Jesus i GT, del VII

Det finns mer att säga om Elisa som förebild till Jesus, ”en skugga av det goda som skulle komma”, även om han naturligtvis inte kunde göra full rättvisa åt den verklighet som sedan kom i Kristus. Och det finns fler personer, som anknyter till Jesu liv, i Elisas levnadsberättelse. Så vi fortsätter litet till!

I slutet av 2 Kon 5 får vi  läsa om Elisas tjänare Gehasi, hur det gick illa för honom, när han ville slå mynt av det under, som Gud just hade gjort genom profeten. Elisa själv hade tackat nej till den väldiga summa, som Naaman hade tagit med sig, men ett sådant ekonomiskt vanvett blev för mycket för Gehasi att svälja.

Han hade följt och tjänat profeten i långa tider, men här tog penningbegäret slutligen överhand med honom. Så han rusar iväg efter Naamans följe, som han själv tror utan Elisas vetskap, och lurar Naaman att tro att Elisa har ändrat sig, och gärna skulle ta emot litet kosing i alla fall! Som resultat av den utfärden fick han överta den spetälska, som Naaman just blivit helad från.

Att börja försöka slå mynt av den Herrens tjänst man har fått nåd att stå i, börja se den som ett medel till egen vinning, det drar alltid en människa i fördärvet! Ingen kan som bekant tjäna två herrar, det är Gud eller mammon, aldrig både och!

I den här episoden blir således Gehasi en levande profetia om det som sedan hände med Jesu lärjunge Judas Iskariot åttahundra år senare.

På samma sätt, som Gehasi förleddes av sin önskan att bli ekonomiskt oberoende,  försökte sedan Jesu lärjunge Judas Iskariot också slå mynt av sitt lärjungaskap, först genom att stjäla ur den gemensamma kassan, och sedan till slut genom att sälja Jesus åt hans fiender.

Det är annars anmärkningsvärt, hur inte bara Jesu eget jordeliv, utan också det som händer hans lärjungar, är förutsagt i GT:s berättelser. Ta nu t ex 1 Sam 26, och berättelsen om hur Davids följeslagare Abisaj vill spetsa Saul på sitt spjut, och David förbjuder detta. Här finns skuggbilden av hur Jesus senare, när Petrus börjar hugga omkring sig med eggvapen i Getsemane, befaller honom att sticka svärdet i skidan.

Eller notisen i 1 Sam 22:2 om hur inte alla av dem, som slöt sig till David, precis var Guds bästa barn. Bland Jesu lärjungar fanns sedan både Simon Seloten, som före sin omvändelse hade hört till det parti, som sysslade med att lönnmörda romerska soldater och judiska kollaboratörer – och tullindrivaren Levi, som pressat pengar av sina landsmän för att stoppa i både romarnas och egna fickor… Nå, det blev en utvikning.

Lärdomen av Gehasis öde? Ja, tydligen fungerar girighet som ett slags andlig spetälska. Precis som spetälskan förstör nervändarna, och gör att människan inte längre känner hur hon börjar ruttna och förstöras, så förstör girigheten vår andliga känslighet. Till slut kan den, som gett sig penningbegäret i våld, bli så avtrubbad, att han gör sådant han inte skulle ha kunnat föreställa sig några år tidigare. ‘”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål”, sade man förr.

Den nutida versionen lär vara: ”Det börjar med en silverskål och slutar med ett skattemål”.

I båda fallen växer det onda med tiden….

 

I 2 Kon 6 har vi så berättelsen om hur Elisa får yxan att flyta upp. Han upphäver alltså tillfälligt en naturlag!

Detta har sedan sin motsvarighet i hur Jesus upphäver naturlagarna, både när han går på vattnet, och när han stillar stormen.

En annan motsvarighet finner vi i att Elisa gör detta för att hjälpa honom, som hade tappat yxan i sjön, ur ett ekonomiskt trångmål – yxan var lånad, och han skulle ha varit tvungen att betala den, om den inte hade blivit återfunnen.

Jesus gör också ett vattenrelaterat under för att hjälpa Petrus ur ett ekonomiskt trångmål, vilket man kan läsa om i Matt 17:27. Det hör ju inte precis till vanligheterna att man hittar pengar i munnen på en nyuppdragen fisk!

 

När man läser vidare i 1 Kon 6 finner man den härliga berättelsen om hur Elisa, när staden han befinner sig i blir omringad av fienden, ber Gud visa den orolige följeslagaren att de i verkligheten är omgiven av hästar och vagnar av eld, och därmed inte behöver frukta för arameernas här. ”De som är med oss, är fler än de som är med dem!”

I Getsemane säger Jesus att han har tolv legioner änglar till sin disposition. Matt 26:53 . Och tolv legioner, det är ca 70.000 stridsänglar det! Med tanke på att det var en, säger en, enda ängel, som gjorde av med hela assyriska hären i 2 Kung 19:35, förefaller detta enorma antal nog vara det som ungdomarna brukar kalla ”overkill”. De hade kunnat förvandla hela det romerska imperiet till en våt fläck, om de hade fått befallning att göra det!.

Men varken Elisa eller Jesus använder sig av denna enorma slagkraft till att förinta fienden!  Tvärtom, Elisa gör räddning åt araméerna och sänder hem dem, liksom Jesus sedan också gör frälsning åt sina fiender.

 

Till slut har vi så det unika undret vid Elisas grav, som beskrivs i 2 Kung 13:21.

Den här händelsen har ibland felaktigt tagits som bevis för att reliker från döda ”heliga” människor nog skulle ha en allmän helande verkan.

Detta stämmer dock inte – händelsen har ingen motsvarighet i Bibeln, den är lika unik som Jesu uppståndelse.

Vilket visar, att den är tänkt att peka fram mot det faktum, att Jesu grav inte var en dödens segerplats, utan den plats, där livet övervann döden!

 

 

 

 

 

 

Publicerad i Jesus i GT