Om konsten att ha det roligt

Det är bättre att leva klokt, än att strula till det för sig och andra, det kan vi väl alla hålla med om?

Frågan är bara hur man då ska göra för att leva klokt…

”Lev inte som ovisa människor, utan som visa!” Det är en av de uppmaningar som möter oss i den här söndagens texter.

Inför ett sådant imperativ får vi fråga oss om där finns några gropar på livsvägen, som går att undvika, om man bara vet var de finns? Bra kan det också vara att få veta, om det någonstans finns  några enkla anvisningar för vad en människa, som lever vist, kan tänkas ägna sig åt?

Jodå, det finns både varningar och uppmaningar i Bibeln, en del av dem i de bibelställen som blir lästa i kyrkorna den här söndagen!

Vi ska se noga upp med hur vi lever, sägs det.

Kanske någon suckar och tänker på de långa syndakatalogerna nu? Vi har ju lätt att börja tänka i du skall icke-banor, när det blir fråga om hur vi ska leva….

Nå, visst varnas det för både ett och annat i Efesierbrevet, och just här uppmanas vi undvika att supa oss fulla, eftersom den som super sig full också brukar hemfalla åt mycket annat elände. Bra är det att också minnas, att man kan berusa sig med annat än alkohol också, alla slag av beroende ju har en dövande inverkan på både samvete och omdöme,  men tyngdpunkten i texten ligger ändå på den positiva uppmaningen, den som låter så här:

”Sjung och spela för Herren i era hjärtan, och tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn! Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda!”

 Uppmaningen att ta väl vara på tillfällena kommer i bibeltexten före uppmaningen till lovsång och tacksägelse, men de två hör ihop i allra högsta grad.

Den tacksamme har nämligen helt andra förutsättningar att ta vara på sina tillfällen att gå i beredda gärningar, än den missnöjde!

 

En av märkligheterna med oss människor är, att det tycks falla sig mycket naturligare för oss att vara missnöjda, än att vara tacksamma. En av dagens andra texter, den om de tio spetälska som Jesus botar, och där bara en av de tio kommer tillbaka för att tacka honom, visar på en annan märklighet hos oss – nämligen att vi så väldigt fort börjar ta det goda, som vi har fått, som en självklar egendom och rättighet, i stället för att se det som en nåd och något att tacka för!

Sammantaget leder de här två böjelserna till en monumental självupptagenhet hos människan.

Att leva i tacksamhet är alltså en både svår och viktig konst att öva sig i!

Svår är den inte bara på grund av motståndet inom oss, utan också på grund av att hela det samhälle vi lever i är så inpyrt med missnöje! Det klagas ju överallt, och på allting!

Folk är missnöjda med sig själva, med sina makar och med sina barn.

Barn är missnöjda med sina föräldrar, med skola och med lärare.

Vuxna är missnöjda med arbetsgivare och arbetstagare, med löner och förmåner.

Vi är missnöjda med vägunderhåll och sjukvård, med riksdag, med regering och med Europaunionen.

Vi klagar på polisen, för  de gör för lite om man är hederlig, och för mycket om man är skurk…

Och finns det inget annat att klaga på, så är vädret alltid gångbart!

 

Det här missnöjesklimatet äter sig in också i den kristne, om vi inte ser upp! Det är inte för intet, som vi uppmanas att inte anpassa oss efter den här världen – ”skicka oss efter denna tidsålders väsende”, som det stor i 1917 års översättning – för ingen av oss är osårbar för en sån här ständigt pågående indoktrinering!

Det stora motgiftet mot kverulaniten ( nu kom jag på en ny sjukdomsbeteckning!) är att tacka Gud, att tacka Gud för allt, och i alla livets förhållanden!

Som kristen har jag ju åtminstone alltid frälsningen kvar att tacka för, även om nu allt till det yttre skulle råka gå mig emot, och att slippa hamna på det ställe dit mina synder skulle skicka mig, om ingen förlåtelse fanns, det är större än allt annat!

Man får också lägga märke till, om man vill, att det här att leva klokt enligt Guds anvisningar leder till att man har det bra mycket roligare, än man har det, om man kör på den här världens modell. Den tacksamme är onekligen i allmänhet bra mycket gladare än den missnöjde! :)

…………………..

Vid genomläsningen av texterna konstaterade jag för övrigt att Bibel 2000 har tappat bort det här med att ”ta vara på varje lägligt tillfälle”.

Där uppmanas vi bara att ”ta väl vara på den tid som är kvar”.

New International Version har en i mitt tycke verkligt bra översättning här: ”…making the most of every opportunity”!

Till det kan man bara säga  ja, och amen! Visst ska vi göra mesta möjliga av varje tillfälle!

Grunden för att kunna leva klokt på detta sätt, den läggs varje gång vi väljer att tacka och prisa Gud, istället för att glömma allt gott Han har gjort, och börja klaga och gnälla istället…

Publicerad i Undervisning
En kommentar på “Om konsten att ha det roligt
  1. Roine Öberg skriver:

    Amen!
    så lätt att det blir otacksamhet i våra liv om vi inte håller ögonen fästa på vad Jesus gjorde på korset för oss!
    Det är korset som är svårast att verkligen förstå och greppa och inte ta för givet!

    (Bibel 2000 borde ha en varningstext på omslaget likt cigarettpaket
    då konsumtion av låg giftkoncentration kan ge dödliga biverkningar!)

    Guds frid!