Två såningsmän del 3

Det var det här med ovälkommen växtlighet i våra liv, som jag har skrivit ett par inlägg om på sista tiden, nu ska jag fortsätta litet till på de tankegångarna.

Jag såg en gång ett vykort med bilden av ett litet troll med lie på axeln, som stod och tittade bekymrat på sin åker.

På skylten vid åkerkanten stod det ”havre”, men i verkligheten växte där väldiga ogräsbestånd….

 

Bibeln talar om ”tankebyggnader”, som vi bär inom oss, och som hindrar det, som Gud sår ut i våra liv, från att växa.

Från något slags frön har ju tankebyggnaderna också vuxit upp, och något är det som göder dem!

Vi behöver alltså gräva litet grann i de processer, som får dem att växa och trivas, annars kommer vi inte att ha någon större utsikt att röja i djungeln -  eller i törnåkern, om vi håller oss till Jesu bildspråk.

En tankebyggnad består i princip av en mängd tankar och idéer, som stöttar upp varandra och bekräftar varandra, och tillsammans bildar vad man kanske med ett modernt ord kunde kalla ett paradigm, alltså en övergripande syn på hur allt är och fungerar.

När en människa har lagt sig till med något sådant, då kommer hon sedan i fortsättningen att tolka allt hon ser, läser, eller hör, genom de glasögon som hennes tankebyggnad förser henne med, och blir på det sättet blockerad från att ta in någon information som skulle rubba det befintliga tankepalatset.

Det här är ett mycket vanligt fenomen, och det uppträder på alla livets områden.

Humanism, darwinism, marxism, kapitalism, och det mesta andra som slutar på -ism är alla exempel på detta.

 

I  fastlagsöndagens text möter vi den teologisk-religiösa versionen av eländet.

Jesus och lärjungarna ska ge sig på väg upp till Jerusalem, och Jesus informerar dem i klara ordalag om vad de har att vänta sig.

”Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen ska gå i uppfyllelse. Ty han kommer att överlämnas åt hedningarna, och de ska håna honom, skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen ska han uppstå”.

 Tydligare än så kan det inte sägas, och ändå fattar lärjungarna noll.

”Men lärjungarna förstod inget av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.”

 Och det var ju inte enda gången de uppvisar den här sortens tankeblockering! Jesus förklarar vad som ska komma att hända vid flera tillfällen, men resultatet är alltid detsamma. Ja, en gång tycks ju Petrus fatta vad han säger, i Matt 16, men han vägrar ta in det, utan börjar istället försöka övertala Jesus att ge upp hela denna i Petri tycke vanvettiga tanke.

”Bevare dig Gud, Herre, det här ska aldrig hända dig!”

 Men var ligger problemet? De visste var Jerusalem fanns, de kände till profeternas skrifter, de visste vem Människosonen var, de visste vilka hedningarna var, de visste vad det var att bli skymfad och hånad, de visste vad en romersk piskning var, och de visste vad en avrättning var. Allt var klart! De hade ju alla fakta på bordet!

 

Det finns ett talesätt som är både allmänt godtaget och helt felaktigt, nämligen ”fakta talar för sig själv”.

Fakta talar inte för sig själv!

Det är först när man sammanställer och tolkar fakta, som de har något att säga!

Och när vi ska till att tolka tillgängliga fakta, vad använder vi då för verktyg?

Jo, just det tankemönster, de tankebyggnader, det paradigm, som vi råkar ha lagt oss till med!

Och lyckas vi aldrig bryta oss ut ur detta på någon punkt, då går vi runt i cirkel i våra resonemang.

De fakta vi lyckas pressa in i vår färdiga tolkningsmodell tar vi in, resten förkastar vi, och det går så smidigt att vi ofta inte ens märker vad som händer.

 

En nutida variant, som jag stöter på av och till, är den, där människor förkastar hela tanken på  Guds exixtens, för att hela deras tankevärld är begränsad och blockerad av den sortens vetenskapliga tänkande, som utan vidare reflektion förkastar allt, som inte kan mätas och vägas med vår apparatur. Jag har frågat både mig och dem vad det är för vetenskaplighet i att låta hela sitt tänkande styras av en uppfattning, som varken har bevisats eller kan bevisas , men då visar det sig hur stark blockeringen är.

Inte ens ett så enkelt och klart argument går fram – för det passar inte in i byggnaden!

Mer om detta senare, nu ska vi se litet till på den teologiska versionen.

 

I Apostlagärningarna berättas bl a om hur Paulus kommer till Tessalonika och predikar Kristus.

Som resultat av detta  blir han utjagad ur stan av de där bosatta judarna. Eller, det ser ut som om det vore på grund av det han predikade, som har blir bortjagad. I själva verket var orsaken den, att dessa judar var så fullbyggda av sina färdiga uppfattningar, att det fick dem att automatiskt förkasta det Paulus sade!

Sen gick han vidare till nästa stad, Berea, och predikade samma budskap där, som i Tessalonika.

Men nu blir han inte bortkörd, tvärtom! Judarna i Berea reagerar helt annorlunda.

Det står att de tog emot budskapet, och rannsakade Skrifterna för att se om det Paulus sade kunde stämma!

 

Lärjungarna, som inte kunde ta till sig informationen om att Jesus måste lida och dö, och judarna i Tessalonika hade i grund och botten samma problem.

De ”visste” ju, de hade tolkat den information de hade från Gamla Testamentet så, att när Messias kommer, då ska han rida in i Jerusalem och sätta sig på Davids tron, då ska han regera över folken med järnspira, och då ska Israels forna makt och härlighet återupprättas!

Det Jesus säger ska hända med honom passar inte in, inte någonstans, i den tankebyggnaden. Alltså begriper de ingenting.

 

Det har sina risker att tro att man vet, framför allt i ett sammanhang där vår kunskap är ett styckverk!

Teologiska tankebyggnader som tillåts höja sig upp i jämbredd med Bibeln, eller rentav börjar stå över den, så att det är de, som bestämmer vad som ”får” stå i Bibeln, det är ett verkligt otyg i Guds Rike.

Det blockerar oss, hindrar oss från att ta till oss vad Herren skulle vilja visa av nya vidder i sitt Ord.

När Herren vill tala till oss, ge oss en ny förståelse av olika saker i kristenlivet, befria oss från människotankar som smugit sig in i våra religiösa paradigm, då sätter vi oss alltför ofta på bakhasorna.

Då begriper vi inte, lika litet som Jesu första lärjungar begrep.

Hur är det, om du idag hittar något som visserligen står klart och tydligt i Guds Ord, men som inte finns med i din religiösa tankebyggnad? Är du beredd att riva taket och ge rum för en våning till? Är du beredd att ogräsförklara allt, som inte stämmer med vad Herren säger?

Eller gör du som judarna i Tessalonika, jagar ut de obekväma nya tankarna ur din närhet utan någon närmare eftertanke?

 

Vad är det då, som den här sortens ogräs ger oss, när vi har så svårt att göra oss av med det?

Jag tror att det handlar om trygghet. Den uppfattning, det paradigm man har lagt sig till med, det ger en känsla av ordning, av stabilitet, av att veta vad som är ner och vad som är upp, att ha fast mark under fötterna. Och det ger en känsla av att ha rätt!

Det, som gör törnet och tistlarna attraktiva, är att de ger en falsk känsla av trygghet.

Och när man går och petar på det, som människor har sin trygghet i, då blir det reaktioner! Närmare bestämt försvarsreaktioner.

Vill man rensa i törnena i sin tankeapparat och sitt känsloliv, då behöver man alltså först av allt flytta över sin trygghet från pengar, egendom, anseende här i världen, och från mer eller mindre väl genomtänkta meningar och åsikter, flytta över sin trygghet till Herren!

Detta är evangeliets grundläggande budskap: Herren har kommit för att vara min trygghet både i livet och inför evigheten, frukta inte!

Det är vad syndernas förlåtelse ger, det är vad beskedet om att ens namn har blivit inskrivet i livets bok ger.

Det är vad Jesu ord om att ingen ska rycka oss ur Faderns hand ger, det är vad löftet om att det finns plats beredd för mig i himlen ger.

Trygghet, äkta, sann trygghet!

Låt inte alla frön till falsk trygghet, som sås ut från alla håll och kanter, lura dig att sälja din förstfödslorätt för en tankebyggnad eller två…

 

Vad kan då den onde tänkas sjunga för en vaggvisa för Jesu lärjungar angående de här sakerna, då? Kanske nåt i den här stilen:

”Du har ju allt placerat i prydliga fack,

till alla nya tankar ska du säga nej, tack!

Säg åt dem att de kan åt skogen dra,

här finns inget mer att beakta

att du har din åsikt klar,

och ej vill bli störd med fakta

Ja, var nu försiktig, och håll tätt ihop med dem, som tänker som du

dra ut en pinne, så rasar allt, bäst att du aktar dig nu!

Och umgås ej med folk av tvivelaktigt slag,

glöm aldrig att spana efter misstänkta drag

och göm dina brister bak putsade fasader,

mens du dömer oliktänkare just efter lagens rader

Myggorna, de ska du alltid noga sila bort,

kameler kan du svälja, om de är av den sort

du ej tog med och kom ihåg i din syndakatalog….”

 

 

 

 

Taggar:
Publicerad i God säd och ogräs