Fjärde Mosebok i B2000

3:10

B2000: ”Aron och hans söner ska du ålägga att ha ansvar för sitt prästämbete. Varje obehörig som inkräktar på det ska dödas”.

Först har vi då ”ansvar för sitt prästämbete”. Av skäl som jag redan redogjort för i kommentaren till 2 Mos 29 är ”prästämbete” en olycklig formulering här. Där hade ”handfyllning” översatts ”prästvigning”, men argumenten mot översättningslösningen är samma här som där. Den skapar felaktiga associationer till nutida förhållanden.

”Ansvara” är också en minst sagt fri översättning. Ordet i hebreiskan är ”pakad”, med grundbetydelsen ”besöka i bestämd avsikt”.
Tittar man på hela sammanhanget från början av kapitlet blir det klart, att den här versen är en uppmaning till Aron och sönerna att de ska se till att vara närvarande i tabernaklet, och sköta de uppgifter som exklusivt tillkommer dem i offertjänsten, så att inte fler ska behöva gå samma öde till mötes som Nadab och Abihu.

Andra halvan av versen i original ska låta så här: ”Varje främmande som kommer nära ska dödas”. I hebreiskan används ”zur”, som betyder just främmande. Samma ord används i 3 Mos 10, när det berättas om den främmande eld som Nadab och Abihu bar fram inför Herren.

Det är meningen att de här två texterna sammantagna ska tala om att inget främmande ska fram inför Gud, varken eld eller människor!
Det här blir otydligt med ”obehörig”. Att skriva in ett ”på det” i texten, och låta versen handla om prästtjänsten i stället för om att komma inför Herren, nära Honom, hjälper inte heller upp saken.

Något ”på det” finns inte i grundtexten.

Som den här texten ser ut i B2000, kommer en nykristen bibelläsare lätt att dra den slutsatsen att det också nu för tiden är de prästerliga ämbetsinnehavarna, som ska sköta om kontakterna uppåt, och att Gud blir arg om vanliga lekmän kommer för nära.
Och revirvaktande ämbetsinnehavare kan i sin tur här tycka sig få ett ”bibliskt” underlag för sitt omyndigförklarande av församlingsborna.

Därför hade det varit bättre att bara översätta rätt upp och ner som det står i hebreiskan. Guds Ord kan inte förbättras av oss mänskor! Det går åt andra hållet om vi försöker…

5:19-21

Här använder B2000 ordet ”besvärjelse” två gånger i texten. Det ordet får de flesta att associera till trollkonster och svart magi, och det förefaller ju litet märkligt att Israels präster skulle uppmanas att syssla med sådant?? Går man till 1917 ser man att samma misslyckade översättning finns också där.

Det här är alltså ett gammalt fel som fått stå kvar, fast ambitionen i Bibel 2000 för övrigt tycks vara att ändra allt.

Ordet som översatts med ”besvärjelse” är ”shaba”. Det ordet har inget med trollformler att göra, utan betyder rätt och slätt ”svära” i betydelsen ”gå ed”.
Så det som prästen här gör är helt enkelt att han låter kvinnan gå ed på att hon inte varit otrogen mot mannen!

New International översätter ”put her under oath”, liksom också New King James.

Folkbibeln översätter ”ta ed av kvinnan”.

Man kan ju undra varför Bibelkommissionen valt att bibehålla den här uppenbart missvisande översättningen från 1917, när man med en sådan förtjusning ändrat så mycket annat? Är det därför att den är just missvisande? För att den smusslar in en bild av att det är OK att syssla med lite ockultism mellan varven i Guds församling?
BK valde ju samma linje i 3 Mos 16 vad det gällde ”asasel” också.
(se kommentar till 3 Mos)

6:22-27

Tänk vilken betydelseförändring man kan få till stånd bara med att ändra en verbform! Bibelkommissionen har helt fräckt ändrat till presens i hela bönen, och därmed ändrat innebörden i Herrens välsignelse från bön och tillönskan till något som närmast ser ut som ett konstaterande av faktum. ”Herren välsignar dig…”

Låt det gå något år, och sen kommer man förmodligen, med hänvisning till ordalydelsen i den officiella bibelöversättningen, att börja läsa upp den här rappakaljan i kyrkorna. Och alla som lyssnar kommer att tro att ”Gud nog välsignar mig oberoende av vad jag tror och hur jag lever, för det sa ju prästen i kyrkan…”
Vill man ha en kraftig officiell sanktionering av den inofficiella läran om den billiga nåden, då är det just en sån här välsignelse man ska ha!

Den här versionen av Herrens välsignelse är B2000 ensam om!

Alla andra översättningar är överens om ”välsigne dig”-formen.
Sedan har man också tagit bort ”så ska de lägga mitt namn på Israels barn”, vilket är den korrekta översättningen av v 27, och i stället översatt ”de ska uttala mitt namn över israeliterna”.

Fast det är väl likaså gott, inte läggs ändå Herrens namn på någon av att man uttalar BK:s välsignelse över dem, och knappast hjälper det upp saken om man dessutom står och välsignar i Faderns och Sonens och Modergudinnans namn.
Gud står bakom sitt ord, inget annat.

8:26

Nog är det till att vara ambitiös i överkant vad det gäller att hamra in det här med ämbete i huvudet på läsarna! ”Ämbetsbröder”.
I hebreiskan står det ”achim”, och det betyder ”bröder”. Står inget om några ämbeten!!

10:29

Och vad vill man åstadkomma med att påstå att Hobab var svärfar till Mose? Kanske få det att se ut som om Bibeln skulle säga mot sig själv? I 2 Mos 2:18 står det ju klart att det var Reguel som var far till Mose hustru!
Lika klart står det i verkligheten här i texten att den som Mose talar med är Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Mose svärfader! Det är nu både svenskar, finnar och engelsmän överens om.

Men inte B2000. Där har man nya uppenbarelser.

Eller om det är Ormens gamla önskan att förvränga och ifrågasätta det Gud har sagt.

10:36

Enligt BK uppmanar Mose Gud att vila (!)

Mose kände nog sin Gud bättre än så! Det han säger är
”kom tillbaka, Herre, till Israels ätters mångtusenden”, 1917

”Return, o Lord, to the many thousands of Israel”, KJ

14:4

”nu tar vi saken i egna händer och återvänder till Egypten”
Så står det i B2000.

I verkligheten står det så här:
”Låt oss välja en anförare…” 1917
”Let us select a leader…” KJ
”Valitkaamme johtaja…” 1938

Det är illa när en sådan här parafrasering får kallas översättning.
Det som texten ska förmedla, att vill man att det ska gå åt fel håll med fart och konsekvens, då behövs det först av allt ledargestalter som går fel, det försvinner helt i BK:s version.
Finns det inte ledare, då går man i cirklar och irrar hit och dit och känner sig allmänt vilsen.

På det sättet hade de aldrig kommit tillbaka till Egypten, och det visste de! Så är det fortfarande.

Ska många gå fel, och gå fel åt samma håll, och gå ordentligt fel, och fortfarande ändå tro att allt är i sin ordning, då behövs det ledare!
Den här texten, rätt översatt, pekar på vårt behov av ledare, och hur det behovet kan få oss att göra verkligt horribla misstag ibland, sådana som att följa ledare som inte följer Herren.
Som den är översatt i B2000 pekar den helt åt annat håll.

14:24

Enligt B2000 har Kaleb ”ett annat sinnelag”.

Enligt alla andra översättningar har han ”en annan ande” eller ”i honom är en annan ande”.
Visst hade han ett annat sinnelag än de andra, men det berodde på att han hade en annan ande!
Han var en människa som ödmjukade sig för Gud, och som ”i allt följde” Herren, och sådana människors ande brukar bli styrkta och förnyade i den helige Ande.

Sedan påverkar detta människans tankar och känslor, och ger ett förändrat sinnelag.

Hela denna process, som tydligt antyds i originaltexten, lämnar nu BK utan avseende med sin översättning. Det ska tydligen inte påpekas för tydligt att en gudsmänniska är beroende av Anden!

20:13

Meriba betyder inte anklagelse. Det betyder gräl, tvist, stridighet.
Hela versen är f ö parafraserad i B 2000.

Bisatsen ”ett anklagelsevatten” är tagen helt ur luften.
Versen i sin helhet ska översättas så här (FB:s version): ”Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med Herren, och där Han bevisade sig helig bland dem”.

21:8

Här har vi då en Messiasprofetia igen. Vad har hänt med den, då?
B2000: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken”.

Översättningen är formellt korrekt, grundtextens ord kan översättas ”banèr”.

Och ett baner är ju ett slags fälttecken, en flagga på en lång stång som trupperna skulle följa för att hållas samlade och gå åt rätt håll.

Alla andra översättningar jag har inom synhåll har dock valt att översätta med en rak beskrivning av vad som skulle göras: ”Sätt upp den på en stång”, ”put it on a pole”, ”sätt upp den på en påle”.

Och eftersom Jesus själv i Joh 3 med syftning på sin kommande korsdöd hänvisar till den här händelsen i öknen verkar det vettigt att göra så! Dessutom handlar detta ju inte om ett fältslag där man skulle följa fälttecken, det handlar om en situation där man var förgiftad och döende, och hade löfte att få leva om man såg upp på kopparormen.

Så även om översättningen inte är direkt felaktig, är den ändå dragen så långt till sidan, bort från det bibliska sammanhanget, som det bara är möjligt, detta sannolikt för att göra kopplingen till Nya Testamentet och Jesus litet svårare.

21:30

Oöversatt i B2000. Där finns bara ett streck i en parentes.

FB, 1917 och KJ har alla ungefär samma översättning:
”Vi sköt ner dem, förlorat var Hesbon ända till Dibon, vi härjade ända till Nofa som når till Medeba”.

23:23

Den här versen säger något helt annat i B2000 än i andra biblar.
De andra säger samtliga ”Ingen trolldom hjälper mot Jakob, ingen spådom mot Israel”.

B2000: ”Ingen svartkonst finns hos Jakob, ingen spådomskonst hos Israel”.

Och det är ju något helt annat!
Det som i rätt översättning är ett härligt löfte till Guds folk om beskydd mot allsköns mörka makter blir i BK:s version ett lamt konstaterande om att Guds folk tydligen åtminstone inte själva sysslade med sånt där och då…

Och inte är det mycket bättre med andra halvan av versen heller:

B2000: ”I rätta stunden sägs till Jakob, till Israel vad Gud ska göra”.

Det som faktiskt står där är något helt annat:
”Nu måste det sägas om Jakob och om Israel: Vad har inte Gud gjort!”
Israel är föremål för Guds handlande i historien, inte bara passiv mottagare av information om vad Gud har för avsikt att ta sig för!

Varför sudda ut den saken ur Bibeln på det här sättet?

24:7

Första halvan av den här versen är också något märkligt översatt, om man alls ska tala om översättning.
”Folkslag ska bäva för Israels makt, hans arm ska betvinga många folk”.

Det förefaller som om det varit viktigare för BK att göra versen till en helhet, än att översätta korrekt. Som de har gjort passar deras översättning bra ihop med fortsättningen av versen, medan föregående vers, som talar om livskraft och fruktsamhet, då förefaller att vara en avslutad helhet.

I verkligheten hör halva sjunde versen ihop med sjätte, och det är först i andra halvan av den som de krigiska tongångarna kommer. Det är på såna här ställen det märks att den hebreiska texten inte är indelad i verser!

Så här låter texten i riktigare ordalag: ”Vatten flödar ur hans ämbar, hans sådd blir rikligt vattnad”, FB. Eller ”He shall pour water from his buckets, and his seed shall be in many waters”, KJ.
Den texten utgör avslutning på det som sjätte versen talar om, och är samtidigt en profetisk framåtblick mot Honom som säger ”den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flöda fram”.

Men tar man det så, då är ju detta en Messiasprofetia.
Och då måste man hitta på något annat att skriva dit i stället, åtminstone om man sitter med i B2000-översättarteamet…
Fråga inte mig varifrån BK har tagit sina idèer, från grundtexten tycks de i varje fall inte komma.

Här kan man inte ens tala om parafras längre.

24:19

En Messiasprofetia som försvinner – igen.
”Ur Jakob ska en härskare komma…” 1917 och FB
”Out of Jacob one shall have dominion” KJ
”Ja Jaakobista tulee valtias” 1938
”A ruler will come out of Jacob” NIV

Men den olycksaliga översättning som vi granskar vet inget om någon kommande härskare!

B2000: ”Jakob skall kuva sina fiender…”

Och det säger bara att Israel ska härska över sina fiender, inte att det ska komma En ur Israel som ska härska!

25:11-12

Hebreiskans ”kana”, som i 1917 översattes med ”nitälska” har här i B2000 blivit ”lidelse”.

Engelskan använder här ”zeal” som betyder iver, nit, entusiasm – och varför inte nitälskan!

Att det handlar om starka känslor är klart, men ”lidelse”? Texten handlar om ett hat och en vrede mot synd och avfall som inte känner någon kompromiss, och om en svartsjuk kärlek till folket som inte tolererar någon otrohet. Jag har svårt att hitta något modernt svenskt ord som skulle kunna ersätta ”nitälskan” här. Det har tydligen också FB:s översättare haft, de har hållit kvar den gamla översättningen.

Sedan har vi Guds löfte till Pinehas.

Enligt BK lovar Gud att ”stifta ett förbund som tillförsäkrar honom min vänskap”.

Alla andra är överens om att Gud säger så här: ”Se, jag sluter med honom ett fridsförbund” FB, ”I give him my covenant of peace” KJ.
I grundtexten talas om ”beritti shalom”, ”fridsförbund”.

BK:s omskrivning är helt onödig, och tar dessutom bort något av den klara innebörden i löftet. Herrens fridsförbund är något så orubbligt att det står fast också när ”bergen viker bort och höjderna vacklar”!

26:53

Här möter vi då den felaktiga översättningen av ”nachalah” än en gång, och nu måste det sägas något om det!
Bibelkommissionen envisas med att översätta ”att äga”, eller ”egendom”. Men det betyder ”arvedel”! Ärver man något så ärver man det av någon!

Man köper det inte, man erövrar det inte, man stjäl det inte, man får det inte hur som helst!

Det är Lammet som blev slaktat före världens begynnelse, som ger landet i arv åt Israels barn.

Guds Ord vill riktigt prägla in detta med arvedel, att det här är fråga om just ett arv, ordet förekommer 29 gånger ggr i 4 Mos och 19 ggr i 5 Mos.

”Egendom” kan man däremot komma över på många sätt, så det är skillnad!

I detta att Israel fick landet till arvedel, eller ”inheritance”, som det översätts i de engelska biblarna, finns en förebild till hur den kristne ärver Guds Rike i NT.
Det sker därför att Jesus dött! Arv fördelas efter dödsfall!

Det var påskalammets blod som köpte Israel fritt från Egypten!
Bibel 2000 går konsekvent in för att sudda ut allt vad arvedel heter, där är det bara fråga om egendom för hela slanten.

27:21

Enligt B2000 skulle Eleasar söka vägledning inför Herren med hjälp av orakel, alltså ägna sig åt spådomskonst.

I verkligheten säger Mose att Eleasar ska söka svar från Gud genom Urims dom, alltså genom att använda det redskap som Gud gett befallning om i 2 Mos 28:30.

Igen ett försök från BK:s sida att få det att verka som om det Gud förbjuder på ena sidan i Bibeln skulle vara påbjudet av Honom på nästa.

33:55

”Taggar i era ögon och pikar i era kroppar”, står det i B2000.

Det här är, med tanke på den innebörd ordet pik har nuförtiden, en dålig översättning.

De flesta människor lägger innebörden ”retsam eller hånfull anmärkning” eller ”stickord” i ”pik”.
”Törnen i era ögon och taggar i era sidor”, FB, är bra mycket mer begripligt!

Och det var vad jag lade märke till under min genomläsning av fjärde Mosebok. Med all sannolikhet finns där mycket annat av samma slag som jag missat, men det här torde väl räcka för att visa på samma tendenser i B2000-versionen av den här bibelboken som i de förra.

 

Publicerad i Bibel 2000