Jesus gjorde mängder av tecken och under, och också den aspekten finner vi förebilder till i GT. För att vi med säkerhet ska kunna säga att det är fråga om just förebilder, alltså något som direkt pekar framåt mot Jesus, finns det vissa kännetecken, som behöver finnas.
När Jesus stiger upp i Nasarets synagoga i Luk 4, och läser ur Jesajas bokrulle, den text vi nu kallar Jes 61, ger han i princip den messianska tidens programförklaring, berättar om vad han har kommit för att göra.
När vi söker förebilder i GT till detta, ska vi alltså söka en person, som i någon mån förkunnar glädjebudskap för de fattiga, som förbinder dem som har ett förkrossat hjärta, ropar ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, predikar ett nådens år från Herren – men också en hämndens dag från Gud!
Vi kan vänta oss att hitta någon, som gör gärningar som tröstar de sörjande, ger huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, och lovprisningens klädnad istället för en modfälld ande.
Detta var något som många av profeterna gjorde i någon mån, men vi ska koncentrera oss på bara en av dem nu, nämligen Elisa.
Berättelsen om hans liv och verksamhet är omfångsrik, den omfattar hela åtta kapitel i andra Kungaboken, vilket visar hur viktig denne profet är i Guds frälsningsplan.
I 2 Kung 2:14 delar Elisa Jordans vatten genom att slå på det med Elias fallna mantel.
Han börjar sin bana på det sättet, och han fortsätter på samma sätt – han är en vattendelare, för liksom alla profeter åstadkommer han en polarisering mellan dem, som tar emot hans budskap, och dem, som förkastar det!
Uttrycket ”En hämndens dag från Gud” talar just om detta.
De sörjande, fattiga, förkrossade, de som är små och ödmjuka nog att böja sig för Herrens Ord, de får tröst och läkedom, men de stolta och nackstyva, de hamnar under domen.
Just så delar också människorna upp sig, när de möter Jesus! Det var fariséernas eget val, som ställde dem under domen, och så är det för alla människor. Vårt sätt att förhålla oss till Jesus och hans anspråk är samtidigt också vårt val av sida i konflikten mellan ljus och mörker.
Jesus kom inte med frid, utan med svärd, för det han gjorde och sade åstadkom ett åtskiljande, vilket han själv också understryker i Matt 10:34.
Evangeliet är en lika effektiv vattendelare, som Elias mantel i Elisas händer var!
2 Kung 2:21 berättar om hur Elisa helar vattnet i Jeriko. Jeriko lades under förbannelse av Josua efter att staden erövrades och förstördes vid intåget i Kanaan. Den förbannelsen var fortfarande verksam, fast staden hade blivit uppbyggd igen.
Elia gör vattnet friskt och hälsobringande igen, och ger samtidigt en indikation på att den urgamla förbannelsen från syndafallets dag också var möjölig att någon gång brytas!
Ett av Jesu första underverk är också relaterat till vatten – han tar dock det hela ett steg längre, och förvandlar vatten till vin! Den berättelsen finns i Joh 2, bröllopet i Kana, där vinet höll på att ta slut mitt i festen..
Båda dessa händelser berättar om hur det, som lagens förbannelse leder till, alltså brist, att inget i längden räcker till för att ge liv och glädje, blir upphävt och brutet genom Guds nåd, så att förbannelsens brist plötsligt är ersatt av välsignelsens överflöd.
I 2 Kung 2:24, berättelsen om de fyrtiotvå ungdomarna, som dödas av björnarna, kommer så den andra sidan fram, alltså vad som händer, när Guds budbärare blir förkastad och förlöjligad. Det, som för de ödmjuka i Jeriko var en nådens dag, blev en hämndens och domens dag över de hånfulla ynglingarna, som tog sig för att retas med Elisa.
Ur Herrens synvinkel är det så, att det som görs mot hans tjänare, det görs mot honom själv.
Gud är helig.
Visserligen ger han oftast människan tid till omvändelse, men till slut finns det ändå bara två val: att söka försoning för sin synd eller att gå under tillsammans med den.
Och ibland är konsekvensen av att spotta på Guds helighet omedelbar – Gud har ingen skyldighet att vänta med domen, även om han oftast är så långmodig att han gör det!
Jesus ger uttryck för samma sak, alltså att förbannelse kommer att drabba de upproriska, när han uttalar sin dom över det obotfärdiga Jerusalem i Matt 23:38.
Det som händer med judafolket och Jerusalem, när romarna belägrar och erövrar staden år 70 e Kr, det är enligt Jesus den slutliga konsekvensen av att de under alla tider har mördat profeterna och stenat Guds utsända.
I jämförelse med den kvarts miljon människor, som dog i Jerusalem då, förefaller de fyrtiotvå slynglarna i 2 Kung 2 plötsligt inte vara så många….
Vi går vidare till 2 Kung 4, och den härliga berättelsen om änkan, som får uppleva undret med oljan, som inte stannade av. Här kan man verkligen tala om glädjens budskap till de fattiga! Den här kvinnan hade en skuld, som hotade att göra hennes barn till slavar, och så kommer plötsligt betalning för allt hon är skyldig, fritt och genom ett Guds under!
Så länge det fanns ett tomt kärl, fanns det också olja.
På samma sätt fick alla de människor, som visste sig ha en skuld inför Gud, som de inte kunde bli av med, i mötet med Jesus uppleva Guds förlåtelse, att någon tog deras skuld ifrån dem, och gav dem frihet från slaveriet under synden. ”Min son, dina synder förlåts dig!”
Och så länge det fanns en människa som sökte nåd, fanns det också nåd!
Oljan stannade inte av….
I samma kapitel i andra Kungaboken finns också berättelsen om sunemitiskans son, som dör, och blir uppväckt från de döda. Den här kvinnan kommer till gudsmannen med en bedrövad själ och en stor sorg, och hon får huvudprydnad i stället för aska!
Det finns en direkt motsvarighet till den här berättelsen i Luk 7:11, alltså berättelsen om hur Jesus uppväcker sonen till änkan i Nain.
Jesus är dock just så mycket större än förebilden, som man kan vänta sig!
Han är inte begränsad till att bara ge fysiskt liv, han pekar också fram emot uppståndelsen, och säger att de som tror på honom ska leva, även om de dör den jordiska döden – och det blir ett liv av helt annan kvalitet än vandringen i tåredalen!
Den, som får del av det eviga livets gåva, har verkligen fått lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande!
Det gäller bara att komma ihåg att verkligen ta den på sig….