad – där talas om ”lärorikt tal”, alltså undervisning!

Detta beror på att hebreiskans ”mashal” enligt mitt lexikon kan betyda både ordspråk, gåtor, liknelser, lärorikt tal, och visdomsord, om man använder något av allt detta i undervisande syfte.

Jesus använder alla dessa metoder i sin undervisning, utom gåtor – frågor använder han sig däremot ofta av, och det kommer inte så långt från gåtor! Profetian blir således uppfylld i varje nyans och detalj!

 

Vad det gäller templet i Jerusalem finns många profetior som anknyter till Messias´ankomst.

I Ps 69:9-10 sägs det att Messias kommer att nitälska för Herrens tempel, alltså ha ett brinnande engagemang för att allt går rätt till i templet.

I Mal 3 sägs det att Herren kommer att rena sitt tempel när han kommer.

I Jer 7:9-15 kallar Herren sitt tempel för ett rövarnäste, och säger att det ska förstöras på grund av vad folket har gjort det till.

När Jesus rensar templet för andra gången, i Matt 21:12-13, citerar han Jeremiatexten.

I Joh 2, när Jesus rensar templet första gången, citeras däremot Ps 69.

Intressant är också att lägga märke till nyansskillnaden mellan dessa två tillfällen, som inträffar med ca tre år emellan.

Vid första tempelrensningen förebrår han de styrande för att de har gjort templet till en marknadsplats, och rensar grundligt ut allt, som inte hör till tempeltjänsten, just så som en, som nitälskar för Herrens hus i enlighet med beskrivningen i Ps 69 skulle göra. Detta är en uppmaning till omvändelse, ett erbjudande om att det ännu finns tid att göra bättring! Här är Jesus i början av sin offentliga verksamhet.

Vid den andra rensningen citerar han Jeremiatexten, där templet jämförs med en rövarkula, och anger därmed att nu finns det ingen tid till bättring längre, nu är domen och förstöringen beslutad!

Av Luk 19:41-44 framgår hur smärtsamt medveten Jesus var om detta – han gråter över Jerusalems och templets kommande förstöring, och i Luk 21:6 förutsäger han sedan hur total den förstörelsen kommer att bli – ”här ska inte lämnas sten på sten”.

Jesus är här bara några dagar från sin död, och hans offentliga tjänst är i det närmaste slut.

För att uppfylla båda dessa profetior exakt, måste han rensa templet vid dessa två olika tillfällen, och de tillfällena måste inträffa vid rätt tidpunkter, den ena i början av hans tjänst, den andra i slutet, annars hade en av dem inte uppfyllts!

Undra på att Jesus sade, att Skrifterna vittnar om honom…

 

Publicerad i Jesus i GT

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>