Kyrkoåret rullar vidare, eller hur det nu förflyttar sig, och i morgon är det Mikaelidagen, den dag man brukar benämna ”barnens och änglarnas dag”. Ett litet smånätt tema, som lämpar sig för familjegudstjänst, visst?
Jag fick mig en tankeställare på den punkten en gång för rätt länge sedan, nån gång på tidigt åttiotal, när en modig prästman tog bladet från munnen, och i sin Mikaelipredikan verkligen utgick från dagens text, och predikade det som stod i den.
Och dagens text, kyrkohandbokens huvudtext för Mikaelidagen, den står att läsa i Matt 18:1-10
”I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?”
Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: ”Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket, och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig!
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup! Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!
Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.”
Så, visst, här talar Herren om både barn och änglar, men det är faktiskt kvarnstenen, den som ska användas som sänke, som texten centrerar på!
Det är avgjort ingen god idé att försöka trolla bort det ohyggliga allvaret i den här dagens budskap genom att byta fokus, och bara tala om barn och änglar!
”Den som förleder en av dessa små, som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup!”
När jag var pojke, och läste hårdkokta deckare, stötte jag vid några tillfällen på situationer, där gangstergäng gjorde sig av med misshagliga individer genom att stoppa deras fötter i en balja cement, låta dem sitta och vänta medan cementen stelnade, och sedan hiva dem överbord.
Jag kände ett obehag på gränsen till ren fasa, när min livliga fantasi föreställde sig hur det skulle kännas att befinna sig i den situationen…
Jesus säger alltså inte att denna i och för sig fasaväckande behandling vore ett lämpligt straff för barnaförledare, han säger att det vore barmhärtigare och bättre för den människan om det här blev gjort, innan hon gör sig skyldig till att förleda någon! Därav kan man dra vissa slutsatser om vad som i verkligheten väntar dem, när räkenskapens dag kommer!
Hur kan det då tänkas gå till i praktiken, när ”dessa små” blir förledda? Vi tar några exempel ur högen:
Man delar ut p-piller till tonårsflickor och kondomer åt pojkarna, ger en sexualundervisning med mindre än minimala inslag av något som alls skulle kunna kallas sund sexualmoral, och signalerar därmed fritt fram för otukt och horeri. Därmed förleder och förför man till lössläppthet och omoral.
Sedan uppmuntrar och förleder man unga flickor att ge sitt medgivande till att barnet, som blivit till i följd av förförelsen, blir mördat i moderlivet och utslängt med det kirurgiska avfallet.
Det vore enligt Jesu ord bättre att i tid ha tagit till kvarnstenen och Bottenviken – eller Östersjön, beroende på vilket vatten som är närmast till hands – för dem, som har den sortens förförelse av sådana, som nästan bara är barn ännu, på sitt samvete. Ve dem, om de inte omvänder sig!
Eller så utnyttjar man sin ställning och sitt förtroende i den kristna församlingen till övergrepp på dem man skulle ta vård om.
Något som är mycket värre än att hamna i sjön med cementskor kommer att drabba den, som inte omvänder sig från sådant!
Gud låter inte lura sig av fina fasader, han ser allt och vet allt!
Eller så tar man rätt och slätt barnatron från barnen med hån och förakt, till exempel så som jag en gång hörde en ledsen mamma berätta.
Hennes lilla flicka hade varit inne hos grannen och där sjungit en sång hon lärt sig i söndagsskolan, varpå grannfrun sagt åt henne att hon inte ska tro på de där sagorna om Jesus, det är bara påhittat alltihop. Så flickan kom gråtande hem och visste inte vad hon skulle tro.
Det är inte svårt att förstå att kvarnstenen och djupdykningen vore att föredra framför det straff som väntar sådana barnaförledare, om de inte gör bättring!
Det är fruktansvärt att som trotsig syndare falla i den levande Gudens händer!
”Ve den människa, genom vilken förförelsen kommer!”
Så säger Jesus också i dagens text.
Ja, ve dig, om du är en som på något sätt, ovannämnt eller annat, bidrar till att barn eller ungdom luras bort från Jesus, eller bort från det sätt att leva som Han anvisar i sitt Ord!
Ve mig, om jag skulle göra mig skyldig till något sådant!
Det finns En, som har lovat ge mycket förlåtelse åt stora syndare.
Du är inte hopplöst och räddningslöst förlorad, även om du varit ett redskap i förförelsens tjänst.
Men den förlåtelsen ges inte hur som helst!
Den ges åt var och en som vill omvända sig, och i tro fly till Guds ofattbara barmhärtighet i Kristus.
Inte åt några andra.
Till himlen kommer bara frivilliga, dit tvingas ingen.
Till det andra stället skickas man visserligen också genom eget val, men man kanske inte begrep vad det var man valde, medan det ännu skulle ha varit tid att ändra sig.
Någon har sagt, att det till slut bara kommer att finnas två slags människor; de, som här i livet har sagt till Gud ”ske Din vilja”, och de, till vilka Gud till slut måste säga ”ske din vilja”…
Tack för ditt inlägg!
En fråga som dyker upp i mig är följande;
Jesus säger i vers 7, ve den människa genom vilken förförelsen kommer. Sedan talar han i följande verser om att kapa bort kroppsdelar om de leder till synd.
Kan man i denna text tolka att det kan handla om församlingskroppen, att det är bättre att ha ett öga kvar om det andra leder till förförelse? Att vi faktiskt skall kasta ut den som förför andra i församlingen?
Det här med bortkapande av förledande kroppsdelar är Herren inne på redan tidigare i Matteusevangeliet, redan i början av bergspredikan, Matt 5:29-30.
I den texten är uppmaningen helt klart personligt riktad.
Här i början Matt 18 talar Jesus såvitt jag kan förstå också till individer, och understryker att det visserligen kan finnas sådant, som vi så väldigt gärna vill göra eller ha kvar, att det kan kännas som att hugga av sig ena handen att lämna det ifrån sig, men det är ändå bättre att gå genom den amputationen här och nu än att hamna till fel ställe så småningom.
Längre fram i Matt 18, verserna 15-18 kommer han sedan vidare till församlingen, och hur man där ska förfara, om något ruttet äpple i församlingstunnan vägrar att göra bättring.
I 1 Kor 5 förtydligas saken ytterligare.
v 9-13 visar klart att det nog är avhuggandet som gäller.
Nu finns det en text till, som vi kan ta med, för att få perspektiv på varför exemplen är så drastiska i det Jesus säger.
5 Mos 13:1-11 talar om den situation där det är ens bästa vän, ens egen bror, ens egna barn, eller ens egen hustru, som är det ruttna äpplet i tunnan. Då är ju frestelsen stor att se mellan fingrarna, för man har ju så starka band till den det gäller att ett åtskiljande i princip innebär en känslomässig amputation.
Men ändå måste den som ställer sig i ondskans tjänst och vägrar att vända om avskiljas från församlingskroppen, annars kommer kallbranden att sprida sig.
Hur svårt det än är, och hur illa det än känns.
Läste denna text 07.10.2014 Den alssmäktige sår sanning i Ingmars text – Blev igen skakad hur Gud lägger samma tankar SAMTIDIGT i flere huvuden. En ämne som har rullat i tankarna här på dagarna dessa: Hur behandlar vi dom nyfrälste, dom som är våra andliga BARN? Dom som mången är så otrologt glada, och tillomed nära Gud. Hur behandlar vi dom? Förstärks den tro som en nyfrälst har av att umgås med oss eller blir det tvärtom???