Funderat på att ge upp?

Ja, hur är det? Har du funderat på att ge upp någon gång?

”Jag ger upp!” Det betyder att man av någon anledning har för avsikt att sluta försöka.

Det kan finnas många saker, som en människa försöker sig på gång efter annan utan någon större framgång, och det kan finnas många anledningar till att man småningom slutar försöka.

Det behöver inte ens vara så att man vid något bestämt tillfälle medvetet beslutar sig för att ge upp, ofta rinner saker bara stillsamt ut i sanden.

Ibland syns det tydligt utåt att man har gett upp ifråga om någon viss sak, men lika ofta kvarstår den yttre fasaden ganska oförändrad, även om glöden, engagemanget, för lönge sedan har försvunnit.

Ibland säger människor att de bara helt enkelt har tröttnat.

”Jag orkar inte längre med det här, så nu ger jag upp”.

Man har kanske hållit på och sökt ett nytt jobb, eftersom man vantrivs på sitt gamla, men inte lyckats få något nytt som skulle intressera. Sen, efter att ha sökt och inte fått några dussin arbeten, ger man upp.

Det kan vara så, att man haft idéer och visioner för sin församling, men inte lyckats få de andra med på noterna. Till slut hopplösförklarar man de andra, och slutar försöka, och drar sig kanske i sin besvikelse undan från hela församlingsgemenskapen.

Någon har i åratal försökt lappa ihop ett söndrigt och stagnerat äktenskap, utan några nämnvärda resultat, och till slut ger man upp och börjar tänka på skilsmässa istället.

Eller så har man länge och ihärdigt sökt Herren, för man ville ha ny eld, nytt liv, djupare gudsrelation, men till slut ger man upp och konstaterar att det här med andlig förnyelse och kraft till tjänst var nog tydligen inte till för mig!

En gemensam nämnare finns det ändå för alla dessa olika situationer.

Det är samma sak som gått förlorad för alla som ger upp.

Man har förlorat sitt hopp.

Man hoppas inte längre på att något någonsin ska förändras.

När man funderar på att ge upp, hopplösförklarar andra saker eller människor, då är det en signal om att man själv håller på att bli hopp-lös, i betydelsen att man förlorar sitt  hopp!

Det börjar med att man tillåter sig själv att gå och odla en känsla av besvikenhet.

Besviken blir man när man förväntat sig att saker skulle bli på ett visst sätt, och sedan blev det något annat. Och inte bara förväntat sig, utan också på något sätt menat att man hade rätt att vänta sig detta!

Nu är det så, att besvikelse och nåd inte kan samexistera.Vill man leva av nåd, då får man så lov att ge upp sin besvikelse – vilket innebär att man får lov att ge upp det som är roten till besvikelsen!

Om jag låter min besvikelse regera mig, då har jag ett rättighetstänkande insmuget någonstans i mina känslor och tankar, och då är det i första hand detta jag behöver bli av med!

Kärlek och nåd hör så nära samman, att man kan läsa 1 Kor 13 och sätta in ordet nåd överallt där det står kärlek!

Håller jag fast vid mina så kallade rättigheter i alla väder kommer besvikelsen att äta upp mitt framtidshopp en bit i taget, tills inget finns kvar och jag ger upp – med en bit av bitterhet i bagaget.

Jag kan inte alltid få som jag vill här i världen.

Det har varit, och kommer också i fortsättningen att vara massor av saker som inte blir som jag önskar eller förväntar mig.

Men det är inte meningen att detta ska kunna knäcka mig eller bryta ner mig!

Om jag slutar kräva min rätt i olika sammanhang, och istället går in för att leva av nåd, om jag lyssnar till Honom som säger ”Min nåd är dig nog”, då har jag också ett hopp som inte kan tas ifrån mig!

Den gammaltestamentliga texten för första söndagen efter trettondagen är hämtad från Jes 42:1-4, och lyder så här:

”Se, min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje!

Jag har låtit min Ande komma över honom.

Han ska utbreda rätten bland hednafolken.

Han ska inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna.

Ett brutet strå ska han inte krossa, en tynande veke ska han inte släcka.

Han ska i trofasthet utbreda rätten.

Han ska inte förtröttas och brytas ner förrän han har grundat rätten på jorden.

Havsländerna väntar på hans undervisning.

Jesus kommer inte att ge upp!

Fast du är beredd att ge upp dina försök att leva det kristna livet, så ger Han inte upp dig!

När du är knäckt av motgång och besvikelse, när inget blev som du väntade dig, när du tycker att både du själv och andra är hopplösa, då kommer inte Jesus för att säga att jo, det stämmer, du är verkligen hopplös och oduglig. Han krossar inte den knäckte!

Men det kan vara skäl att tillsammans med Honom börja försöka få klarhet i varför man blev så knäckt och trött och uppgiven!

Man kan behöva be Honom om hjälp att till att börja med förstå om det var något man krävde som sin rätt istället för att vänta av nåd och ta emot som nåd?

Det är allt skäl att be Honom om hjälp att kunna ta fram sina besvikelser i ljuset och se dem som det de är, nämligen anklagelser mot både Gud och människor?

”Min nåd är dig nog”.

Bara fem ord, men där är skillnaden mellan att knäckas av hopplösheten eller att leva i Honom som inte knäcker, inte krossar, inte släcker, och få ett nytt och levande hopp, ett som bygger på just nåd och har lämnat kraven bakom sig.

Taggar:
Publicerad i Undervisning