Att vara ”gillad”

Det har alltid varit viktigt för oss människor att vara sedda och godkända av vår omgivning, och ofta har detta slagit över i en osund strävan efter det som Bibeln kallar att söka ära av varandra, alltså strävan efter att bli populär och omtyckt. I dagens värld är detta kanske ännu mer accentuerat än någonsin förr, det har de sk sociala medierna ombesörjt.

Om någon blir populär är det vanligtvis av någon orsak. Man har gjort något, som omgivningen gillar, och då har man samtidigt också skapat förväntningar hos de andra.  Så länge man lyckas leva upp till förväntningarna fortsätter man att ha omvärldens gillande, men ve den populäre den dag massan upplever att han inte längre är eller presterar som önskat och förväntat! Folkgunstens medvind byts snabbt i mediadrev eller ännu värre saker! Ju populärare man har varit, desto större är risken för att man, istället för att bara stillsamt glida tillbaka in i den trygga anonymiteten, ska bli grundligt avskydd och uthängd – eller upphängd – av sina forna anhängare..

Vill man vara mer populär och ”gillad” än genomsnittet ska man alltså antingen ha något att erbjuda som de andra vill ha, eller så ska man åtminstone ha lyckats skapa en förväntan på att man ska kunna tillhandahålla något sådant!

”Ve er, när människorna talar väl om er”, säger Jesus.

Han, om någon, visste hur kortlivad popularitet kan vara, och hur snabbt det kan svänga, om man inte längre ger publiken det den vill ha! Den händelsekedja vi påminns om i påskveckan är väl det tydligaste exempel vi har, vad det gäller det här fenomenet…

Palmsöndagens triumfartade intåg i Jerusalem är bilden av det som många människor drömmer om – allt från wannabe popstjärnor till kristna förkunnare. Att vara populär, vara kändis, vara anlitad, uppskattad, uppburen, och allt annat som handlar om popularitet – det slår an mer än en sträng i oss!

Men Jesus gråter, mitt i sin enorma popularitet.

Han vet att det han ska göra inget har att skaffa med de förväntningar folkmassan har på honom, och därför vet han också att hans popularitet i Jerusalem kommer att bli av det kortlivade slaget.

Men det är inte därför han gråter.

Han gråter för att han ser att alla dessa människor kommer att drabbas av all världens olycka, just för att de väntar sig och värdesätter fel saker, för att de vill att deras vilja ska ske, att deras förväntningar ska uppfyllas, och tar för givet att Gud nog vill detsamma som de!

Popularitet av det slaget som bygger på omgivningens förväntningar är alltså inget att eftersträva.

Den hör till de saker som så lätt kan vändas till ett redskap i den ondes hand.

Att upphöja en annan människa på fel sätt och av fel orsak är inte heller något vi ska syssla med – av samma orsak.

Om jag eftersträvar att bli populär, då kommer detta att få mig att göra det jag vet förväntas av mig, och säga det jag tror folk vill höra, för det är på det sättet man blir populär och bevarar populariteten i den här världen.

Men hur ska man kunna göra Guds vilja under de omständigheterna?

Jesus visar oss att detta, att vara populär, inte är något att primärt sträva till, och han visar oss att popularitet inte är något att vare sig glädja sig åt när den kommer, eller sörja över när den går.

Att ha ett namn, som är skrivet i Livets bok, det är något att glädja sig över!

Medmänniskor, som satsar på fel saker, önskar sig och förväntar att de ska få det som de själva vill ha och begär,  och i följd av detta kanske i värsta fall riskerar evig förtappelse, det är något att sörja över, även om denna deras önskan kanske tillfälligtvis ger just dig en plats i solen!

Att Guds vilja skulle få ske i ens liv, det är något att sträva efter!

I jämförelse med att få leva ett liv till Guds ära hamnar en sån sak, som popularitet i den här världen,  i den klass som aposteln avser, när han i Fil 3 säger att allt det som förut var honom en vinning, det har han nu räknat som avskräde för Kristi skull…

 

Taggar:
Publicerad i Kyrkoårskommentarer