”Jag har det emot dig, att du har övergivit din första kärlek”.
Så står det i sändebrevet till, Efesus i Uppenbarelsebokens andra kapitel.
Detta kan då tolkas på flera sätt. Ett är, att det har kommit en andra kärlek med in i bilden, något som har trängt undan den första. En annan möjlig tolkning är, att den kärlek, som tidigare hade första platsen, var den viktigaste relationen, nu har fått utgå till förmån för kärleken till något annat – eller rentav så, att två kärlekar fått byta plats, så att det som förr hade andra platsen nu har stigit till första, och den kärlek som förr var först och störst, nu har blivit degraderad till andra plats.
Vi kan få en ledtråd till vad som menas genom att se på det dubbla kärleksbudet.
”Du ska älska Herren din Gud över allt, och din nästa som dig själv!”
Där är det klart utsagt vad som ska vara den första och största kärleken. Knappast finns det heller någon bekännande kristen, som så där i teorin har något att invända mot detta!
Sen är det ju en annan sak om teorin och praktiken stämmer överens. Den saken kan man pröva genom att se på¨ några centrala indikationer på hur det egentligen ligger till.
Den man älskar vill man ju i allmänhet gärna vara till lags åt!
Vi kan alltså börja med att fråga oss vem vi försöker vara till lags åt, eller, med andra ord: Vem söker jag godkännande ifrån? Från vem vill jag ha signalen att jag duger, jag får vara med?
Om jag älskar Gud över allt, då är det hans välbehag jag söker, och vad medmänniskorna säger blir en andrahandsfråga. Men om det är så, att jag i praktiken är ängsligt angelägen om att få omgivningens godkännande, då är det de, som är min första kärlek! Då blir det deras krav, önskemål, och förväntningar, som styr mig!
Sen kan man förstås också dra slutsatser angående orsakerna, när man tittar på verkan. Om verkan är, att det blir viktigare för oss att människorna får som de vill, än att Gud får som Han vill, vad är då orsaken? Varför går det så här?
Det finns en del rätt omskakande texter i GT vad det gäller det här.
Vikten av att lyda Gud mer än människor, och av att ta avstånd från all upproriskhet mot Herren, är ett återkommande tema i den Lag, som Jesus ger fullt godkännande åt i Matt 5.
Ta t ex 5 Mos 13:1-4:
”Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem”, då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty HERREN, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar HERREN, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ.
HERREN, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till. Men den profeten eller den som har drömsyner skall dödas. Ty han predikade avfall från HERREN, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som HERREN, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall skaffa bort det onda hos dig.”
Här sägs alltså klart ut, att tecknet på att man verkligen älskar Gud över allt är att man fruktar Honom, så att man håller Hans bud, lyssnar till Hans röst, tjänar Honom, och håller sig till Honom.
Att frukta Gud är att vörda och respektera Honom mer än något eller någon annan. Kärleken till Gud ska vara präglad av något jag vill kalla helig bävan.
Den praktiska konsekvensen av den sortens kärlek till Gud är att göra som Han säger i sitt ord, enligt principen ”summan av ditt Ord är sanning”.
Enligt den principen ska vi i Nya Förbundets tid t ex inte längre döda falska profeter, men nog fortsättningsvis bestämt ta avstånd från dem!
I 1 Kor 5 citeras den gammaltestamentliga befallningen att vi ska skaffa bort det onda hos oss, men anvisningen för hur detta i praktiken ska gå till, den ser i Nya Testamentet ut så här:
I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!
Hur vi reagerar på det onda när det visar sig i församlingens mitt blir alltså en effektiv måttstock på hur det står till med kärleken till Gud. Om det blir så, att vi vill vara alla till lags, inte stöta oss med någon, inte riskera att nån blir arg eller ledsen, när det framhålls vad Gud har att säga om det ena eller det andra samtida fenomenet, om det blir så i den kristna församlingen att alla utom Gud ska få som de vill, då har vi övergett vår första kärlek.
På samma gång kommer vi också att börja förvanska budet om kärlek till medmänniskan, och handla på ett sätt som går stick i stäv med den gudomliga befallningen!
Det är nämligen inte kärlek till vår nästa, om vi av missriktad hänsyn underlåter att tala om vad Gud säger. Tvärtom, det är att bedra vår nästa och leda honom i fördärvet! Om inte saker blir nämnda vid sitt rätta namn, då kommer ju människan aldrig till insikt om hur det i verkligheten står till, och där ingen syndakännedom finns, där finns inte heller någon omvändelse, och där blir också Guds nåd ett meningslöst begrepp, för vet man inte att man har gjort fel, vad ska man då med förlåtelse till?
Vi kan alltså inte älska vår nästa som oss själva på det sätt som Gud har tänkt, om vi inte älskar Gud över allt!
Jag ska avsluta för idag med Jesu ord från Joh 14:
Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”
Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?” Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord.”
”Hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till”, säger Mose. Det är det praktiska uttrycket för kärleken till Gud!
”Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig”, säger Jesus.
Här finns inget att ta miste på. Klarare besked får man leta efter.
Så, det kan vara nyttigt att ibland stanna upp och tänka efter. Vem är det viktigare för mig att vara till lags? Gud, eller medmänniskorna? Gör jag som Gud vill och säger, eller låter jag mig styras av vad omgivningen vill och säger?
”Allt vad ni vill att människorna ska göra er, det ska ni göra dem.”
Det är att älska sin nästa som sig själv.
Vill jag att min nästa ska varna mig, när jag är på väg ut på svag is och in i livsfara, då är detta också vad jag ska göra för min nästa. Kärlek utan sanning har inget med Guds kärlek att göra. Kärlek utan sanning räddar ingen. Kärlek utan sanning inspirerar de milda ord och det fagra tal, som enligt Rom 16 bedrar godtrogna människor och blir dem till fall!