Två såningsmän del 1

”En såningsman gick ut för att så”.  Så börjar en av Jesu mest kända liknelser, den om de fyra olika ”jordmånerna”, som han sådde ut sitt budskap i.Där fanns vägkant, stengrund, törnsnår, och till slut också litet bra åkermark. Det blev, som man kunde vänta, ingen vidare skörd på de tre första ställena…

Man kan faktiskt dra litet olika slutsatser av den här berättelsen, som för övrigt finns i Matteusevangeliets trettonde kapitel.

De fakta vi har från själva liknelsen är, att Jesus sår ut evangeliet utan anseende till personen, det ges åt alla, samt att människor reagerar olika på det glada budskapet. Vi får också veta att det är meningen att evangeliet ska bära frukt i människors liv, och att det är något som gått fel om det inte gör det.

Från förklaringen, som Jesus sedan ger lärjungarna, får vi en preciserad information om vad det är, som går snett i de människor, som inte kommer fram till något fruktbärande stadium.

På basis av detta kan vi sedan dra två helt olika slutsatser!

 

Den ena är att man tänker eller rent av säger ett ”så här är det, det är bara att leva med det, vi får hålla ut med att så ut Ordet, och godta det sorgliga faktum att det inte kommer att bära någon frukt i de flestas liv, fast de också till en början tycks ta emot det, och att en stor del av åhörarna är oförmögna att överhuvudtaget ta till sig något alls av det.”

Den andra är att man tar det Jesus säger som en information om vad det är, som behöver röjas bort ur människors liv, för att de inte ska bli halvvägs med sitt fruktbärande! Man kan faktiskt uppfatta Jesu ord som en vink om att inte bara gäller att så ut och fortsätta att så ut, oavsett om något börjar växa eller inte, utan att det också behövs jordbruk!

En åker som är full med stubbar och stenar, bevuxen med tistlar och törne, och dessutom ordentligt tilltrampad, den behöver en rejäl arbetsinsats innan den kan förväntas ge någon större skörd!

 

Vad är det då, som redan växer på den plats i oss, där evangeliet skulle landa och börja växa?

En av de absolut värsta enskilda ogräsen är det som Jesus i Matt 16 kallar ”människotankar”.

Mänskliga föreställningar, mänskliga förutfattade meningar, mänskliga ”självklarheter”, mänskliga filosofier, alla dessa formar sig sammantaget till det som 2 Kor 10 kallar ”tankebyggnader och höga murar, som reser sig upp mot kunskapen om Gud”.

Vi har alla en färdig tolkningsram, ett så kallat paradigm, som består av de tankar och uppfattningar vi redan har accepterat och håller för sanna och riktiga, ofta utan att nånsin på riktigt ha tänkt genom dem, eller på något sätt ifrågasatt dem.

Sedan ser vi all ny information som kommer till oss genom de glasögonen, godtar det som passar in i den färdiga ramen, och förkastar per automatik allt annat, förenklat uttryckt.

Har man då lögner med i sitt paradigm, då kommer detta att leda till att man förkastar sanningen!

 

Törnåkerns människor har en uppfattningsram där livets mening är att lyckas, lyckas enligt den här världens modell, alltså.

För dem gäller det att få makt, inflytande, pengar, och anseende.

Om då gudsfruktan visar sig inte vara det medel till vinning man hade väntat sig, då tar man ner sitt religiösa engagemang till sparlåga, och satsar på andra, mer vinstgivande verksamheter i stället.

Då bär man förstås inte så värst mycket frukt för Guds Rike. Det andliga livet kvävs, och man drabbas av den andliga sömn, som i värsta fall övergår i dvala och leder till andlig död.

 

Själafienden finns förstås med på ett hörn, delar ut av sina sömnmedel, och säger ”Men sov litet till!”

Han är en sorts såningsman han också, en som har ogräs i säcken, och gärna strör ut av det! Där finns frön till både större och mindre saker, en del så smått, att det är först när man lägger ihop effekten av tusen strån, som det börjar märkas, annat som växer sig så stort, att det räcker med en planta eller två för att kväva en människas andliga liv!

 

Stengrundens människor är mer inställda på att bli lyckliga än på att lyckas, och när evangeliet inte längre är något som tjänar det syftet, när det här med att lida betryck, eller att ta sitt kors och säga nej till sig själv kommer med i bilden, då förefaller inte längre det glada budskapet en att vara så glatt!  Och om något inte gör en lycklig, då tycker man inte att det är något att ha.

I det läget kommer då människan att antingen överge sin kristna tro, eller så börjar hon göra om den så att den börjar passa bättre ihop med lyckofilosofin – vilket i princip är detsamma som att överge den!

 

Vägkanten, det är de som i sitt sinne är så tilltrampade och fullbyggda av den här världens filosofier och tankemönster, att Guds tankar framstår som främmande, obegripliga, och allmänt vansinniga. I den miljön blir det dålig grobarhet, även om utsädet är bra!

Detta är då förstås väldigt summariskt uttryckt… det finns andra saker än tankebyggnader som trampar till en människa, som t ex mobbning, förakt och nedvärdering, samt misshandel, psykisk eller fysisk. Den prestationsorientering, som mer eller mindre alla människor lider av, ställer också till mycket elände, både för dem, som är lagda åt törnehållet och åt stengrunden…

Varje människa kräver sin sorts åkerbruk, sin sorts hjälp att komma sig på väg att bli  god jord, både före och efter att man så där primärt har kommit till tro.

 

Att bara fortsätta att så ut och så ut, fast det syns och märks att inget växer och förändras, det leder ingen vart. Det som eventuellt gror, det bara fortsätter att torka, vissna och kvävas, om inte jordmånen förändras!

Det finns många människor som har en ärlig vilja att följa Herren, som önskar att de finge bära mer frukt för Guds Rike, men som hindras av dessa tankebyggnader och tankemönster, sådant som är den ondes svartbyggen på den plats i oss, där Gud vill bygga upp sin uppenbarelse. De främmande tankemönstren måste då brytas ner och rivas, innan det blir plats för Guds kunskap, det utsäde som bär frukt!

Vi behöver förvandlas genom sinnets förnyelse, som det står i Rom 12, innan vi verkligen kan förstå vad som är Guds tankar och vilja, och vända om från allt annat!

Taggar:
Publicerad i God säd och ogräs
2 kommentarer på “Två såningsmän del 1
  1. Linnéa skriver:

    Amen!

  2. Sven skriver:

    Det är ju nog mycket lättare att kasta ut frön än att bruka jorden ….