”Jag undrar hur man egentligen ska förhålla sig till en kristen ledare, alltså präst, pastor, ungdomsledare, predikant, som har fallit i sexuell synd? Borde man ta avstånd från en sådan, och sluta anlita honom helt, eller ska han sättas i något slags tidsbunden karantän, tills han fått tänka över sina synder ordentligt, så att han förhoppningsvis inte gör om det? Eller ska vi bara glömma och förlåta och släta över och låtsas om ingenting?”
Min tanke är, att det kommer an på dels hur personen ifråga förhåller sig till det som skett, och dels på vad det egentligen är, som har skett.
Om det t ex är fråga om att någon har utnyttjat sådana, som varit i beroendeställning till honom, t ex vuxna som utnyttjat barn man har fått förtroendet att ha hand om, eller själavårdare som utnyttjat klienter, då är det fråga om verkligt allvarliga saker. Likaså om det är fråga om våldtäkt.
En människa i kristen ledarställning, som har utnyttjat barn, ska aldrig mer tillåtas ha något med barnarbete att göra. Det är min bestämda mening.
En själasörjare, som på detta sätt har använt sig av en konfidents sårbarhet och förtroende till att söka utlopp för sina egna begär, ska först efter att själv genomgått en ordentlig själavård och fått klarsignal från en annan erfaren själavårdare ges sanktion att fortsätta som andlig vägledare.
Annars är risken stor att historien upprepar sig.
Sedan har vi den homosexuella syndens område.
Att ha en homosexuell läggning eller dragning är ingen synd. Det diskvalificerar inte någon från att stå i kristen ledartjänst.
Praktiserad homosexualitet är däremot entydigt förbjuden i Skriften, och om en andlig ledare faller i sådan synd behöver han omvända sig och göra bättring, precis på samma sätt som om någon faller i heterosexuell synd.
Jag finner det vara förmildrande om synden inte har begåtts tillsammans med någon, som man utnyttjar eller tvingar på något sätt, men synd är det likafullt frågan om.
Vad är det då att falla i sådan synd? Kort och gott, det här handlar om sex före äktenskapet.
Så har vi äktenskapsbrottet, alltså att man går i säng med någon, som är gift med en annan, eller med någon annan än den man är gift med.
Det är en sak som är allvarlig nog i Guds ögon att ha fått ett eget bud bland de tio buden, så det ska inte vi heller låta lura oss av tidsandan att ta lätt på! Den kristne ledare som begår äktenskapsbrott behöver nog stiga ner från talarstolen ett tag, och få hjälp att komma på rätt köl igen!
Inser han inte allvaret i det han gjort på ett sådant sätt, att han omvänder sig och söker hjälp, då är han inte lämplig att ha någon ledarfunktion i Kristi församling.
Sedan finns det också sexuell synd inom äktenskapet. Om en andlig ledare våldtar eller misshandlar sin hustru, är det precis lika illa som all annan våldtäkt och misshandel. Sådant ska definitivt leda till ett kortare eller längre ”yrkesförbud” i förening med lämplig terapi!
Om Skriften säger att de, som ska tjäna församlingen, först ska prövas om de är lämpliga, och man sedan på detta grava sätt visar sig olämplig, då behövs förnyad prövning. Och under den prövotiden kan man ju inte bara fortsätta som om inget hade hänt!
Först när man på nytt har prövats vara lämplig, kan arbetet återupptas.
Mest avgörande för hur omgivningen ska förhålla sig är dock enligt min mening hur syndaren själv förhåller sig till det som har hänt!
Finns där ingen ånger, ingen bättring, inget sökande av vare sig Guds eller människors förlåtelse, om han tar det lätt på det som har hänt och försöker förringa det, då visar han därmed att han inte har den insikt i syndens makt att bedra och förstöra som en kristen ledare kan förväntas ha.
Där hjälper ingen karantäntid, och minst av allt hjälper det att bara glömma, förlåta och sopa under mattan.
En sådan person ska inte ha någon ledarställning i Kristi kropp. Vi ska inte följa onda föredömen, står det i tredje Johannesbrevet.
Om syndaren har begått sin synd utan bryta ett äktenskap, och utan att tvinga eller utnyttja någon, och sedan öppet inför Gud och människor bekänner det inträffade som synd, och gör omvändelse och överger sin synd, då har han visat det sinnelag man kan vänta av en människa i ledarställning i en kristen församling.
Då har han gett klar signal om att han inser att hans beteende har varit oacceptabelt och okristligt, och då har han sökt och fått rening i Jesu blod.
I det fallet finner jag inget skriftställe som skulle säga att han inte kan få också församlingens förlåtelse och fortsätta sitt arbete.
Skulle han falla i samma synd på nytt kommer saken i annan dager, då blir det aktuellt med karantän och själavård innan han kan gå vidare i sin tjänst.
Det här är då hur jag ser på saken. Det finns andra, som skulle tycka att jag är lagisk, hård och dömande, när jag säger det här, och åter andra, som skulle säga att jag är alltför mjuk och släpphänt…
………………………
Och så har vi en följdfråga här: ”Du svarar ju egentligen inte på frågan! Alltså vad en vanlig församlingsmedlem ska göra. Inte tillämpas ju några bibliska principer i våra församlingar, såna här typer får ju bara fortsätta!”
Om inte församlingsledningarna tar sitt ansvar, då flyttar det hela ned till den enskildes ansvar.
Du och jag avgör själva vilka möten vi bevistar, vems undervisning vi lyssnar till, vem vi tar emot förbön av, och vad vi understöder med våra gåvor och böner. Vi avgör också själva vilken lokalförsamling vi är med i.
Inom de ramarna finns det en hel del en vanlig församlingsmedlem kan göra!
Och en följdfråga till: Vad ska den här karantänen du talar om tjäna till? Nåt slags straff för de ogudaktiga, eller?
Den ska tjäna två syften. Dels hjälp för den som har trampat fel, så att han förhoppningsvis kan upprättas och komma på spåret igen, dels skydd för dem han betjänar. Om någon fastnar i ett ont mönster av att tvinga och utnyttja sina medmänniskor, då behövs de här båda sakerna.
Om han bara får fortsätta, då är det som att släppa lös en varg bland fåren!
Däremot ser jag inte det här som något straff.
Det skulle det vara, om man bara stängde av någon utan att erbjuda någon hjälp att komma vidare och komma igen, men det är ju inte det jag avser!