Så går ett år ifrån vår tid…

Dags att önska er alla, som brukar titta in här på min hemsida då och då, ett riktigt gott och välsignat nytt år, för nu är det bara en timme tills klockan är 24, och 2018 börjar!

Ja, i det västra grannlandet är det förstås en timme mer, men tyvärr ser det ju ut att gå så illa, att Herren inte kommer tillbaka före det heller. Det uttrycket har jag för övrigt från en äldre gentleman, som en gång för typ tjugo år sedan var med och hjälpte till att sätta upp mötestältet nere i Sibbo, när jag skulle ha tältmötesvecka där. När allt var klart sent på eftermiddagen, torkade han svetten ur pannan, tittade på oss andra, log litet, och sade: ”Jaa, då träffas vi ikväll på mötet, om det går så illa att Jesus inte kommer före det!”

Den mannen hade en rätt förväntan! :)

 

Jag kollade litet bakåt här i arkivet, och konstaterade att skrivarfliten varit tämligen medelmåttig under det gångna året.

Sextiosju inlägg har jag åstadkommit, och det är bara drygt ett i veckan – 1.29, noga räknat.

Fast volymmässigt skulle den sammanlagda texten ändå räcka till en bok i det mindre formatet, en del inlägg har varit rätt långa…. så långa, att jag ibland undrar hur många som orkar ta sig genom dem, egentligen.

Detta kan då antingen betyda, att jag saknar förmåga att uttrycka mig kort och koncist, eller så kan det betyda, att jag har mycket jag vill säga.  Jag vill ju helst tro det senare, men befarar ändå det förra…

Jag tror knappast att det blir mer skrivet nästa år än detta, arbetsmängden ute på fältet  ser ut att förbli oförändrad, vilket betyder så mycket predikande som jag hinner och orkar med, och jag blir ju inte precis yngre.

 

En av de sista kommentarerna, som kom på det här året, uttryckte den åsikten att Rönnens frukter är sura och beska, det skrattade jag gott åt. Det är inte precis någon ny sanning, att rönnbären är sura!

Och visst är jag medveten om att en del av det, som jag skriver här, säkert uppfattas som ett hårt tal av en del läsare. Ibland skriver jag i affektion – inte ofta, om jag är arg brukar jag vänta några dagar innan jag tar till tangentbordet – och när det händer, kanske jag rentav tar i för mycket. Såna inlägg har jag raderat, innan alltför många har hunnit läsa dem, hoppas jag åtminstone.

De texter,  som jag låter stå kvar, är sådant jag verkligen tror att är sant och nödvändigt att säga. Den, som tycker att somt är för beskt att svälja, får gärna kommentera – eller ta kontakt per e-post, och diskutera saken  direkt med mig, utan att gå via kommentarfältet, om man hellre vill göra så!

 

Om en vecka börjar det, som vi i min hembygd brukar kalla ”oxveckorna”. Det betydde förr i tiden den långa perioden utan extra helgdagar från trettondagen fram till påsk. Då var det  minsann att ligga i och slita som oxar!

Nu har vi ju en vecka vintersemester där i mitten, så oxveckorna är ett minne blott. Skönt är det ändå, att rutinerna normaliseras igen, åtminstone för oss som mår bra av att ha nån slags grundordning i tillvaron!

Än en gång, var välsignade under det nya året!

 

 

Publicerad i Svenska blogginlägg
2 kommentarer på “Så går ett år ifrån vår tid…
  1. Ulrik Fagerholm skriver:

    Nog visste vi ju att de gamla texterna som åtm på min dator kom var lika goda som första gången. Frid Ulrik

  2. Kent Olofsson skriver:

    Jag tackar för det gångna året, önskar dig Ingmar ett gott och välsignat nytt år. Tror inte jag missat något av dina inlägg förra året, då det alltid i mej finns en förväntan på vad du skall skriva.

    Ja Rönnbär kan vara sura och beska, men då de är förädlade och någon har visat ömsinthet och kärlek i att tillaga dem, så kan de bli en god sak som gelé. Denna lilla sötsyrliga anrättning som är så fantastiskt god att ha som tillbehör till den vanliga anrättade maträtten.

    Tack för lite hjälp att fylla den andliga kostcirkeln!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>