Så var det då dags igen för den årliga konsumtionsfesten. Man får hålla emot vad man kan för att inte dras med i den ledlampsbelysta masspsykosen. Som ni märker är jag inte över mig förtjust i det, som det som kunde ha varit en stilla påminnelse om Jesu födelse nu har urartat i.
Det som nu förbereds, och som når sin kulmen i jul- och nyårshelgerna, har bra mycket större likheter med det förkristna midvinterblotet, avgudafesten vid vintersolståndet, än vi kanske riktigt tänker på.
I går kväll började några spridda rimrader dyka upp i mitt huvud, och i dag har de samlat sig till fyra verser på melodin till ”Den blomstertid”. Så här blev den, sången till det moderna midvinterblotet:
Den juletid nu kommer med utgiftsökning stor
Nu nalkas julklappstiden med stress för far och mor
Vi pyntar och vi fejar i lysdioders sken
Och hänger bjäfs och bollar i plastjulgranens gren
Man hörer pennor raspa när önskelistor skrivs
Och Mammons alla makter i dessa tider trivs
Bortskämda barnen alla om flera prylar ber
Ty den som ren har mycket vill ju ha mer och mer
De vuxna firar fester med botten opp och skål
Man vräker i sig skinka och blandar sprit i bål
Och varför julen firas, det har vi nästan glömt
I glögg och glam och glitter det bakom blir och gömt
Om sen det går så illa, att tredjedan känns trist
När alla klappar öppnats, och glittret glansen mist
Då räddningen är nära, du får ta nya tag
För mellandagarsrean, den börjar nästa dag!
Ekorrhjul… Bättre då att tacka Gud för allt gott han gett, och ta det lugnt! Fridfull jul, brukar vi ju önska varandra!
Amen. Gud är god! <3
Har inte köpt en enda materiel julklapp och knappast kommer att få heller hårda eller mjuka paketer så vidare många heller. Komsumerar mat och elektricitet, hoppeligen i måtliga mängder. Vore vi alla vuxna Kristna singlar mer eller mindre utan släkt, skulle det ta död på överkomsumtionen i notime!